Båstadskravallerna (1968)

När Sverige skulle möta rasistregimen Rhodesia i Davids Cup 1968 så vart det kravaller och matchen fick i hemlighet flyttas till frankrike.

Solidaritets rörelsen med de afrikanska folken i Sverige hade växt sig allt starkare under 50 och 60-talen. Vid tennismatchen så samordnades den första nationella aktionen. Det var allt ifrån präster, liberaler och sossar till sektvänstern som deltog. Det man hade gemensamt var att man alla ville stoppa matchen.

En laglig demonstration hade blivit tillståndsgiven och de runt 600 demonstranterna marscherade upp till stadion. Det var meningen att de bara skulle få gå tre och tre i tåget men när de nådde grindarna så fyllde folkmassorna hela gatans bredd. Det var vid den norra ingången det vart mest holabalo. Folk stod o ryckte i grindarna och försökte slita ner taggtråden. Efter en stund slås grindarna upp. Vilket förvånar både demonstranter och snuten. Folkmassan traskar några tvekande steg framåt. Man vet inte vad fan man ska göra nu. Snuten skriker på folk att backa. Några viker av men bakifrån kön trycks det på framåt. Snutarna börjar nu gå loss på folkmassan med sina batonger. Demonstranterna sätter sig ner i vägen för grindarna så de inte går att få igen. Skadade släpas undan samtidigt som snutarna ger sig på de sittande. Nu startar folk kasta ägg. Snuten drar fram sin brandspruta och dränker de sittande i vatten.

Ännu hade inga stormningsförsök gjorts av demonstranterna. Någon bland de aktivister som löst biljett o sitter på läktaren rusar fram och skär av brandslangen. De sittande får en stunds andrum. Men de skärrade snutarna sätter nu in tårgas vilket är ganska ovanligt på den här tiden. O så går brandsprutan igång igen. Nu dyker det även upp ett "medborgargarde" och ger sig på demonstranterna bakifrån.

Vid södra grindarna gick det lugnare till. Folk satte sig här utanför de stängda grindarna och snuten gav sig inte på folk förns efter matchen blivit avlyst och de ville rensa upp runt stadion.

Inne på läktarna satt aktivister som kastade in föremål på plan och en flicka rusade även ner på planen.

Matchen avbröts alltså och flyttades, visade det sig i efterhand, till Frankrike av alla ställen. Revolutionens Frankrike.

Tidningarna gav sig som vanligt på de demonstrerande efteråt. Inget nytt under solen där inte. Den rådande ordningens beskyddare skötte sig exemplariskt.

• Wikipedia om kravallerna.

1975 var det dags igen. två år efter miltärjuntans kupp i Chile. Demonstrationerna mot Chile var ännu mera omfattande än demonstrationerna 1968. Nu var dock snuten bättre förberedd. Matchen genomfördes - praktiskt taget utan publik - medan demonstranterna genomförde sin protestaktion på torget i Båstad.

Chilekommitten har valt att demonstrera på lördagen. Det är den 20 september. Under natten kommer de i bussar från hela landet. Enbart från Stockholm 20 bussar. Demonstrationståget utgår från Malens Torg. När det satt sig i rörelse framgår det klart, att det här är betydligt fler än det var 1968. 5000 är ett bud. Andra uppskattar det till 6 000. Med båstadborna på åskådarplats tågar demonstranterna genom Båstad. Vid torget gör tåget halt. Mikrofoner och högtalare riggas upp. Talen börjar. Ropen skallar. Sången ljuder: Venceremos. Vi skall segra. Visselpippor och sirener ljuder Man vill höras till tennisstadion. Under en minut är det dock tyst. När demonstranterna hedrar dödsoffren i samband med kuppen i Chile med en tyst minut.

”En mönsterprotest” Allt går lugnt i övrigt tillväga. När det hela är över upplöses den stora skaran. Fanor och banderoller packas ner. Demonstranterna t.o.m städer upp på torget innan de försvinner därifrån till bussarna som skall föra dem tillbaka till olika orter i landet. Allmänt sprider sig en förvåning över att allt gå så lugnt till. Polisen andas ut. Båstadborna andas ut. Svenska Tennisförbundet andas ut.

• Läs mer om Chile protesterna här