2006 - Oaxaca - Versionshistorik

Kurtake: /* Våld, lögner och uppdelningar */

2010-03-16T15:32:24Z

‎Våld, lögner och uppdelningar

Alven den 16 mars 2010 kl. 12.05

2010-03-16T12:05:27Z

Alven: wikify o år

2010-03-16T12:04:58Z

wikify o år

Visa ändringar

Kurtake den 15 mars 2010 kl. 11.44

2010-03-15T11:44:23Z

Kurtake: /* Upproret */

2009-06-11T09:08:35Z

‎Upproret

Kurtake den 11 juni 2009 kl. 09.02

2009-06-11T09:02:22Z

Kurtake den 8 januari 2009 kl. 16.57

2009-01-08T16:57:49Z

Kurtake: /* Repression och slut */

2007-07-02T18:57:08Z

‎Repression och slut

Kurtake: /* Repression och slut */

2007-07-02T18:56:51Z

‎Repression och slut

DN den 29 juni 2007 kl. 09.29

2007-06-29T09:29:54Z

Visa ändringar

← Äldre version		Versionen från 16 mars 2010 kl. 15.32
Rad 56:		Rad 56:

	[[Kategori:Mexiko]]		[[Kategori:Mexiko]]
−	[[Kategori:~~1996~~]]	+	[[Kategori:2006]]

@@ Rad 6: / Rad 6: @@
 [[NAFTA]], frihandelsavtalet mellan Mexiko, USA och Kanada, kräver att jorden ska gå att köpa och sälja som vilken vara som helst. Med [[NAFTA]] i ryggen lyckas Salinasregeringen (PRI) 1992 genomdriva en lagändring (träder i kraft tillsammans med frihandelsavtalet 1994) som öppnar för privatisering av den gemensamma jorden. Byarna kan, via demokratiska former i byrådet, välja att individualisera agandet (dvs privatisera jorden) vilken då köps och säljs som vilken vara som helst, utom kontroll för byrådet. Genom disinformation, lögner, hot och ekonomiska lockelser förmås byar att besluta for privatiseringar. De som individualiserar ägandet får ofta stora problem med att hålla ihop bygemenskap och kollektiva former. Byn förvandlas från en enhet där man samarbetar till ett uppsplittrat rutnät av privata plättar som kan säljas enskilt for att passa [[kapitalets]] intressen. Genom hot, sabotage, våld, trakasserier, mutor (en ko, en t-shirt, ett kilo ris) attackeras bygemenskaper, kollektiva projekt och samarbete i största allmänhet. Polis och paramilitär går om varandra i attacker mot bymöten, enskilda personer, motsträviga grupper, oppositionella åsikter och utvecklande projekt. Privatisera eller trakasseras. Till exempel används kidnappning, stölder, hot, paragrafrytteri och gripanden för att sänka ett gemensamt buss och vägprojekt mellan sju byar. I en annan by angriper, skjuter och fängslar polisen, med legalistiska svepsjäl, byinvånare vid ett gemensamt husbygge. I ytterliggare en by upptäcks att bara några få personer står som ägare till den gemensamma jorden. Dessa använder, och används av, [[PRI]] och staten for att erövra jorden åt sig själva. Inte sällan lyckas man så splittring inom byar och mellan byar. Enskilda personer blir brickor och slagträn i [[kapitalets]] erövring av jorden. För det är knappast bara frågan om strider mellan ideologier. Det handlar inte om att staten vill se små ägare istället for gemensamt bruk. Det handlar om att frigöra jorden for försäljning, for att användas for att ackumulera [[kapital]]. Den ska inte stanna vid den enskilda bonden, den ska användas for att skapa vinster, större vinster. Motståndet mot [[NAFTA]] handlar alltså inte, främst, om en kamp for statliga former av ägande utan en kamp mot ett angrepp på hela livet. En kamp mot att skiljas från jorden. Det blir inte en abstrakt idé utan en konkret attack som man tar till vapen mot i Chiapas (zapatisterna) vid [[NAFTA]]S införande. Kampen om den gemensamma jorden förklarar också vad som, via svensk media, blivit en kamp for en fungerande parlamentarisk demokrati i Oaxaca 2006.
 ===Den gemensamma kontrollen===
@@ Rad 34: / Rad 33: @@
 ===Stad i uppror===
 [[Bild:070702oaxaca3.jpg|frame|right]]Försvar mobiliseras, barrikader byggs och samordnas, både i förorterna och i staden. Man samarbetar, skramlar till nödvändigheter, dricker kaffe och lagar mat bakom barrikader. Regeringsbyggnader ockuperas, stängs och några bränns ner. Man tar over en TV-station och flera radiokanaler. Universitetet ockuperas och genom Universitetsradion har man hela tiden en viktig kanal ut till folk i Oaxaca. Coca-Cola transporter attackeras, man dricker upp läsken och bygger barrikader av bilarna. Lastbilarna, som kontrolleras av PRI – lokalregeringens parti, tas över och används for transporter inom staden. Många hotell och restauranger stängs ned (möjligheterna att tjäna pengar på turism kan nog anses begränsad i alla fall…). Det pratas om att taxichaufförerna sänker priserna, om att vatten, gas och el levereras utan betalning. Det diskuteras om att ge sig på Telmex, Mexikos största telefonbolag, och om att tvinga resurser av småföretag. Plundring och angrepp på affärer verkar dock vara begränsad. Mat transporteras från byarna till stan. Bröd, vatten, socker, bönor och vatten går direkt från byarna till dess medlemmar i upprorets Oaxaca. Fackförbund, bygemenskaper och andra organisationer från andra delar av Mexiko skickar mat och pengar till upprorsmakarna. Solidaritet och värdighet verkar vara stämningen på Oaxacas gator. Man delar med sig av mat, bostäder och andra resurser. Det anordnas flera stora fester. Man lär sig tillsammans och lär varandra, tar för sig och hittar lösningar. I flera månader lever man i lagret samtidigt som myndighetsbyggnaderna är stängda. Flera megademostrationer, några med upp till en miljon deltagare, med krav på Ruiz avgång och slut på repression och hot, och en marsch till Mexiko City med samma krav och möjligheten att prata med folk genomförs. Ruiz åker runt med helikopter för att erbjuda statliga projekt. Men helikoptern möts med sten och fyrverkerier och kan omöjligt landa.
 ===TV-huset===

← Äldre version		Versionen från 15 mars 2010 kl. 11.44
Rad 9:		Rad 9:
	1912 revolterade mexikanska arbetare, småbrukare och indianbyar. "Jord och frihet”. Den mexikanska revolutionens stomme blev jordfördelning och jordreformer. I artikel 27 fastslogs att "Jorden tillhör den som brukar den". Under revolutionen kollektiviserade kämpande byar jord, kallad ''Tierra Comunal''. Under 30-40-talet förde staten, som behärskades av [[PRI]] - Institutionaliserad Revolutions Partiet - och vilade på en [[klasskompromiss]] med [[korporativt]] förhållande till arbetarklassen (via fackföreningar) och jordreformer, jordfördelningen vidare. ''Tierra Ejidos'' fördelas till byarna, ägs gemensamt men kan säljas och köpas till låga priser inom byn. ''Tierra Comunal'' däremot tillhör byn som kollektiv och inte individuella byinvånare. Man beslutar om den gemensamma jorden och gemensamma angelägenheter i byråd. Under hela 1900-talet fungerar jordfördelning och inte minst löften om ytterliggare jordfördelning som en lugnande faktor gentemot indianbyarnas befolkning. Men tiderna förändras. Staten har inte råd med kompromissen. Jorden är för värdefull. Skog, mineraler, medicinväxter, vatten och inte minst arbetskraft är viktiga värden som binds upp av den gemensamma jorden. Samtidigt är gemensamhetsbruket grunden for indianbyarnas försörjning och liv. Den splittras inte upp hur som helst.		1912 revolterade mexikanska arbetare, småbrukare och indianbyar. "Jord och frihet”. Den mexikanska revolutionens stomme blev jordfördelning och jordreformer. I artikel 27 fastslogs att "Jorden tillhör den som brukar den". Under revolutionen kollektiviserade kämpande byar jord, kallad ''Tierra Comunal''. Under 30-40-talet förde staten, som behärskades av [[PRI]] - Institutionaliserad Revolutions Partiet - och vilade på en [[klasskompromiss]] med [[korporativt]] förhållande till arbetarklassen (via fackföreningar) och jordreformer, jordfördelningen vidare. ''Tierra Ejidos'' fördelas till byarna, ägs gemensamt men kan säljas och köpas till låga priser inom byn. ''Tierra Comunal'' däremot tillhör byn som kollektiv och inte individuella byinvånare. Man beslutar om den gemensamma jorden och gemensamma angelägenheter i byråd. Under hela 1900-talet fungerar jordfördelning och inte minst löften om ytterliggare jordfördelning som en lugnande faktor gentemot indianbyarnas befolkning. Men tiderna förändras. Staten har inte råd med kompromissen. Jorden är för värdefull. Skog, mineraler, medicinväxter, vatten och inte minst arbetskraft är viktiga värden som binds upp av den gemensamma jorden. Samtidigt är gemensamhetsbruket grunden for indianbyarnas försörjning och liv. Den splittras inte upp hur som helst.

−	[[NAFTA]], frihandelsavtalet mellan Mexiko, USA och Kanada, kräver att jorden ska gå att köpa och sälja som vilken vara som helst. Med [[NAFTA]] i ryggen lyckas Salinasregeringen (PRI) 1992 genomdriva en lagändring (träder i kraft tillsammans med frihandelsavtalet 1994) som öppnar för privatisering av den gemensamma jorden. Byarna kan, via demokratiska former i byrådet, välja att individualisera agandet (dvs privatisera jorden) vilken då köps och säljs som vilken vara som helst, utom kontroll för byrådet. Genom disinformation, lögner, hot och ekonomiska lockelser förmås byar att besluta for privatiseringar. De som individualiserar ägandet får ofta stora problem med att hålla ihop bygemenskap och kollektiva former. Byn förvandlas från en enhet där man samarbetar till ett uppsplittrat rutnät av privata plättar som kan säljas enskilt for att passa [[kapitalets]] intressen. Genom hot, sabotage, våld, trakasserier, mutor (en ko, en t-shirt, ett kilo ris) attackeras bygemenskaper, kollektiva projekt och samarbete i största allmänhet. Polis och paramilitär går om varandra i attacker mot bymöten, enskilda personer, motsträviga grupper, oppositionella åsikter och utvecklande projekt. Privatisera eller trakasseras. Till exempel används kidnappning, stölder, hot, paragrafrytteri och gripanden för att sänka ett gemensamt buss och vägprojekt mellan sju byar. I en annan by angriper, skjuter och fängslar polisen, med legalistiska svepsjäl, byinvånare vid ett gemensamt husbygge. I ytterliggare en by upptäcks att bara några få personer står som ägare till den gemensamma jorden. Dessa använder, och används av, [[PRI]] och staten for att erövra jorden åt sig själva. Inte sällan lyckas man så splittring inom byar och mellan byar. Enskilda personer blir brickor och slagträn i [[kapitalets]] erövring av jorden. För det är knappast bara frågan om strider mellan ideologier. Det handlar inte om att staten vill se små ägare istället for gemensamt bruk. Det handlar om att frigöra jorden for försäljning, for att användas for att ackumulera kapital. Den ska inte stanna vid den enskilda bonden, den ska användas for att skapa vinster, större vinster. Motståndet mot [[NAFTA]] handlar alltså inte, främst, om en kamp for statliga former av ägande utan en kamp mot ett angrepp på hela livet. En kamp mot att skiljas från jorden. Det blir inte en abstrakt idé utan en konkret attack som man tar till vapen mot i Chiapas (zapatisterna) vid [[NAFTA]]S införande. Kampen om den gemensamma jorden förklarar också vad som, via svensk media, blivit en kamp for en fungerande parlamentarisk demokrati i Oaxaca 2006.	+	[[NAFTA]], frihandelsavtalet mellan Mexiko, USA och Kanada, kräver att jorden ska gå att köpa och sälja som vilken vara som helst. Med [[NAFTA]] i ryggen lyckas Salinasregeringen (PRI) 1992 genomdriva en lagändring (träder i kraft tillsammans med frihandelsavtalet 1994) som öppnar för privatisering av den gemensamma jorden. Byarna kan, via demokratiska former i byrådet, välja att individualisera agandet (dvs privatisera jorden) vilken då köps och säljs som vilken vara som helst, utom kontroll för byrådet. Genom disinformation, lögner, hot och ekonomiska lockelser förmås byar att besluta for privatiseringar. De som individualiserar ägandet får ofta stora problem med att hålla ihop bygemenskap och kollektiva former. Byn förvandlas från en enhet där man samarbetar till ett uppsplittrat rutnät av privata plättar som kan säljas enskilt for att passa [[kapitalets]] intressen. Genom hot, sabotage, våld, trakasserier, mutor (en ko, en t-shirt, ett kilo ris) attackeras bygemenskaper, kollektiva projekt och samarbete i största allmänhet. Polis och paramilitär går om varandra i attacker mot bymöten, enskilda personer, motsträviga grupper, oppositionella åsikter och utvecklande projekt. Privatisera eller trakasseras. Till exempel används kidnappning, stölder, hot, paragrafrytteri och gripanden för att sänka ett gemensamt buss och vägprojekt mellan sju byar. I en annan by angriper, skjuter och fängslar polisen, med legalistiska svepsjäl, byinvånare vid ett gemensamt husbygge. I ytterliggare en by upptäcks att bara några få personer står som ägare till den gemensamma jorden. Dessa använder, och används av, [[PRI]] och staten for att erövra jorden åt sig själva. Inte sällan lyckas man så splittring inom byar och mellan byar. Enskilda personer blir brickor och slagträn i [[kapitalets]] erövring av jorden. För det är knappast bara frågan om strider mellan ideologier. Det handlar inte om att staten vill se små ägare istället for gemensamt bruk. Det handlar om att frigöra jorden for försäljning, for att användas for att ackumulera [[kapital]]. Den ska inte stanna vid den enskilda bonden, den ska användas for att skapa vinster, större vinster. Motståndet mot [[NAFTA]] handlar alltså inte, främst, om en kamp for statliga former av ägande utan en kamp mot ett angrepp på hela livet. En kamp mot att skiljas från jorden. Det blir inte en abstrakt idé utan en konkret attack som man tar till vapen mot i Chiapas (zapatisterna) vid [[NAFTA]]S införande. Kampen om den gemensamma jorden förklarar också vad som, via svensk media, blivit en kamp for en fungerande parlamentarisk demokrati i Oaxaca 2006.

← Äldre version		Versionen från 11 juni 2009 kl. 09.08
Rad 49:		Rad 49:
	''Stad i uppror''		''Stad i uppror''

−	Försvar mobiliseras, barrikader byggs och samordnas, både i förorterna och i staden. Man samarbetar, skramlar till nödvändigheter, dricker kaffe och lagar mat bakom barrikader. Regeringsbyggnader ockuperas, stängs och några bränns ner. Man tar over en TV-station och flera radiokanaler. Universitetet ockuperas och genom Universitetsradion har man hela tiden en viktig kanal ut till folk i Oaxaca. Coca-Cola transporter attackeras, man dricker upp läsken och bygger barrikader av bilarna. Lastbilarna, som kontrolleras av PRI – lokalregeringens parti, tas över och används for transporter inom staden. Många hotell och restauranger stängs ned (möjligheterna att tjäna pengar på turism kan nog anses begränsad i alla fall…). Det pratas om att taxichaufförerna sänker priserna, om att vatten, gas och el levereras utan betalning. Det diskuteras om att ge sig på Telmex, Mexikos största telefonbolag, och om att tvinga resurser av småföretag. Plundring och angrepp på affärer verkar dock vara begränsad. Mat transporteras från byarna till stan. Bröd, vatten, socker, bönor och vatten går direkt från byarna till dess medlemmar i upprorets Oaxaca. Fackförbund, bygemenskaper och andra organisationer från andra delar av Mexiko skickar mat och pengar till upprorsmakarna. Solidaritet och värdighet verkar vara stämningen på Oaxacas gator. Man delar med sig av mat, bostäder och andra resurser. Det anordnas flera stora fester. Man lär sig tillsammans och lär varandra, tar för sig och hittar lösningar. I flera månader lever man i lagret samtidigt som myndighetsbyggnaderna är stängda. Flera megademostrationer, några med upp till en miljon deltagare, med krav på Ruiz avgång och slut på repression och hot, och en marsch till Mexiko City med samma krav och möjligheten att prata med folk genomförs. Ruiz åker runt med helikopter för att erbjuda statliga projekt. Men helikoptern möts med sten och fyrverkerier och kan omöjligt landa.	+	[[Bild:070702oaxaca3.jpg\|frame\|right]]Försvar mobiliseras, barrikader byggs och samordnas, både i förorterna och i staden. Man samarbetar, skramlar till nödvändigheter, dricker kaffe och lagar mat bakom barrikader. Regeringsbyggnader ockuperas, stängs och några bränns ner. Man tar over en TV-station och flera radiokanaler. Universitetet ockuperas och genom Universitetsradion har man hela tiden en viktig kanal ut till folk i Oaxaca. Coca-Cola transporter attackeras, man dricker upp läsken och bygger barrikader av bilarna. Lastbilarna, som kontrolleras av PRI – lokalregeringens parti, tas över och används for transporter inom staden. Många hotell och restauranger stängs ned (möjligheterna att tjäna pengar på turism kan nog anses begränsad i alla fall…). Det pratas om att taxichaufförerna sänker priserna, om att vatten, gas och el levereras utan betalning. Det diskuteras om att ge sig på Telmex, Mexikos största telefonbolag, och om att tvinga resurser av småföretag. Plundring och angrepp på affärer verkar dock vara begränsad. Mat transporteras från byarna till stan. Bröd, vatten, socker, bönor och vatten går direkt från byarna till dess medlemmar i upprorets Oaxaca. Fackförbund, bygemenskaper och andra organisationer från andra delar av Mexiko skickar mat och pengar till upprorsmakarna. Solidaritet och värdighet verkar vara stämningen på Oaxacas gator. Man delar med sig av mat, bostäder och andra resurser. Det anordnas flera stora fester. Man lär sig tillsammans och lär varandra, tar för sig och hittar lösningar. I flera månader lever man i lagret samtidigt som myndighetsbyggnaderna är stängda. Flera megademostrationer, några med upp till en miljon deltagare, med krav på Ruiz avgång och slut på repression och hot, och en marsch till Mexiko City med samma krav och möjligheten att prata med folk genomförs. Ruiz åker runt med helikopter för att erbjuda statliga projekt. Men helikoptern möts med sten och fyrverkerier och kan omöjligt landa.

@@ Rad 1: / Rad 1: @@
-Oaxaca I uppror
+[[Bild:20061102oaxaca2.jpg|frame|right]]'''Strejker, barrikader, ockuperade byggnader''', megademonstrationer, polis och stängda myndigheter, övertagen TV och radio, stängda företag. Också massgripanden, våld och bortföranden. Det är Oaxaca 2006. Vi har pratat med människor som var aktiva i upproret. Vi har försökt att skapa oss en bild av vad som hände och hur det hände. Vi har pratat med människor från bygemenskaper och ursprungsbefolkningsorganisationer i kamp. [[CIPO-RFM]] och [[OIDO]]. Vi har pratat med organiserade lärare från universitet och byskola. Vi har pratat med kvinnor aktiva både i byn och kvinnoorganisering. Vi har pratat med aktivister från barrikaderna. De flesta har varit aktiva i [[APPO]] och alla har varit aktiva i upproret. Vi försöker förstå vad som hänt, lära oss och inspireras. Det här är ingen absolut sanning. Det är ett försök att förstå världen vi lever i. Har du motstridiga uppgifter? Verkar något konstigt? Bidra gärna med kunskaper. För en kort och upplysande bakgrund till Mexiko rekommenderar vi [[Aufheben]]s “[http://www.geocities.com/aufheben2/auf_9_zaps.html A commune in Chiapas? Mexico And The Zapatista Rebellion]”.
-−
 Strejker, barrikader, ockuperade byggnader, megademonstrationer, polis och stängda myndigheter, övertagen TV och radio, stängda företag. Också massgripanden, våld och bortföranden. Det är Oaxaca 2006. Vi har pratat med människor som var aktiva i upproret. Vi har försökt att skapa oss en bild av vad som hände och hur det hände. Vi har pratat med människor från bygemenskaper och ursprungsbefolkningsorganisationer i kamp. [[CIPO-RFM]] och [[OIDO]]. Vi har pratat med organiserade lärare från universitet och byskola. Vi har pratat med kvinnor aktiva både i byn och kvinnoorganisering. Vi har pratat med aktivister från barrikaderna. De flesta har varit aktiva i [[APPO]] och alla har varit aktiva i upproret. Vi försöker förstå vad som hänt, lära oss och inspireras. Det här är ingen absolut sanning. Det är ett försök att förstå världen vi lever i. Har du motstridiga uppgifter? Verkar något konstigt? Bidra gärna med kunskaper. För en kort och upplysande bakgrund till Mexiko rekommenderar vi [[Aufheben]]s “[http://www.geocities.com/aufheben2/auf_9_zaps.html A commune in Chiapas? Mexico And The Zapatista Rebellion]”.

@@ Rad 69: / Rad 69: @@
 ''Våld, lögner och uppdelningar''
-[Bild:20061102oaxaca.jpg|right]Även om den uniformerade polisen var utkörd, eller satt på undantag (gick ut civilklädda, maskerade, tungt beväpnade och med bilar utan registreringsnummer), var det naturligtvis inte frid och fröjd i Oaxaca. Det fanns barrikader i förorterna, inne i stan och utanför Universitetet och TV-huset. Man riskerade att ständigt attackeras av pistolman samtidigt som officiell polis upprepade gånger försökte bryta igenom barrikader. Ibland kunde de lyckas men larm via radiokanalerna skaffade snabbt mycket folk som kunde återställa barrikaderna. Till exempel nar polisen höll på att ta sig igenom barrikaderna vid TV-huset, slog man larm via radion och "folk strömmande som myror från förorterna".
+[[Bild:20061102oaxaca.jpg|right]]Även om den uniformerade polisen var utkörd, eller satt på undantag (gick ut civilklädda, maskerade, tungt beväpnade och med bilar utan registreringsnummer), var det naturligtvis inte frid och fröjd i Oaxaca. Det fanns barrikader i förorterna, inne i stan och utanför Universitetet och TV-huset. Man riskerade att ständigt attackeras av pistolman samtidigt som officiell polis upprepade gånger försökte bryta igenom barrikader. Ibland kunde de lyckas men larm via radiokanalerna skaffade snabbt mycket folk som kunde återställa barrikaderna. Till exempel nar polisen höll på att ta sig igenom barrikaderna vid TV-huset, slog man larm via radion och "folk strömmande som myror från förorterna".
 Under sommaren demonstrerar det lokala borgarskapet, tillsammans med betalda demonstranter och flera tvångsinkallade arbetare mot APPO i "skammens marsch". Även om en del företag stängdes och blockerade så fortsatte många att fungera under upproret. Ibland kunde de neka folk att handla och då fick man tvinga till sig den rätten. Turismens frånvaro skapade problem för en hel del företagare. Även vägblockader, även om de ofta var öppna på dagarna men stängda nattetid (var främst riktade mot överraskningsattacker från polis eller militär), bör ha skapat visst problem. Många turistarbetare blev sparkade på grund av att de deltagit i upproret eller vägrat ta avstånd från det. En del fick sparken på grund av brist arbetsbrist när turismen uteblev. Arbetardeltagandet i upproret verkar varit ganska lågt. Radikal arbetarorganisering är i det närmast frånvarande i staden och de flesta har väldigt utsatta positioner i tjänste, främst turist, sektorn.