Norbergsstrejken 1891-92

Norbergsstrejken bröt ut 1891 när gruvarbetarna fått nog av ledningens diktatoriska framfart och de usla förhållandena. Man kämpade även för att få arbeta fackligt utan att köras på porten. Gruvägarna satte in polis och militär. Gruvarbetarfamiljer vräktes och misshandlades. August Palm var där och peppade. Branting var även han där och försökte få arbetarna att lugna ner sig. Ville ha förhandlingar i en förlikningskommission under statlig kontroll. Först godtogs detta förslag, men efter några dagar ansåg sig gruvarbetarna lurade och återupptog strejken.

En framträdande karaktär var eldsjälen var Gustav Kvarnström. Han blev svartlistad och stämplad som uppviglare, varvid han ådömdes sex månaders fängelse.

Kvinnorna kämpade en heroisk kamp. Det var ingen enkel uppgift att skaffa mat åt hungriga och halvnakna barn, särskilt som de blev vräkta från bolagets bostäder, och inte kunde erhålla mat i den butik som också ägdes av bolaget.

Strejken slutade 1892.