Skillnad mellan versioner av "John Olday"
Kurtake (Diskussion | bidrag) m (→Världsgalenskap) |
Kurtake (Diskussion | bidrag) m (→Världsgalenskap) |
||
| Rad 25: | Rad 25: | ||
Olday hade tagit kontakt med en mängd tyska krigsfångar i England och utgick ifrån dessa bekantskaper när han 1946 drog igång gruppen [[Internationalist Bakunin-Group]] (IB-G). Tanken var att återuppliva anarkiströrelsen och då speciellt i Tyskland. Gruppens mål var krossandet av staten i alla dess former och upprättandet av ett icke-auktoritärt samvälde baserat på arbetarråd och kommunala råd. Man proklamerade även att kampen bara kunde föras i små grupper efter som riktiga massorganisationer bara skulle krossas av [[statskapitalismen]] och [[statssocialismen]]. Olday började dra i en kampanj riktad mot de tyska krigsfångarna. Pamfletter smugglades in i lägren och man hjälte till att bygga upp små grupper av anarkister genom att stå för kurirer som skötte kommunikationen. Kända anarkister kunde myglas in som föredragshållare under täckmanteln att de skulle undervisa de "odemokratiska" tyskarna i "demokrati". | Olday hade tagit kontakt med en mängd tyska krigsfångar i England och utgick ifrån dessa bekantskaper när han 1946 drog igång gruppen [[Internationalist Bakunin-Group]] (IB-G). Tanken var att återuppliva anarkiströrelsen och då speciellt i Tyskland. Gruppens mål var krossandet av staten i alla dess former och upprättandet av ett icke-auktoritärt samvälde baserat på arbetarråd och kommunala råd. Man proklamerade även att kampen bara kunde föras i små grupper efter som riktiga massorganisationer bara skulle krossas av [[statskapitalismen]] och [[statssocialismen]]. Olday började dra i en kampanj riktad mot de tyska krigsfångarna. Pamfletter smugglades in i lägren och man hjälte till att bygga upp små grupper av anarkister genom att stå för kurirer som skötte kommunikationen. Kända anarkister kunde myglas in som föredragshållare under täckmanteln att de skulle undervisa de "odemokratiska" tyskarna i "demokrati". | ||
| + | == Mot revolutionen i krigets spillror == | ||
1948 skulle de tyska krigsfångarna släppas och Olday mfl planerade att då ta agitations och organiseringsarbetet ett steg längre. Tanken var att med ett system av tremanna grupper så skulle anarkiströrelsen spridas över hela Tyskland. De här grupperna skulle arbeta med att "som små mulvadar ganga sönder statens rötter". Varje grupp skulle engagera ytterligare folk som sedan kunde bilda en nya små grupper osv. IB-G förkastade alla halvmesyrer och såg allt samarbete med statliga institutioner som reformistiska. | 1948 skulle de tyska krigsfångarna släppas och Olday mfl planerade att då ta agitations och organiseringsarbetet ett steg längre. Tanken var att med ett system av tremanna grupper så skulle anarkiströrelsen spridas över hela Tyskland. De här grupperna skulle arbeta med att "som små mulvadar ganga sönder statens rötter". Varje grupp skulle engagera ytterligare folk som sedan kunde bilda en nya små grupper osv. IB-G förkastade alla halvmesyrer och såg allt samarbete med statliga institutioner som reformistiska. | ||
| Rad 31: | Rad 32: | ||
I det sönderbombade och svältande Tyskland försökte de få överlevande anarkisterna åter ta sig upp på banan. Många vart förvirrade och disillusionerade. En av dessa var [[Rudolf Rocker]], en av de ledande kämparna i det anarkosyndikalistiska [[Freie Arbeiter-Union Deutschlands]] (FAU-D) under mellankrigstiden. Efter kriget så sossade han ur och började förespråka reformism. Det var viktigt att delta i kommunalpolitiken, bilda små företag, kooperativ med mera. Just själva den kommunala nivån var det viktigaste för gubben. Han uppmanade alla med "[[anarkokommunalistiska]]" böjelser att bilda ett "frihetligt federalist förbund" för att bevara anarkiströrelsen i Tyskland. En del tyckte det här var skoj, men andra blev riktigt förbannade på gubben. Argast av dem alla vart Olday. Han anklagade Rocker för att ha glömt de revolutionära upproren 1919, 1921 och 1923. För att ha glömt bort FAU-D´s revolutionära principer. Han kallades Rockers sossiga visioner för [[självförvaltad kapitalism]], i grunden samma som den västerländska statskapitalismen. Även i ett kommunalt styrt samhälle skulle några människors exploaterande av andra människor fortsätta. | I det sönderbombade och svältande Tyskland försökte de få överlevande anarkisterna åter ta sig upp på banan. Många vart förvirrade och disillusionerade. En av dessa var [[Rudolf Rocker]], en av de ledande kämparna i det anarkosyndikalistiska [[Freie Arbeiter-Union Deutschlands]] (FAU-D) under mellankrigstiden. Efter kriget så sossade han ur och började förespråka reformism. Det var viktigt att delta i kommunalpolitiken, bilda små företag, kooperativ med mera. Just själva den kommunala nivån var det viktigaste för gubben. Han uppmanade alla med "[[anarkokommunalistiska]]" böjelser att bilda ett "frihetligt federalist förbund" för att bevara anarkiströrelsen i Tyskland. En del tyckte det här var skoj, men andra blev riktigt förbannade på gubben. Argast av dem alla vart Olday. Han anklagade Rocker för att ha glömt de revolutionära upproren 1919, 1921 och 1923. För att ha glömt bort FAU-D´s revolutionära principer. Han kallades Rockers sossiga visioner för [[självförvaltad kapitalism]], i grunden samma som den västerländska statskapitalismen. Även i ett kommunalt styrt samhälle skulle några människors exploaterande av andra människor fortsätta. | ||
| − | Olday manade istället alla antiauktoritära, socialister, [[rådisar]] och anarkister till att bilda ett revolutionärt förbund, ett nytt "spartakistförbund" vilande på [[anarkokommunistiska]] priciper. Utan inre byråkrati eller hård disciplin. Alla enskilda grupper som ingick i förbundet skulle själva agera och agitera på det sätt de ansåg passade bäst för tillfället. Han la stort fokus på arbetarråden som den drivande kraften bakom en revolution och byggandet av ett nytt samhälle. Detta ledde till slitningar inom IB-G där många såg hans visioner som "bolsjevism". Trött på gnället lämnade tillslut, i februari 1948, IB-G och började arbeta med att bygga en rörelse baserad på sina idéer. Gick bra och han arbetade snart med ett stort nätverk av likasinnade i Holland, Tyskland, Italien, Schweiz, Saarland och Storbritannien. Bara i Tyskland var sextio grupper involverade och huvuddelen av dessa i den av sovjet ockuperade östra zonen. Stalinisternas terrorapparat lyckades dock snabbt utrota dem alla mot slutet av 1948. Olday publicerade hela tiden sin bulletin som fått namnet [[Rådsanarkist]] men den kom bara ut i små upplagor. Nånstans mot slutet av 1949 | + | Olday manade istället alla antiauktoritära, socialister, [[rådisar]] och anarkister till att bilda ett revolutionärt förbund, ett nytt "spartakistförbund" vilande på [[anarkokommunistiska]] priciper. Utan inre byråkrati eller hård disciplin. Alla enskilda grupper som ingick i förbundet skulle själva agera och agitera på det sätt de ansåg passade bäst för tillfället. Han la stort fokus på arbetarråden som den drivande kraften bakom en revolution och byggandet av ett nytt samhälle. Detta ledde till slitningar inom IB-G där många såg hans visioner som "bolsjevism". Trött på gnället lämnade tillslut, i februari 1948, IB-G och började arbeta med att bygga en rörelse baserad på sina idéer. Gick bra och han arbetade snart med ett stort nätverk av likasinnade i Holland, Tyskland, Italien, Schweiz, Saarland och Storbritannien. Bara i Tyskland var sextio grupper involverade och huvuddelen av dessa i den av sovjet ockuperade östra zonen. Stalinisternas terrorapparat lyckades dock snabbt utrota dem alla mot slutet av 1948. Olday publicerade hela tiden sin bulletin som fått namnet [[Rådsanarkist]] men den kom bara ut i små upplagor. |
| + | |||
| + | == Down under == | ||
| + | Nånstans mot slutet av 1949 fick han ett S.O.S från några polare från krigsfånglägren som bosatt sig i Australien. Samtidigt erbjöd | ||
I Australien förverkligar han sina artistiska strävande (tecknande, författande och pjässkrivare), trivs ganska bra med tillvaron och blir till på köpet känd. | I Australien förverkligar han sina artistiska strävande (tecknande, författande och pjässkrivare), trivs ganska bra med tillvaron och blir till på köpet känd. | ||
Versionen från 13 september 2010 kl. 12.55
Under det tidiga 1920-talet flängde han runt som agitator för tyska kommunistisk ungdom och drogs in i de hungriga folkmassornas plundringsaktioner. Han blev dock snabbt utesluten eftersom han inte blint lydde partiet, för "anarkistiska avvikelser". Istället sökte sig John till "Anarcho-Sparticists" och slogs i en av deras gerilla grupper under arbetarresningen i oktober 1923 som dränktes i blod. Året efter var han aktiv i Ruhr-Gebiet, en viktig gruv- och industriregion i västra Tyskland, som ockuperats av franssoerna. Han agiterade för bildandet av arbetarråd.
Från 1925 drog han sig undan från det revolutionära arbetet och la fokus på sitt artistiska skapande. Han var en duktig tecknare och blev snabbt känd för sina politiska satirer. Men även samhällskritiska pjäser kunde han skriva ihop och dessa sattes upp på Hamburgs kabaréer.
Innehåll
Nazisterna marscherar upp
När nazzarna började ta allt mer utrymme så återtog han dock kontakten med sina gamla vänner i de revolutionära kretsarna. Han hjälpte dem med att illustrera deras flygblad och fortsatte så även efter 1933 då många redan avlivats eller åkt i fängelse. Oldays bilder och texter förminskades så att de kunde maskeras som manualer till köksutrustning och på så sätt skickas utan upptäckt genom den tyska posten.
Samtidigt spelade han rollen som den excentriske homosexuelle konstnären. Detta gav honom förvånande nog insyn i de högsta nazipartikretsarna i Hamburg. De ville framstå som kultiverade personer som var för konstnärlig frihet. John kunde iaf genom sin närvaro krafsa fram en massa känslig information om gripanden mm som fördes vidare till anti-nazisterna. På så sätt kunde många vänner klara sig undan koncentrationsläger och död. Naziregimens strävan efter att framstå som snäll och kultiverad gjorde att han kunde verka offentligt ända fram till 1938. Då drogs tumskruvarna åt ytterligare. Han flydde till England precis när ett GESTAPO kommando gav sig ut för att arrestera honom.
I London träffade han en massa pacifister som hjälpte honom att ge ut en bunt av hans teckningar under namnet kingdom of rags. Dessa beskrev terrorn och fattigdomen i Nazityskland. Han involverade sig även i kampen för att stoppa det kommande kriget. Ibland tar han sig över till Paris där han arbetar med andra tyska exil-rådisar. De skriver ihop ett "upprop till de tyska arbetarna" (Call to the German Workers) som sändes via Radio Strassburg över till Tyskland. De uppmanar arbetarna att göra som under fransosernas ockupation av Rhenlandet under första världskriget, strejka och sabotera för att underminera det tyska krigsmaskineriet.
Världsgalenskap
Under kriget höll han dessutom kontakt med de få revolutionärerna på fri fot i Hamburg. Han ordnade med att smuggla in information och förnödenheter till dem med hjälp av Internationella Arbetarassociationen (I.A.A). Olday började i den här vevan skriva och rita i deras tidning the industrial worker. Det var skandinaviska sjömän som stod för den farliga införseln.
1942 gifter han sig i hemlighet med en av sina bästa vänner, den tyska judinnan och marxisten Hilde Monte. De hade träffats några år tidigare då ett bombattentat mot Adolf Hitler förbereddes. Hon skriver en massa i tyskspråkiga tidningar och hjälper de underjordiska judiska motståndsrörelserna i tyskockuperade områden. Hon avrättades av en SS-atrull vid Tysk-Schweiziska gränsen under ett kurir uppdrag 1944.
Med backning från sina vänner i Freedom och kamraterna i I.A.A kunde John ge ut ytterligare några av sina teckningar som en bok under titeln The march to war. Här ritar han upp hur lika alla stormakterna är trots sina ideologiska sminkning. Hur de alla har samma intresse av att hålla oss på mattan. Hur de använder oss som kanonmat i sina krig som inte har med oss vanligt folk att göra. Same shit different names. På ett och ett halvt år såldes 10.000 ex av boken.
1944 åker han fast efter att ha försökt fixa en skrivmaskin till freedom gruppen. Han åker in på ett år. När han kommer ut i januari 1945 så kommer militären och kör vidare honom till ett läger där han skall avtjäna 2 år för desertering. Efter en massiv frigivningskampanj med stöd av folk som Herbert Read, George Orwell och George Woodcock så gavs han fri redan efter tre månader.
Olday hade tagit kontakt med en mängd tyska krigsfångar i England och utgick ifrån dessa bekantskaper när han 1946 drog igång gruppen Internationalist Bakunin-Group (IB-G). Tanken var att återuppliva anarkiströrelsen och då speciellt i Tyskland. Gruppens mål var krossandet av staten i alla dess former och upprättandet av ett icke-auktoritärt samvälde baserat på arbetarråd och kommunala råd. Man proklamerade även att kampen bara kunde föras i små grupper efter som riktiga massorganisationer bara skulle krossas av statskapitalismen och statssocialismen. Olday började dra i en kampanj riktad mot de tyska krigsfångarna. Pamfletter smugglades in i lägren och man hjälte till att bygga upp små grupper av anarkister genom att stå för kurirer som skötte kommunikationen. Kända anarkister kunde myglas in som föredragshållare under täckmanteln att de skulle undervisa de "odemokratiska" tyskarna i "demokrati".
Mot revolutionen i krigets spillror
1948 skulle de tyska krigsfångarna släppas och Olday mfl planerade att då ta agitations och organiseringsarbetet ett steg längre. Tanken var att med ett system av tremanna grupper så skulle anarkiströrelsen spridas över hela Tyskland. De här grupperna skulle arbeta med att "som små mulvadar ganga sönder statens rötter". Varje grupp skulle engagera ytterligare folk som sedan kunde bilda en nya små grupper osv. IB-G förkastade alla halvmesyrer och såg allt samarbete med statliga institutioner som reformistiska.
Anarkisternas arbete i lägren spelade nog en roll när de tyska krigsfångarna återbördades till Tyskland. Det vart nämligen hungerstrejker och brödkravaller. Även här deltog de tyska anarkisterna. IB-G publicerade ett manifest som snabbt förbjöds där man uppmanade de svältande till bildandet av revolutionära råd. Olday satt i England och skrev ihop en informationsbulletin som försökte elda på upproret.
I det sönderbombade och svältande Tyskland försökte de få överlevande anarkisterna åter ta sig upp på banan. Många vart förvirrade och disillusionerade. En av dessa var Rudolf Rocker, en av de ledande kämparna i det anarkosyndikalistiska Freie Arbeiter-Union Deutschlands (FAU-D) under mellankrigstiden. Efter kriget så sossade han ur och började förespråka reformism. Det var viktigt att delta i kommunalpolitiken, bilda små företag, kooperativ med mera. Just själva den kommunala nivån var det viktigaste för gubben. Han uppmanade alla med "anarkokommunalistiska" böjelser att bilda ett "frihetligt federalist förbund" för att bevara anarkiströrelsen i Tyskland. En del tyckte det här var skoj, men andra blev riktigt förbannade på gubben. Argast av dem alla vart Olday. Han anklagade Rocker för att ha glömt de revolutionära upproren 1919, 1921 och 1923. För att ha glömt bort FAU-D´s revolutionära principer. Han kallades Rockers sossiga visioner för självförvaltad kapitalism, i grunden samma som den västerländska statskapitalismen. Även i ett kommunalt styrt samhälle skulle några människors exploaterande av andra människor fortsätta.
Olday manade istället alla antiauktoritära, socialister, rådisar och anarkister till att bilda ett revolutionärt förbund, ett nytt "spartakistförbund" vilande på anarkokommunistiska priciper. Utan inre byråkrati eller hård disciplin. Alla enskilda grupper som ingick i förbundet skulle själva agera och agitera på det sätt de ansåg passade bäst för tillfället. Han la stort fokus på arbetarråden som den drivande kraften bakom en revolution och byggandet av ett nytt samhälle. Detta ledde till slitningar inom IB-G där många såg hans visioner som "bolsjevism". Trött på gnället lämnade tillslut, i februari 1948, IB-G och började arbeta med att bygga en rörelse baserad på sina idéer. Gick bra och han arbetade snart med ett stort nätverk av likasinnade i Holland, Tyskland, Italien, Schweiz, Saarland och Storbritannien. Bara i Tyskland var sextio grupper involverade och huvuddelen av dessa i den av sovjet ockuperade östra zonen. Stalinisternas terrorapparat lyckades dock snabbt utrota dem alla mot slutet av 1948. Olday publicerade hela tiden sin bulletin som fått namnet Rådsanarkist men den kom bara ut i små upplagor.
Down under
Nånstans mot slutet av 1949 fick han ett S.O.S från några polare från krigsfånglägren som bosatt sig i Australien. Samtidigt erbjöd
I Australien förverkligar han sina artistiska strävande (tecknande, författande och pjässkrivare), trivs ganska bra med tillvaron och blir till på köpet känd.
In the late 1960's, attracted by the explosive struggles of the new social movements, Olday returned to London by way of Hamburg and Berlin. The situation seemed to offer him another chance to intervene in political struggles with his social-revolutionary perspectives. At first, Olday worked with the two main British anarchist papers Freedom and Black Flag. Then, in 1974, he founded the 'International Archive Team', a world-wide correspondence bureau. In connection with that, he again took up activity for council- anarchism. He worked with the I.W.W.; he published the German- English information bulletin Mit Teilung; translated materials of the I.W.W. into German; drew caricatures and kept up contact with exiles and prisoners throughout Europe and Japan. In spite of poor health, he continued to draw social-critical cartoons and worked on two new plays.
In the summer of 1977 at the age of 72, death tore him away from this last creative period.
John Olday's life took place against the constant background of the anarchist and anti-militarist struggle. Olday was convinced that, due to specific social conditions, this struggle had to become an armed struggle, if a definitive negation of the state is to be achieved. Individualism and pacifism he rejected as bourgeois sicknesses in the anarchist movement. However, he knew that the armed struggle must always be very closely tied to a generalized class rebellion; otherwise, there is the risk that it would simply drift off into blind terrorism.
Efter krigsslutet försöker han bygga upp anarkistiska “celler” i Tyskland och medarbetar i bl a Freedom, efterföljare till War Commentary. Han emigrerar till Australien 1950, men återvänder till Europa vid 1960-talets slut och publicerar sig då i tidskrifter som Freedom, Black Flag och Mit-Teilung. Han dör 1977.
