Marina: la última bala

En kortfilm från 2006. Filmen börjar med klipp från en fascistisk propagandafilm från inbördeskriget. En aggresiv röst gormar om att rensa ut det röda slöddret, kämpande människor faller döda till marken. En stridande kvinna och anarkist (den klassiska svartröda mössan och blåa overallen) zoomas in och filmen går plötsligt över i spelfilm.

Kvinnan och en kamrat är uppträngda mot stranden, de ser döda kamrater och någon räddande båt anländer inte. Kamraten stupar och kvinnan sätter bajonett vid gevär och beslutar sig för att storma de fascistiska linjerna.

Plötsligt befinner hon sig istället i nutidens spanska stad (Malaga?), det är tidig morgon och hon möter en grupp festande, fulla ungdomar. Av någon anledning tar hon sällskap med tjejen i gruppen och de beger sig mot stranden. Det går upp för henne att hon hamnat i framtiden, och de båda kvinnorna pratar fåordigt om pojkvännerna (anarkistens pojkvän har mördats av fascisterna) och hur kriget slutade (vann fascisterna eller demokratierna eller båda?. Tjejen säger att hon gick i en anti-krigsdemonstration för ett litet tag sedan. De vilar i ett badtorn samtidigt som kameran sveper över den sovande staden, i bakgrunden hörs festande britter, en våldtäkt pågår i strandens omklädningsrum. Tjejen somnar och filmen avslutas genom att bilden hoppar mellan 30-tal och nutid. På 30-talet mördas kvinnan på stranden och i nutid grävs hennes döskalle upp av en grävskopa.

Kvinnan och hennes kamrater bar en ny värld i sina hjärtan. Och de mördades för sina drömmar. På deras lik byggs våran misär.