Skillnad mellan versioner av "Engström, Clas: Insändaren"
Linnea (Diskussion | bidrag) |
Linnea (Diskussion | bidrag) |
||
| Rad 1: | Rad 1: | ||
| − | I ett litet samhälle på norra Gotland så lever det mest gammla utslitna arbetare och deras anhöriga. De som inte haft ork eller medel att ta sig därifrån. Dessa stackars själar bor i gammla nedgågna hyreslängor som ägs av Skånska Cement. Som dessutom lagt under sig hela svea rikes cementindustri. Helst vill | + | I ett litet samhälle på norra Gotland så lever det mest gammla utslitna arbetare och deras anhöriga. De som inte haft ork eller medel att ta sig därifrån. Dessa stackars själar bor i gammla nedgågna hyreslängor som ägs av Skånska Cement. Som dessutom lagt under sig hela svea rikes cementindustri. Helst vill bolagsherrarna avfolka den lilla bygden, få de boende att flytta ut. Och så länge de stannar åtminstone dra in lite reda stålars. |
| − | Kalle | + | Kalle Vänster går och funderar. Vänster näven tog bruket. Det hindrar honom inte ifrån att pyssla med konst, ett båtbygge och skrivande. Han traskar ofta över till grannarna eller till Kreml. Kreml är en bostadslänga där det bara bor gammla syndikalister. Kalle skriver en insändare om misären. |
| − | Boken är lite eget skriven. Haveriet finns ständigt smygande i kulisserna. Historien är skriven i ett verkligt sammanhang. Den är ett angrepp på det stora bolagets makt och misären det lämnar efter sig där det drar fram i jakten på profiten. Boken gavs ut 1966 och författaren [[Clas Engström]] har i senare utgåvor skrivit ett efterord där han visar | + | Boken är lite eget skriven. Haveriet finns ständigt smygande i kulisserna. Historien är skriven i ett verkligt sammanhang. Den är ett angrepp på det stora bolagets makt och misären det lämnar efter sig där det drar fram i jakten på profiten. Boken gavs ut 1966 och författaren [[Clas Engström]] har i senare utgåvor skrivit ett efterord där han visar hur öppet cyniska bolagsherrarna varit på debatt sidorna i den stora dagspressen. Han bemöter också deras påstånenden och dumheter. Har man otur finns också ett skabbigt förord av statsminister [[Tage Erlander]] med i de senare utgåvorna. |
[[Kategori:Arbetarlitteratur]] | [[Kategori:Arbetarlitteratur]] | ||
Versionen från 23 februari 2016 kl. 13.47
I ett litet samhälle på norra Gotland så lever det mest gammla utslitna arbetare och deras anhöriga. De som inte haft ork eller medel att ta sig därifrån. Dessa stackars själar bor i gammla nedgågna hyreslängor som ägs av Skånska Cement. Som dessutom lagt under sig hela svea rikes cementindustri. Helst vill bolagsherrarna avfolka den lilla bygden, få de boende att flytta ut. Och så länge de stannar åtminstone dra in lite reda stålars.
Kalle Vänster går och funderar. Vänster näven tog bruket. Det hindrar honom inte ifrån att pyssla med konst, ett båtbygge och skrivande. Han traskar ofta över till grannarna eller till Kreml. Kreml är en bostadslänga där det bara bor gammla syndikalister. Kalle skriver en insändare om misären.
Boken är lite eget skriven. Haveriet finns ständigt smygande i kulisserna. Historien är skriven i ett verkligt sammanhang. Den är ett angrepp på det stora bolagets makt och misären det lämnar efter sig där det drar fram i jakten på profiten. Boken gavs ut 1966 och författaren Clas Engström har i senare utgåvor skrivit ett efterord där han visar hur öppet cyniska bolagsherrarna varit på debatt sidorna i den stora dagspressen. Han bemöter också deras påstånenden och dumheter. Har man otur finns också ett skabbigt förord av statsminister Tage Erlander med i de senare utgåvorna.
