Visa källa för Nilsson, Ulf: Flytande järn

'''Flytande järn''' är en roman från järnindustrin på 70-talet av [[Ulf Nilsson]]. Ulf hade skrivit en hel del i metallarbetaren och tänkte att det nu var dax att testa på järnbruksknegandet. Han arbetade som renblåsare o sorterare på Kockums gjuteri i Kallinge. Var inte tänkt att bli någon bok om det hela. Blev hela två. ''Flytande järn'' och ''[[Nilsson, Ulf: Man får ingenting gratis]]''.

Berättelsen rör sig mellan en handfull av arbetarna på bruket. Gamla rävar och färskingar, Finnar, greker och svennar, alkoholister, sossar och någon partikommunist (jämte teknikens värld, aftonbladet och lektyr ligger några nummer av [[gnistan]] och någon pamflett från [[Sveriges kommunistiska parti]]). Det hårda och farliga arbetet blir fonden mot vilken arbetarnas liv utspelas. Problem på jobbet gifts samman med vardagslivet. Silikos, brännskador och brutna ryggar. Men även yrkesstolthet och gemenskapen i det tunga kroppsarbetet. Bruket utgör stommen och binder samman arbetarnas liv. I bakgrunden husslar bolagsledningen med att strukturera om produktionen. Kostnader och utgifter bollas runt mellan olika avdelningar för att ge snygga kvartalsrapporter. Improduktiva avdelningar framstår som produktiva och vice versa. Som vanligt hotas det med nedläggning och utflyttning. Ny bolag köper och säljer bruket. En finanshaj dyker upp och alla inser att hans plan är att tömma bruket på sitt kapital och sedan slakta av det. Parallellt med detta så kämpar man för bättre löner och arbetsmiljö.

En rolig passage i boken är när den gamle gjutarräven Hildingsson hälsar på den yngre arbetskamraten Christer som hamnat på sjukan efter att ha knäckt ryggen. Han har med sig böcker om järnproduktion. Han tror att Christer komemr kunna fina arbetsdagarna intressantare om han förstår arbetsprocesserna. Dessutom har han med sig [[Ture Blom]]s [[Blom, Ture: I ett järnbruk]].

Efter att ha skrivit regelbundet för metallarbetaren i sex år kände han att det var hög tid att pröva på arbetet i industrin. Detta var året 1978 och han fick jobb på Kockums gjuteri i Kallinge som godssorterare och renblåsare. Från början hade han inte tänkt skriva om arbetsplatsen men det vart ändå en roman, Flytande järn, och en LL-bokför vuxna, man får ingenting gratis (med foto av Jean Hermanson).

[[Kategori:Arbetarlitteratur]]
[[Kategori:Järnbruk]]
[[Kategori:Kallinge]]
[[Kategori:Kockums]]
[[Kategori:Metallarbetare]]