Skillnad mellan versioner av "Levins & Lewontin: The dialectical biologist"

Versionen från 4 april 2011 kl. 13.29

'The dialectical biologist' är skriven av biologerna Richard Levins och Richard Lewontin där de förespråkar en dialektiskt materialistisk angreppssett på biologin där de är bitskt kritiska mot förenklande antaganden och uppdelningar inom biologin. De ser sig också som anti-kapitalister, om än i en socialistisk statsvänlig tradition.

De påpekar ur man inte kan enkelt kan dela upp organismen som resultat av miljö påverkan å ena sidan och gener å andra sidan utan att den är produkten av samverkan (dialektiken) mellan miljön och generna. Gener är inte en simpel ritning för organismen utan dess uttryck beror på organismen själv och dess omgivning. Både miljön och gener är i sin tur resultatet av samverkan där organismens miljö beror av omgivningen (dess interaktioner med andra föränderliga organismer och en föränderlig miljö) som också organismen delvis själv kan välja (rörlighet, frön etc).

Ett roligt kapitel utgörs av en artikel av Isadore Nabi samt korrespondens mellan olika forskare i tidskriften Nature angående Nabis existens. Artikeln gör på ett ralijant sätt narr av hur vetenskapsmän använder statistik och experiment som sådana för att dra ogrundade eller meningslösa slutsatser om naturen. Isadore Nabi verkar vara ett kollektivt projekt som de båda författarna tillsammans med två andra erkända forskare använder för att kritisera, och driva med, delar av det rådande vetenskapliga etablissemanget.

Boken tredje del behandlar den biologiska forskningens inordning i det kapitalistiska systemet. Forskning är en ren investering som ska ge avkastning i form av direkt (privat forskning) eller indirekt (statliga unviersitet etc) profit. Forskarnas arbetsområde styckas sönder i allt högre utsträckning, allt fler forskare blir ersättningsbara och förlorar inte bara kontroll över inriktningen på forskningen utan får också allt mindre kontroll över sin dagliga aktivitet (Chapter 8. The Commodification of Science).

Ett kapitel behandlar jordbrukets politiska ekonomi och forskningens roll i det. Småbonden blir bara ett steg i en kedja där matvaror och foder produceras medan de stora kemi och frö företagen gör profiten. Kapitalinsatsen (och överföringen av frukterna av böndernas - och jordbruksproletariatets - arbete till industrin) har ökat kontinuerligt från jordbruksmaskinerna vid mitten av 1800-talet över traktorn under 1900-talets första hälft till efterkrigstidens kemiska insatser (näring + bekämpningsmedel.

Författarna hinner också bland annat gå igenom folkhälsoforskning -hur hälsa på arbetet och ohälsa utanför arbetet samverkar men trots det är utsatt för en konstlad uppdelning där hälsorisker direkt beroende av klasssamhället ses som universella och spekulera i hur de i en progressiv forskning (i "revolutinära" u-länder) vill överbrygga klyftan mellan vetenskap och vardaglig kunskap, mellan vetenskapsmän och folket.