Skillnad mellan versioner av "Gustaf Rune Eriks"
Kurtake (Diskussion | bidrag) m (Ny sida: '''Gustaf Rune Eriks''' föddes 1918 i arbetarkvarteren på söder. Efter avslutad skolgång 1933 kastades han in i massarbetslösheten tillsammans med många andra. Han lyckades dock få j...) |
Kurtake (Diskussion | bidrag) m |
||
| Rad 1: | Rad 1: | ||
| + | [[Bild:Eriks_gustaf_rune.jpg|frame|right]] | ||
'''Gustaf Rune Eriks''' föddes 1918 i arbetarkvarteren på söder. Efter avslutad skolgång 1933 kastades han in i massarbetslösheten tillsammans med många andra. Han lyckades dock få jobb som metallarbetare på en fabrik i stockholms förorter efter bara några månader. Där blev han inte långvarig. Nåt år senare lyckades han få jobb som biljettkonduktör vid Stockholms Spårvägar. Där jobbade han i fem år och började samtidigt skriva en massa. Vart radikal och skrev en hel del i [[arbetaren]]. Han även undersin journalistkarriär med att medarbeta i [[Vi]], [[BLM]], [[40-tal]], [[Clarté]] och [[Läsbiten]] samt litteraturrecensent i [[Aftontidningen]] mellan åren 1944-1947. | '''Gustaf Rune Eriks''' föddes 1918 i arbetarkvarteren på söder. Efter avslutad skolgång 1933 kastades han in i massarbetslösheten tillsammans med många andra. Han lyckades dock få jobb som metallarbetare på en fabrik i stockholms förorter efter bara några månader. Där blev han inte långvarig. Nåt år senare lyckades han få jobb som biljettkonduktör vid Stockholms Spårvägar. Där jobbade han i fem år och började samtidigt skriva en massa. Vart radikal och skrev en hel del i [[arbetaren]]. Han även undersin journalistkarriär med att medarbeta i [[Vi]], [[BLM]], [[40-tal]], [[Clarté]] och [[Läsbiten]] samt litteraturrecensent i [[Aftontidningen]] mellan åren 1944-1947. | ||
Versionen från 13 september 2011 kl. 19.33
Gustaf Rune Eriks föddes 1918 i arbetarkvarteren på söder. Efter avslutad skolgång 1933 kastades han in i massarbetslösheten tillsammans med många andra. Han lyckades dock få jobb som metallarbetare på en fabrik i stockholms förorter efter bara några månader. Där blev han inte långvarig. Nåt år senare lyckades han få jobb som biljettkonduktör vid Stockholms Spårvägar. Där jobbade han i fem år och började samtidigt skriva en massa. Vart radikal och skrev en hel del i arbetaren. Han även undersin journalistkarriär med att medarbeta i Vi, BLM, 40-tal, Clarté och Läsbiten samt litteraturrecensent i Aftontidningen mellan åren 1944-1947.
Som författare skrev han främst noveller, men debuterade 1943 med romanen Det blir bättre i vår.
Bott på söder, som han älskade, i hela sitt liv och är en stockholmsskildrare av rang. Samtida med och i samma kretsar som Stig Dagerman.
