Visa källa för Rundberg, Arvid: En tysk arbetares memoarer

[[Bild:Rundberg-tysk_arbetares.gif|frame|right|Fritz som juniorboxare, 19 år gammal]] '''En tysk arbetares memoarer''' är den fjärde och avslutande boken i [[Arvid Rundberg]]s episka [[Rundberg, Arvid: En arbetares memoarer|serie om europeiska arbetare]] (kommunistiska sådana förstås). Den här gången är det en tysk timmerman vid namn Fritz Bradtke som får berätta. Han kom som femåring till kejsardömets Berlin år 1912. Han växte upp i yttersta armod i stadens klassiska arbetardistrikt, det röda Wedding och Prenzlauer-Berg. Som elvaåringupplevde han [[Tyska revolutionen|revolutionen]] i sin stad. Han gick med i [[Karl Liebknecht]]s begravningståg i januari 1919, blev timmermanslärling och amatörboxare början av 20-talet. Som utbildad timmerman gick han in i [[Röd-Frontkämparnas förbund]] (gatukämpar som slogs med [[SA]] och andra för att försvara partiets sympatisörer) 1928 och i [[Tysklands kommunistiska parti]] 1929. Han hamnade många gånger i [[Gestapo]]s och [[SS]]´klor under fascisttiden men lyckades arbeta som timmerman, verka som kommunist och far (gift mer en stark kvinna vid namn Erna) trots den fruktansvärda terrorn.

När [[Hitler]] kom till makten 1933 var Fritz 26 år och hade mångårig vana vid illegalt politiskt arbete genom Röd-Frontkämparnas förbund, som förbjöds redan 1929. Han lyckades hitta en fristad på en firma som drevs av en anti-fascist. Kapitalisten tyckte inte heller om nazzar och såg till att bara anställa pålitliga anti-fascister. Det är intressant att se hur underjordiskt motstånd genom sabotage och maskning var vida spritt trots den totala terrorn. Fritz berättelser står i bjärt kontrast till den dumma liberala historieskrivningen där tyska folket enbart ses som medlöpare eller passiva offer.

1945 var Fritz 38 år gammal. Han fortsatte sitt arbete som timmerman och facklig funktionär fram till pensionen 1972. Och levde i det sovjetzon som så småningom blev [[Tysklands demokratiska republik]] (DDR). Från kejsardöme, borgerlig demokrati och fascism till statssocialism. Boken är jäkligt tjock och avhandlar Tysklands historia grundligt. Fritz är grymt påläst och har levt historien. Så det direkta berättandet blandas med genomgånger av de historiska processerna. Vist, ur ett kommunistperspektiv så man får ju se klasskampen reducerad till det kommunistiska partiets strävanden, inre partistridigheter i detalj, lederskapsvurmande, fixering på sossarnas svinerier och "svek". Vad det gäller DDR så tycker han det är den bästa av världar. Alla störningar är gamla fascister som står för, det eller att folk är okunniga. [[Upproret i Östtyskland 1953|Arbetarrevolten i arbetarstaten under 1953]] förklarar han bort med den här modellen. Inte kan arbetare göra uppror mot sin egen stat och sina egna företag. Det vore ju att slå sig själv på käften resonerar han. 

Han har levt ett dramatiskt och hårt liv som skulle passa sig för en långfilm, det går inte ta ifrån honom. Boken har även en massa bilder från hans liv som extra krydda.

Det här sättet att skriva historia är grymt bra och levande. Det blir personligt. Den är värd att läsa bara för alla de små anekdoterna. Trots att den är ur ett stalinistperspektiv.


[[Kategori:Böcker]]
[[Kategori:DDR]]
[[Kategori:Intervjuböcker]]
[[Kategori:Realsocialismen]]
[[Kategori:Tyska kommunister]]