Man of marble (1977)

En axelryckning. Nån journalist som gör ett gräv på en fallen polsk ”elit arbetare”, motsvarigheten till sovjets stachanovister. Journalisten fick upp ögonen för honom när hon hittar ett klipp från ett uppträde där elitabretaren är med när ett murararbetslag gör uppror mot den dåliga maten och bombaderar en byråkrat med sillar.) Snubben var master på att mura. Han fick åka runt o intruera andra bygglag i ”effektiv arbetsorganinsering”. Dvs jobba röven av sig för samma lön. Dessa arbetare drog upp tempot och sprängde arbetsnormerna. Där de dök upp följde hets, stress och lönesnkningar. En dag la någon en glödhet tegelsten i hans händer. Han bränner sig för livet och måste sluta med murandet.

Han börjar istället arbeta med att hjälpa arbetare med att få vettiga bostäder och annat. Mot byråkrater och andra höjdare. En dag ”försvinner en” av hans gamla vänner. När han försöker ta reda på vad som hänt så dras han i byråkratkapitalismens och dess säkerhetstjänst intriger. Han hamnar tillslut i total misär o super ner sig (samtidigt som han anställer ett zigenarband som ständigt finns vid hans sida och spelar).

Den här journalisten motarbetas iaf rejält av allt och alla. Tillslut dras hennes pengar och utrustning in. Filmen läggs ner. Hon letar upp elit arbetarens son som arbetar på leninvarvet.

Rullen bjuder på en ganska bra tidskänsla och utspelar sig precis innan det stora upproret på 80-talet. Uppföljaren Man och Iron (1981) tar vid just när revolten brutit ut.