Kimeldorf, Howard: Battling for American Labor - Versionshistorik

Kurtake den 13 november 2010 kl. 22.12

2010-11-13T22:12:01Z

Kurtake den 27 december 2008 kl. 10.47

2008-12-27T10:47:53Z

Kurtake den 14 september 2008 kl. 20.04

2008-09-14T20:04:41Z

Kurtake den 14 september 2008 kl. 19.54

2008-09-14T19:54:38Z

Kurtake den 14 september 2008 kl. 19.47

2008-09-14T19:47:59Z

Linnea den 14 september 2008 kl. 19.39

2008-09-14T19:39:22Z

Linnea: Ny sida: Howard Kimeldorfs bok behandlar den fackliga utvecklingen i hamnen i Philadelphia och bland restaurangarbetare i New York under 1900-talets första 40-år. Både restau...

2008-09-14T19:30:06Z

Ny sida: Howard Kimeldorfs bok behandlar den fackliga utvecklingen i hamnen i Philadelphia och bland restaurangarbetare i New York under 1900-talets första 40-år. Både restau...

Ny sida

[[Howard Kimeldorf|Howard Kimeldorfs]] bok behandlar den fackliga utvecklingen i hamnen i Philadelphia och bland restaurangarbetare i New York under 1900-talets första 40-år. Både restaurangarbetarna och hamnarbetarna rör sig genom [[IWW]] för att till slut hamna i [[AFL]]. Författaren drivs av att motbevisa den påstått väl spridda idén om att IWW:s fall och AFL:s dominans berodde på den amerikanska arbetarens bristande klassmedvetenhet, konservatism och liknöjdhet med det kapitalistiska samhället. Kimeldorf ser istället en stridbar arbetarklass som håller sig undan politiken. IWW:s fall var inte så mycket en idéernas förlust som att arbetarna för sina kamper under andra organisationers banér. Genom exempel från hamnen och New Yorks restauranger lyfter författaren upp direkt aktion, arbetaplatskampen, som den amerikanska arbetarens väg. IWW passade arbetarnas mentalitet men tyngdes, enligt Kimeldorf, av en revolutionär jargon och krossades av statens, arbetsköparnas och AFL:s samlade krafter. Men när det istället står AFL på medlemskortet är det dock oftast AFL som tvingats förändras i en mer stridbar och inkluderande riktning. Författaren sammanfattar arbetsplatskampen under termen syndikalism. Den industriella syndikalismen är inkluderande ('One Big Union', alla arbetare i en bransch i ett fackförbund) och konfrontativ. 'Buisness Syndicalism' är mer försiktig och yrkesinriktad. Begreppet Syndikalism vidgas näst intill oanvändbarhet. Men bokens användbarhet är inte dess teoretiska analys, inte författarens tes. 'Battling for American Labo' är läsvärd tack vare de historiska kamper författaren berättar om.

Hamnen i Philadelphia har länge varit en hamn utan fackföreningar, den är etniskt blandad, och arbetsköparna spelar på konflikter mellan arbetare. Månaderna innan strejk utbryter 1912 har den stämplats som oorganiserbar av AFL. Arbetarna söker upp IWW, IWW kastar sig in bland arbetarna. Snart finns en stor etniskt blandad fackförening. Förtroendeposter delas mellan svarta och vita. Man håller ihop. Man vinner bättre arbetsförhållanden, kortare arbetstid och tar makten över anställningar (för att anställas krävs medlemskap i fackföreningen). Men det här är ingen vanlig fackförening. När erkännande krävs är det inte för fackföreningen utan för en tillfällig kommittée och man skriver inte avtal. Makten ligger i arbetarnas självaktiviet. De strejkas, ibland lugnt och stilla och ibland mera våldsamt.Årsdagen av bildandet utropas till helgdag och arbetarna festar istället för att jobba (arbetsköparna hotar förgäves). Men kritiker saknas inte. Fackklubben får kängor av IWW centralt, de är reformister, de förbereder inte för revolutionen. När trycket från arbetslösa hamnarbatera ökar väljer man att höja inträdesavgiften från 2 till 20 dollar. Detta strider mot IWW:s principer om låg inträdesavgift och leder också till knyssel. De internta stridigheterna når sin kulmen när hamnarbetarna lastar stridmedel till Vit-Ryssland, även om klubben efter en seg start beslutar att vägra göra det. Mitt i de interna stridigheterna ökar från 1917 den statliga repressionen. Militanter fängslas, lokaler stormas, strejkbrytare importeras. Klubbens styrka minskar, snart är den i spillror. Men när IWW akterseglas av AFL-förbundet är det med en båt byggd efter [[Wobblie]] mönster. Industriell organisering, direkt aktion, solidaritet. Men utan revolutionära slagord.

I New York är utvecklingen en annan. Restaurangarbetarnas kamper för dem mellan en rad olika organisationer. Slagkraften ligger i den direkta aktionen - strejken och solidariteten. IWW följs av två militanta och fristående fackförbund. En tradition av direkt aktion, självaktivitet och vägran att skriva avtal följer. AFL-förbundet står vid sidan av, försöker störa, ibland organisera. När AFL når dominans beror det på samgående med det industriellt organiserade förbundet. Detta har gjorts möjligt (även om den kanske direkta orsaken var folkfrontsorder från Moskva som fick den kommunistiskt dominerade styrelsen att söka sammanslagning) genom att AFL-förbundet tvingats anpassa sin organisation och struktur efter industriella linjer, med mer taggar utåt.

[[Kategori: Litteratur]]
[[Kategori: Hamnarbetare]]
[[Kategori: Restaurangarbetare]]
[[Kategori: Hamn]]
[[Kategori: Restaurang]]
[[Kategori: USA]]
[[Kategori: IWW]]
[[Kategori: Fackligt]]

← Äldre version		Versionen från 13 november 2010 kl. 22.12
Rad 4:		Rad 4:

	I New York är utvecklingen en annan. Restaurangarbetarnas kamper för dem mellan en rad olika organisationer. Slagkraften ligger i den direkta aktionen - strejken och solidariteten. IWW följs av två militanta och fristående fackförbund. En tradition av direkt aktion, självaktivitet och vägran att skriva avtal följer. AFL-förbundet står vid sidan av, försöker störa, ibland organisera. När AFL når dominans beror det på samgående med det industriellt organiserade förbundet. Detta har gjorts möjligt (även om den kanske direkta orsaken var folkfrontsorder från Moskva som fick den kommunistiskt dominerade styrelsen att söka sammanslagning) genom att AFL-förbundet tvingats anpassa sin organisation och struktur efter industriella linjer, med mer taggar utåt.		I New York är utvecklingen en annan. Restaurangarbetarnas kamper för dem mellan en rad olika organisationer. Slagkraften ligger i den direkta aktionen - strejken och solidariteten. IWW följs av två militanta och fristående fackförbund. En tradition av direkt aktion, självaktivitet och vägran att skriva avtal följer. AFL-förbundet står vid sidan av, försöker störa, ibland organisera. När AFL når dominans beror det på samgående med det industriellt organiserade förbundet. Detta har gjorts möjligt (även om den kanske direkta orsaken var folkfrontsorder från Moskva som fick den kommunistiskt dominerade styrelsen att söka sammanslagning) genom att AFL-förbundet tvingats anpassa sin organisation och struktur efter industriella linjer, med mer taggar utåt.
		+
		+	== Se även ==
		+	*''[[Adamic, Louis: Dynamite: A Century of Class Violence in America 1830-1930]]''
		+	*''[[Brecher, Jeremy: Strike!]]''
		+	*''[[Green, James: The World of the Worker]]''

	[[Kategori:Arbetare i rörelse - USA]]		[[Kategori:Arbetare i rörelse - USA]]

← Äldre version		Versionen från 14 september 2008 kl. 20.04
Rad 1:		Rad 1:
−	[[Howard Kimeldorf\|Howard Kimeldorfs]] bok behandlar den fackliga utvecklingen i hamnen i Philadelphia och bland restaurangarbetare i New York under 1900-talets första 40-år. Både restaurangarbetarna och hamnarbetarna rör sig genom [[IWW]] för att till slut hamna i [[AFL]]. Författaren drivs av att motbevisa den påstått väl spridda idén om att IWW:s fall och AFL:s dominans berodde på den amerikanska arbetarens bristande klassmedvetenhet, konservatism och liknöjdhet med det kapitalistiska samhället. Kimeldorf ser istället en stridbar arbetarklass som håller sig undan politiken. IWW:s fall var inte så mycket en idéernas förlust som att arbetarna för sina kamper under andra organisationers banér. Genom exempel från hamnen och New Yorks restauranger lyfter författaren upp direkt aktion, arbetaplatskampen, som den amerikanska arbetarens väg. IWW passade arbetarnas mentalitet men tyngdes, enligt Kimeldorf, av en revolutionär jargon och krossades av statens, arbetsköparnas och AFL:s samlade krafter. Men när det istället står AFL på medlemskortet är det dock oftast AFL som tvingats förändras i en mer stridbar och inkluderande riktning. Författaren sammanfattar arbetsplatskampen under termen syndikalism. Den industriella syndikalismen är inkluderande ('One Big Union', alla arbetare i en bransch i ett fackförbund) och konfrontativ. 'Buisness Syndicalism' är mer försiktig och yrkesinriktad. Begreppet Syndikalism vidgas näst intill oanvändbarhet. Men bokens användbarhet är inte dess teoretiska analys, inte författarens tes. 'Battling for American Labo' är läsvärd tack vare de historiska kamper författaren berättar om.	+	[[Bild:Kimeldorf_howard-battling.jpg\|frame]][[Howard Kimeldorf\|Howard Kimeldorfs]] bok behandlar den fackliga utvecklingen i hamnen i Philadelphia och bland restaurangarbetare i New York under 1900-talets första 40-år. Både restaurangarbetarna och hamnarbetarna rör sig genom [[IWW]] för att till slut hamna i [[AFL]]. Författaren drivs av att motbevisa den påstått väl spridda idén om att IWW:s fall och AFL:s dominans berodde på den amerikanska arbetarens bristande klassmedvetenhet, konservatism och liknöjdhet med det kapitalistiska samhället. Kimeldorf ser istället en stridbar arbetarklass som håller sig undan politiken. IWW:s fall var inte så mycket en idéernas förlust som att arbetarna för sina kamper under andra organisationers banér. Genom exempel från hamnen och New Yorks restauranger lyfter författaren upp direkt aktion, arbetaplatskampen, som den amerikanska arbetarens väg. IWW passade arbetarnas mentalitet men tyngdes, enligt Kimeldorf, av en revolutionär jargon och krossades av statens, arbetsköparnas och AFL:s samlade krafter. Men när det istället står AFL på medlemskortet är det dock oftast AFL som tvingats förändras i en mer stridbar och inkluderande riktning. Författaren sammanfattar arbetsplatskampen under termen syndikalism. Den industriella syndikalismen är inkluderande ('One Big Union', alla arbetare i en bransch i ett fackförbund) och konfrontativ. 'Buisness Syndicalism' är mer försiktig och yrkesinriktad. Begreppet Syndikalism vidgas näst intill oanvändbarhet. Men bokens användbarhet är inte dess teoretiska analys, inte författarens tes. 'Battling for American Labo' är läsvärd tack vare de historiska kamper författaren berättar om.

	Hamnen i Philadelphia har länge varit en hamn utan fackföreningar, den är etniskt blandad, och arbetsköparna spelar på konflikter mellan arbetare. Månaderna innan strejk utbryter 1912 har den stämplats som oorganiserbar av AFL. Arbetarna söker upp IWW, IWW kastar sig in bland arbetarna. Snart finns en stor etniskt blandad fackförening. Förtroendeposter delas mellan svarta och vita. Man håller ihop. Man vinner bättre arbetsförhållanden, kortare arbetstid och tar makten över anställningar (för att anställas krävs medlemskap i fackföreningen). Men det här är ingen vanlig fackförening. När erkännande krävs är det inte för fackföreningen utan för en tillfällig kommittée och man skriver inte avtal. Makten ligger i arbetarnas självaktiviet. De strejkas, ibland lugnt och stilla och ibland mera våldsamt.Årsdagen av bildandet utropas till helgdag och arbetarna festar istället för att jobba (arbetsköparna hotar förgäves). Men kritiker saknas inte. Fackklubben får kängor av IWW centralt, de är "reformister", de "förbereder inte för revolutionen". När trycket från arbetslösa hamnarbatera ökar väljer man att höja inträdesavgiften från 2 till 20 dollar. Detta strider mot IWW:s principer om låg inträdesavgift och leder också till knyssel. De internta stridigheterna når sin kulmen när hamnarbetarna lastar stridmedel till det Vita Ryssland, även om klubben efter en seg start beslutar att vägra göra det. Mitt i de interna stridigheterna ökar från 1917 den statliga repressionen. Militanter fängslas, lokaler stormas, strejkbrytare importeras. Klubbens styrka minskar, snart är den i spillror. Men när IWW akterseglas av AFL-förbundet är det med en båt byggd efter [[Wobblie]] mönster. Industriell organisering, direkt aktion, solidaritet. Men utan revolutionära slagord.		Hamnen i Philadelphia har länge varit en hamn utan fackföreningar, den är etniskt blandad, och arbetsköparna spelar på konflikter mellan arbetare. Månaderna innan strejk utbryter 1912 har den stämplats som oorganiserbar av AFL. Arbetarna söker upp IWW, IWW kastar sig in bland arbetarna. Snart finns en stor etniskt blandad fackförening. Förtroendeposter delas mellan svarta och vita. Man håller ihop. Man vinner bättre arbetsförhållanden, kortare arbetstid och tar makten över anställningar (för att anställas krävs medlemskap i fackföreningen). Men det här är ingen vanlig fackförening. När erkännande krävs är det inte för fackföreningen utan för en tillfällig kommittée och man skriver inte avtal. Makten ligger i arbetarnas självaktiviet. De strejkas, ibland lugnt och stilla och ibland mera våldsamt.Årsdagen av bildandet utropas till helgdag och arbetarna festar istället för att jobba (arbetsköparna hotar förgäves). Men kritiker saknas inte. Fackklubben får kängor av IWW centralt, de är "reformister", de "förbereder inte för revolutionen". När trycket från arbetslösa hamnarbatera ökar väljer man att höja inträdesavgiften från 2 till 20 dollar. Detta strider mot IWW:s principer om låg inträdesavgift och leder också till knyssel. De internta stridigheterna når sin kulmen när hamnarbetarna lastar stridmedel till det Vita Ryssland, även om klubben efter en seg start beslutar att vägra göra det. Mitt i de interna stridigheterna ökar från 1917 den statliga repressionen. Militanter fängslas, lokaler stormas, strejkbrytare importeras. Klubbens styrka minskar, snart är den i spillror. Men när IWW akterseglas av AFL-förbundet är det med en båt byggd efter [[Wobblie]] mönster. Industriell organisering, direkt aktion, solidaritet. Men utan revolutionära slagord.

@@ Rad 1: / Rad 1: @@
 [[Howard Kimeldorf|Howard Kimeldorfs]] bok behandlar den fackliga utvecklingen i hamnen i Philadelphia och bland restaurangarbetare i New York under 1900-talets första 40-år. Både restaurangarbetarna och hamnarbetarna rör sig genom [[IWW]] för att till slut hamna i [[AFL]]. Författaren drivs av att motbevisa den påstått väl spridda idén om att IWW:s fall och AFL:s dominans berodde på den amerikanska arbetarens bristande klassmedvetenhet, konservatism och liknöjdhet med det kapitalistiska samhället. Kimeldorf ser istället en stridbar arbetarklass som håller sig undan politiken. IWW:s fall var inte så mycket en idéernas förlust som att arbetarna för sina kamper under andra organisationers banér. Genom exempel från hamnen och New Yorks restauranger lyfter författaren upp direkt aktion, arbetaplatskampen, som den amerikanska arbetarens väg. IWW passade arbetarnas mentalitet men tyngdes, enligt Kimeldorf, av en revolutionär jargon och krossades av statens, arbetsköparnas och AFL:s samlade krafter. Men när det istället står AFL  på medlemskortet är det dock oftast AFL som tvingats förändras i en mer stridbar och inkluderande riktning. Författaren sammanfattar arbetsplatskampen under termen syndikalism. Den industriella syndikalismen är inkluderande ('One Big Union', alla arbetare i en bransch i ett fackförbund) och konfrontativ. 'Buisness Syndicalism' är mer försiktig och yrkesinriktad. Begreppet Syndikalism vidgas näst intill oanvändbarhet. Men bokens användbarhet är inte dess teoretiska analys, inte författarens tes. 'Battling for American Labo' är läsvärd tack vare de historiska kamper författaren berättar om.
-Hamnen i Philadelphia har länge varit en hamn utan fackföreningar, den är etniskt blandad, och arbetsköparna spelar på konflikter mellan arbetare. Månaderna innan strejk utbryter 1912 har den stämplats som oorganiserbar av AFL. Arbetarna söker upp IWW, IWW kastar sig in bland arbetarna. Snart finns en stor etniskt blandad fackförening. Förtroendeposter delas mellan svarta och vita. Man håller ihop. Man vinner bättre arbetsförhållanden, kortare arbetstid och tar makten över anställningar (för att anställas krävs medlemskap i fackföreningen). Men det här är ingen vanlig fackförening. När erkännande krävs är det inte för fackföreningen utan för en tillfällig kommittée och man skriver inte avtal. Makten ligger i arbetarnas självaktiviet. De strejkas, ibland lugnt och stilla och ibland mera våldsamt.Årsdagen av bildandet utropas till helgdag och arbetarna festar istället för att jobba (arbetsköparna hotar förgäves). Men kritiker saknas inte. Fackklubben får kängor av IWW centralt, de är reformister, de förbereder inte för revolutionen. När trycket från arbetslösa hamnarbatera ökar väljer man att höja inträdesavgiften från 2 till 20 dollar. Detta strider mot IWW:s principer om låg inträdesavgift och leder också till knyssel. De internta stridigheterna når sin kulmen när hamnarbetarna lastar stridmedel till det Vita Ryssland, även om klubben efter en seg start beslutar att vägra göra det. Mitt i de interna stridigheterna ökar från 1917 den statliga repressionen. Militanter fängslas, lokaler stormas, strejkbrytare importeras. Klubbens styrka minskar, snart är den i spillror. Men när IWW akterseglas av AFL-förbundet är det med en båt byggd efter [[Wobblie]] mönster. Industriell organisering, direkt aktion, solidaritet. Men utan revolutionära slagord.
+Hamnen i Philadelphia har länge varit en hamn utan fackföreningar, den är etniskt blandad, och arbetsköparna spelar på konflikter mellan arbetare. Månaderna innan strejk utbryter 1912 har den stämplats som oorganiserbar av AFL. Arbetarna söker upp IWW, IWW kastar sig in bland arbetarna. Snart finns en stor etniskt blandad fackförening. Förtroendeposter delas mellan svarta och vita. Man håller ihop. Man vinner bättre arbetsförhållanden, kortare arbetstid och tar makten över anställningar (för att anställas krävs medlemskap i fackföreningen). Men det här är ingen vanlig fackförening. När erkännande krävs är det inte för fackföreningen utan för en tillfällig kommittée och man skriver inte avtal. Makten ligger i arbetarnas självaktiviet. De strejkas, ibland lugnt och stilla och ibland mera våldsamt.Årsdagen av bildandet utropas till helgdag och arbetarna festar istället för att jobba (arbetsköparna hotar förgäves). Men kritiker saknas inte. Fackklubben får kängor av IWW centralt, de är "reformister", de "förbereder inte för revolutionen". När trycket från arbetslösa hamnarbatera ökar väljer man att höja inträdesavgiften från 2 till 20 dollar. Detta strider mot IWW:s principer om låg inträdesavgift och leder också till knyssel. De internta stridigheterna når sin kulmen när hamnarbetarna lastar stridmedel till det Vita Ryssland, även om klubben efter en seg start beslutar att vägra göra det. Mitt i de interna stridigheterna ökar från 1917 den statliga repressionen. Militanter fängslas, lokaler stormas, strejkbrytare importeras. Klubbens styrka minskar, snart är den i spillror. Men när IWW akterseglas av AFL-förbundet är det med en båt byggd efter [[Wobblie]] mönster. Industriell organisering, direkt aktion, solidaritet. Men utan revolutionära slagord.
 I New York är utvecklingen en annan. Restaurangarbetarnas kamper för dem mellan en rad olika organisationer. Slagkraften ligger i den direkta aktionen - strejken och solidariteten. IWW följs av två militanta och fristående fackförbund. En tradition av direkt aktion, självaktivitet och vägran att skriva avtal följer. AFL-förbundet står vid sidan av, försöker störa, ibland organisera. När AFL når dominans beror det på samgående med det industriellt organiserade förbundet. Detta har gjorts möjligt (även om den kanske direkta orsaken var folkfrontsorder från Moskva som fick den kommunistiskt dominerade styrelsen att söka sammanslagning) genom att AFL-förbundet tvingats anpassa sin organisation och struktur efter industriella linjer, med mer taggar utåt.

@@ Rad 5: / Rad 5: @@
 I New York är utvecklingen en annan. Restaurangarbetarnas kamper för dem mellan en rad olika organisationer. Slagkraften ligger i den direkta aktionen - strejken och solidariteten. IWW följs av två militanta och fristående fackförbund. En tradition av direkt aktion, självaktivitet och vägran att skriva avtal följer. AFL-förbundet står vid sidan av, försöker störa, ibland organisera. När AFL når dominans beror det på samgående med det industriellt organiserade förbundet. Detta har gjorts möjligt (även om den kanske direkta orsaken var folkfrontsorder från Moskva som fick den kommunistiskt dominerade styrelsen att söka sammanslagning) genom att AFL-förbundet tvingats anpassa sin organisation och struktur efter industriella linjer, med mer taggar utåt.
 [[Kategori: Böcker]]
 [[Kategori: Hamnarbetare]]

@@ Rad 1: / Rad 1: @@
 [[Howard Kimeldorf|Howard Kimeldorfs]] bok behandlar den fackliga utvecklingen i hamnen i Philadelphia och bland restaurangarbetare i New York under 1900-talets första 40-år. Både restaurangarbetarna och hamnarbetarna rör sig genom [[IWW]] för att till slut hamna i [[AFL]]. Författaren drivs av att motbevisa den påstått väl spridda idén om att IWW:s fall och AFL:s dominans berodde på den amerikanska arbetarens bristande klassmedvetenhet, konservatism och liknöjdhet med det kapitalistiska samhället. Kimeldorf ser istället en stridbar arbetarklass som håller sig undan politiken. IWW:s fall var inte så mycket en idéernas förlust som att arbetarna för sina kamper under andra organisationers banér. Genom exempel från hamnen och New Yorks restauranger lyfter författaren upp direkt aktion, arbetaplatskampen, som den amerikanska arbetarens väg. IWW passade arbetarnas mentalitet men tyngdes, enligt Kimeldorf, av en revolutionär jargon och krossades av statens, arbetsköparnas och AFL:s samlade krafter. Men när det istället står AFL  på medlemskortet är det dock oftast AFL som tvingats förändras i en mer stridbar och inkluderande riktning. Författaren sammanfattar arbetsplatskampen under termen syndikalism. Den industriella syndikalismen är inkluderande ('One Big Union', alla arbetare i en bransch i ett fackförbund) och konfrontativ. 'Buisness Syndicalism' är mer försiktig och yrkesinriktad. Begreppet Syndikalism vidgas näst intill oanvändbarhet. Men bokens användbarhet är inte dess teoretiska analys, inte författarens tes. 'Battling for American Labo' är läsvärd tack vare de historiska kamper författaren berättar om.
-Hamnen i Philadelphia har länge varit en hamn utan fackföreningar, den är etniskt blandad, och arbetsköparna spelar på konflikter mellan arbetare. Månaderna innan strejk utbryter 1912 har den stämplats som oorganiserbar av AFL. Arbetarna söker upp IWW, IWW kastar sig in bland arbetarna. Snart finns en stor etniskt blandad fackförening. Förtroendeposter delas mellan svarta och vita. Man håller ihop. Man vinner bättre arbetsförhållanden, kortare arbetstid och tar makten över anställningar (för att anställas krävs medlemskap i fackföreningen). Men det här är ingen vanlig fackförening. När erkännande krävs är det inte för fackföreningen utan för en tillfällig kommittée och man skriver inte avtal. Makten ligger i arbetarnas självaktiviet. De strejkas, ibland lugnt och stilla och ibland mera våldsamt.Årsdagen av bildandet utropas till helgdag och arbetarna festar istället för att jobba (arbetsköparna hotar förgäves). Men kritiker saknas inte. Fackklubben får kängor av IWW centralt, de är reformister, de förbereder inte för revolutionen. När trycket från arbetslösa hamnarbatera ökar väljer man att höja inträdesavgiften från 2 till 20 dollar. Detta strider mot IWW:s principer om låg inträdesavgift och leder också till knyssel. De internta stridigheterna når sin kulmen när hamnarbetarna lastar stridmedel till Vit-Ryssland, även om klubben efter en seg start beslutar att vägra göra det. Mitt i de interna stridigheterna ökar från 1917 den statliga repressionen. Militanter fängslas, lokaler stormas, strejkbrytare importeras. Klubbens styrka minskar, snart är den i spillror. Men när IWW akterseglas av AFL-förbundet är det med en båt byggd efter [[Wobblie]] mönster. Industriell organisering, direkt aktion, solidaritet. Men utan revolutionära slagord.
+Hamnen i Philadelphia har länge varit en hamn utan fackföreningar, den är etniskt blandad, och arbetsköparna spelar på konflikter mellan arbetare. Månaderna innan strejk utbryter 1912 har den stämplats som oorganiserbar av AFL. Arbetarna söker upp IWW, IWW kastar sig in bland arbetarna. Snart finns en stor etniskt blandad fackförening. Förtroendeposter delas mellan svarta och vita. Man håller ihop. Man vinner bättre arbetsförhållanden, kortare arbetstid och tar makten över anställningar (för att anställas krävs medlemskap i fackföreningen). Men det här är ingen vanlig fackförening. När erkännande krävs är det inte för fackföreningen utan för en tillfällig kommittée och man skriver inte avtal. Makten ligger i arbetarnas självaktiviet. De strejkas, ibland lugnt och stilla och ibland mera våldsamt.Årsdagen av bildandet utropas till helgdag och arbetarna festar istället för att jobba (arbetsköparna hotar förgäves). Men kritiker saknas inte. Fackklubben får kängor av IWW centralt, de är reformister, de förbereder inte för revolutionen. När trycket från arbetslösa hamnarbatera ökar väljer man att höja inträdesavgiften från 2 till 20 dollar. Detta strider mot IWW:s principer om låg inträdesavgift och leder också till knyssel. De internta stridigheterna når sin kulmen när hamnarbetarna lastar stridmedel till det Vita Ryssland, även om klubben efter en seg start beslutar att vägra göra det. Mitt i de interna stridigheterna ökar från 1917 den statliga repressionen. Militanter fängslas, lokaler stormas, strejkbrytare importeras. Klubbens styrka minskar, snart är den i spillror. Men när IWW akterseglas av AFL-förbundet är det med en båt byggd efter [[Wobblie]] mönster. Industriell organisering, direkt aktion, solidaritet. Men utan revolutionära slagord.
 I New York är utvecklingen en annan. Restaurangarbetarnas kamper för dem mellan en rad olika organisationer. Slagkraften ligger i den direkta aktionen - strejken och solidariteten. IWW följs av två militanta och fristående fackförbund. En tradition av direkt aktion, självaktivitet och vägran att skriva avtal följer. AFL-förbundet står vid sidan av, försöker störa, ibland organisera. När AFL når dominans beror det på samgående med det industriellt organiserade förbundet. Detta har gjorts möjligt (även om den kanske direkta orsaken var folkfrontsorder från Moskva som fick den kommunistiskt dominerade styrelsen att söka sammanslagning) genom att AFL-förbundet tvingats anpassa sin organisation och struktur efter industriella linjer, med mer taggar utåt.
@@ Rad 12: / Rad 12: @@
 [[Kategori: USA]]
 [[Kategori: IWW]]
-[[Kategori: Fackligt]]
+[[Kategori: Facket]]