Salomonson, Kurt: Grottorna

Fil:Salemonson, Kurt - grottorna

”Detta händer när bolagsdiktatur och människoförakt får frodas fritt samtidigtsom arbetarparten slumrar i förvisningen om att vunna segrar skall räck i evighet.”

Grottorna är Kurt Salomonson´s genombrotts roman. Boken gavs ut 1956 och uppslaget till boken fick Kurt efter att ha arbetat som gruvbyggare i Laisvallgruvan. Han beskriv livet i ett gruvsamhällde där silkosskadade arbetare flyttas runt som brickor i ett spel eller göms undan på sanatorier innan de ska dö. Bolidenbolagets rovdrift på arbetskraften och silikoshelvetet är den röda tråden i boken.

Berättelsen är som alltid när det är Kurt som sitter med pennan i hand jävligt indignerad och mättad av en tungt krypande misär. Han river ner alla myter om solidaritet och kamratskap och visar hur en rädd skock får hänsynslöst exploateras av penningen. Arbetarna är rädda och hatiska. Morrar och gnyr om orättvisorna men vågar inte sätt upp något motstånd mot överheten. Man bevakar sina egna små förmåner jämt emot de andra arbetarna och bråkar sinsemellan. Ett stinkande träsk av rädsla. Även familjerelationerna, knullandet, supandet och i vänskapen färgas svarta och tyngs ner av rädsla och misär.

Fackföreningen är bolagets knähund och medhjälpare. De buffrar lite mellan arbetarna och kapitalet så att besluten ovanifrån lättare går att genomföra.

Kurt trodde boken skulle väcka uppmärksamhet o tvinga fackföreningsrörelsen att reagera. Det var ju ganska naivt skriver han i förordet (från 1980). Istället så vart som vanligt lite estetiserande i dagspressens recensioner. De syrefattiga svanviftarna till recensenter höll sig då som nu till att bara bedöma de språkliga kvalitéerna. Boken tegs ihjäl. Han konstaterar dessutom att gruvarbetarnas situation tillslut fick komma fram i rampljuset en kort stund iom Vilda strejken vid LKAB 1969 och boken Gruva som Sara Lidman skrev precis innan upproret.