Gardell, Jonas: En komikers uppväxt - Versionshistorik

Kurtake den 2 januari 2013 kl. 17.59

2013-01-02T17:59:24Z

Frasse den 13 februari 2010 kl. 14.05

2010-02-13T14:05:19Z

Frasse den 13 februari 2010 kl. 14.02

2010-02-13T14:02:34Z

Kurtake den 29 januari 2009 kl. 20.59

2009-01-29T20:59:06Z

Kurtake den 30 december 2008 kl. 16.52

2008-12-30T16:52:22Z

Kurtake den 20 november 2008 kl. 12.51

2008-11-20T12:51:59Z

Kurtake den 20 november 2008 kl. 11.18

2008-11-20T11:18:50Z

Kurtake den 4 november 2008 kl. 18.09

2008-11-04T18:09:52Z

Kurtake den 4 november 2008 kl. 18.09

2008-11-04T18:09:20Z

Kurtake den 4 november 2008 kl. 18.08

2008-11-04T18:08:33Z

@@ Rad 86: / Rad 86: @@
 [[kategori:Skola]]
 [[kategori:Stockholm]]
-[[kategori:70-tal]]
+[[kategori:1970-tal]]

@@ Rad 8: / Rad 8: @@
 Boken följs av [[Gardell, Jonas: Ett ufo gör entré|Ett ufo gör entré]] och [[Gardell, Jonas: Jenny|Jenny]].
-----
+==Utdrag ur boken:==
 <blockquote> <i>Jag tänker ofta på det. Sävbyholm. Paradiset på jorden, som vi alla flyttade till när vi var två och tre och fyra år gamla. Där skulle vi få växa upp skyddade mot allt ont. Det var så vackert därute. Våra föräldrar drömde om lyckan men fick magsår av oro för kvartalsamorteringarna på huslånen.
 <br>

@@ Rad 1: / Rad 1: @@
-[[Bild:Gardell,_jonas_-_en_komiker.gif|right|frame|"För allt du hatar hos dig själv - förlåt dig själv.<br>För allt du älskar hos dig själv - förlåt dig själv<br>För allt du skäms över<br>För allt du är stolt över<br>För allt du vill dölja<br>För allt du vill visa upp<br>För allt som inte blev som det skulle<br>För allt du är<br>För allt du ville vara<br><br>Förlåt dig själv"]]En komikers uppväxt är [[Jonas Gardell]]´s otroligt hårda och självutlämnande berättelse om sin uppväxt i Sävbyholm på 70-talet. Det hela började med att han fick ett brev från en gammal skolkamrat. Brevsvaren blev allt längre och växte till en hel roman. Gardell vågar sätta ord på den smygande misären i villaomårdet och framförallt i skolan. Den ständiga kampen för att vara tuff. För att ta sig uppåt på statusstegen. För den som inte klättrar faller ner och på botten är det ett helvete. Utan botten, töntarna, kan de tuffa inte existera. Det är töntarna man trampar på för vara tuff, för att bli tuff.
+[[Bild:Gardell,_jonas_-_en_komiker.gif|right|frame|"För allt du hatar hos dig själv - förlåt dig själv.<br>För allt du älskar hos dig själv - förlåt dig själv<br>För allt du skäms över<br>För allt du är stolt över<br>För allt du vill dölja<br>För allt du vill visa upp<br>För allt som inte blev som det skulle<br>För allt du är<br>För allt du ville vara<br><br>Förlåt dig själv"]]
-Juha är inte tuff, men inte tönt heller. Han klänger och klättrar för att bli en av de tuffa. I skolbarnens hierarki står han på en mellannivå. Där man ständigt riskerar att bli nedknuffad. Han behandlar sig själv och sina vänner som skit när han försöker ta sig uppåt. Juha är klassens clown. Att vara rolig och spela apa är det enda han är bra på. Och det är genom humorn han försöker bli älskad och accepterad i tuffas skara. Han fullständigt vänder ut och in på sig själv för att kamma hem de högres respekt och uppmärksamhet.
+Juha är inte tuff, men inte tönt heller. Han klänger och klättrar för att bli en av de tuffa. I skolbarnens hierarki står han på en mellannivå. Där man ständigt riskerar att bli nedknuffad. Han behandlar sig själv och sina vänner som skit när han försöker ta sig uppåt. Juha är klassens clown. Att vara rolig och spela apa är det enda han är bra på. Och det är genom humorn han försöker bli älskad och accepterad i de tuffas skara. Han fullständigt vänder ut och in på sig själv för att kamma hem de högres respekt och uppmärksamhet.
-Alla barnen är fånga i spelet. Spelet som gör vissa till mobboffer och andra till mobbare. Spelet där alla ständigt mäts och vägs, mäts och vägs av varandra. Där barnen gör sig till en skock rädda och isolerade små hundar. Ständigt beredda att kasta sig över den som visar minsta tecken på svaghet.
+Alla barnen är fångna i spelet. Spelet som gör vissa till mobboffer och andra till mobbare. Spelet där alla ständigt mäts och vägs, mäts och vägs av varandra. Där barnen gör sig till en skock rädda och isolerade små hundar. Ständigt beredda att kasta sig över den som visar minsta tecken på svaghet.
 Boken följs av [[Gardell, Jonas: Ett ufo gör entré|Ett ufo gör entré]] och [[Gardell, Jonas: Jenny|Jenny]].
 ----
 <blockquote> <i>Jag tänker ofta på det. Sävbyholm. Paradiset på jorden, som vi alla flyttade till när vi var två och tre och fyra år gamla. Där skulle vi få växa upp skyddade mot allt ont. Det var så vackert därute. Våra föräldrar drömde om lyckan men fick magsår av oro för kvartalsamorteringarna på huslånen.
 <br>
@@ Rad 35: / Rad 33: @@
 Jag kan ännu höra dem skrika.</i>
 </blockquote>
 ----
 <blockquote> <i>Jag ser ut genom fönstret. Det regnar.
@@ Rad 81: / Rad 77: @@
 </blockquote>
 [[kategori:böcker]]

@@ Rad 56: / Rad 56: @@
 Det var innan jag lärde mig att jag inte kunde.
 <br>
-när jag var liten skrattade jag som ett barn, mitt sinne var som ett barns, och jag hadde barnsliga tankar.
+När jag var liten skrattade jag som ett barn, mitt sinne var som ett barns, och jag hadde barnsliga tankar.
 <br>
 Det tog de ifrån mig och jag måste få hata dem för det, för vad de gjorde med mig, för vad de gjorde med oss, gjorde oss till halva människor.

@@ Rad 83: / Rad 83: @@
 [[kategori:böcker]]
-[[kategori:Folkhemet]]
+[[kategori:Folkhemmet]]
-[[kategori:Mobbing]]
+[[kategori:Mobbning]]
 [[kategori:Skola]]
 [[kategori:Stockholm]]
 [[kategori:70-tal]]

← Äldre version		Versionen från 20 november 2008 kl. 11.18
Rad 4:		Rad 4:

	Alla barnen är fånga i spelet. Spelet som gör vissa till mobboffer och andra till mobbare. Spelet där alla ständigt mäts och vägs, mäts och vägs av varandra. Där barnen gör sig till en skock rädda och isolerade små hundar. Ständigt beredda att kasta sig över den som visar minsta tecken på svaghet.		Alla barnen är fånga i spelet. Spelet som gör vissa till mobboffer och andra till mobbare. Spelet där alla ständigt mäts och vägs, mäts och vägs av varandra. Där barnen gör sig till en skock rädda och isolerade små hundar. Ständigt beredda att kasta sig över den som visar minsta tecken på svaghet.
		+
		+	Boken följs av [[Gardell, Jonas: Ett ufo gör entré\|Ett ufo gör entré]] och [[Gardell, Jonas: Jenny\|Jenny]].

	----		----

← Äldre version		Versionen från 4 november 2008 kl. 18.09
Rad 1:		Rad 1:
−	[[Bild:Gardell,_jonas_-_en_komiker.gif\|right\|frame\|"För allt du hatar hos dig själv - förlåt dig själv.<br>För allt du älskar hos dig själv - förlåt dig själv<br>För allt du skäms över<br>För allt du är stolt över<br>För allt du vill dölja<br>För allt du vill visa upp<br>För allt som inte blev som det skulle<br>För allt du är<br>För allt du ville vara<br><br>Förlåt dig själv]]En komikers uppväxt är [[Jonas Gardell]]´s otroligt hårda och självutlämnande berättelse om sin uppväxt i Sävbyholm på 70-talet. Det hela började med att han fick ett brev från en gammal skolkamrat. Brevsvaren blev allt längre och växte till en hel roman. Gardell vågar sätta ord på den smygande misären i villaomårdet och framförallt i skolan. Den ständiga kampen för att vara tuff. För att ta sig uppåt på statusstegen. För den som inte klättrar faller ner och på botten är det ett helvete. Utan botten, töntarna, kan de tuffa inte existera. Det är töntarna man trampar på för vara tuff, för att bli tuff.	+	[[Bild:Gardell,_jonas_-_en_komiker.gif\|right\|frame\|"För allt du hatar hos dig själv - förlåt dig själv.<br>För allt du älskar hos dig själv - förlåt dig själv<br>För allt du skäms över<br>För allt du är stolt över<br>För allt du vill dölja<br>För allt du vill visa upp<br>För allt som inte blev som det skulle<br>För allt du är<br>För allt du ville vara<br><br>Förlåt dig själv"]]En komikers uppväxt är [[Jonas Gardell]]´s otroligt hårda och självutlämnande berättelse om sin uppväxt i Sävbyholm på 70-talet. Det hela började med att han fick ett brev från en gammal skolkamrat. Brevsvaren blev allt längre och växte till en hel roman. Gardell vågar sätta ord på den smygande misären i villaomårdet och framförallt i skolan. Den ständiga kampen för att vara tuff. För att ta sig uppåt på statusstegen. För den som inte klättrar faller ner och på botten är det ett helvete. Utan botten, töntarna, kan de tuffa inte existera. Det är töntarna man trampar på för vara tuff, för att bli tuff.

	Juha är inte tuff, men inte tönt heller. Han klänger och klättrar för att bli en av de tuffa. I skolbarnens hierarki står han på en mellannivå. Där man ständigt riskerar att bli nedknuffad. Han behandlar sig själv och sina vänner som skit när han försöker ta sig uppåt. Juha är klassens clown. Att vara rolig och spela apa är det enda han är bra på. Och det är genom humorn han försöker bli älskad och accepterad i tuffas skara. Han fullständigt vänder ut och in på sig själv för att kamma hem de högres respekt och uppmärksamhet.		Juha är inte tuff, men inte tönt heller. Han klänger och klättrar för att bli en av de tuffa. I skolbarnens hierarki står han på en mellannivå. Där man ständigt riskerar att bli nedknuffad. Han behandlar sig själv och sina vänner som skit när han försöker ta sig uppåt. Juha är klassens clown. Att vara rolig och spela apa är det enda han är bra på. Och det är genom humorn han försöker bli älskad och accepterad i tuffas skara. Han fullständigt vänder ut och in på sig själv för att kamma hem de högres respekt och uppmärksamhet.

@@ Rad 15: / Rad 15: @@
 Sävbyholm andas inte, rör sig inte, det vilar efter maten.
 <br>
-Det är som Sävbyholm väntar men inte på något särskilt, det bara väntar. Det bidar sin tid meninte för att använda den till något: den äter tiden som den äter människor, som den åt oss - för att bli fetare, äldre, än mer välmående.
+Det är som Sävbyholm väntar men inte på något särskilt, det bara väntar. Det bidar sin tid men inte för att använda den till något: den äter tiden som den äter människor, som den åt oss - för att bli fetare, äldre, än mer välmående.
 <br>
 Sävbyholm ärr däst och prunkande, i allt sig själv nog.