Kategori:Arbetarlitteratur

Att definiera arbetarlitteratur är inte så lätt som det kan verka och kanske inte heller nödvändigt. Den litterära världen behöver visst kategorier och för att ge en hand till den "litterärt" intresserade bjuder vi något motvilligt på kategorin Arbetarlitteratur.

Ett krokigt begrepp som definieras annorlunda i olika kretsar. Är det arbetare som skriver om sina liv? Skildringar av arbetare? Skönlitteratur för arbetarklassens intressen? Böcker som är skrivna av arbetare?

Utan att ha pretentionen att bygga ett vattentätt skrov (vi behöver egentligen inte den här båten) anser vi att arbetarlitteratur är skönlitteratur eller dikt skriven av arbetare eller författare sprugna ur arbetarklassen. En stor del av materialet är självbiografiskt. Den behandlar erfarenheter ur författarnas proletära situation. Oftast med en kritik av densamma kopplad till en mer eller mindre tydlig strävan till kollektiv frigörelse.

Lite vasst skulle man kunna säga att arbetarlitteraturen springer ur människors brinnande hjärtan i motsättning mellan arbeta och kapital. Hungerns bojor, utsugning och kamratskap är författeriarbetarnas (som Eyvind Johnson mfl. kallades sig) universitet. Och arbetarlitteraturen (när vi nu ska prata om den) är inte lika jävla löjlig som mycket av kioskvältarna och borgarångesten satt på pränt.

Som vi ser det lämnar begreppet eminenta arbetarskildringar av tex. John Steinbeck och Bunny Ragnerstam utanför kategorin. Arbetare som blivit författare skriver dock fortfarande arbetarlitteratur när de berör livet de lämnat. Men kanske inte i sina historiska romaner (ex. Jan Fridegård och Moa Martinson)? Det handlar alltså på något sätt om personliga erfarenheter.

Artikel-listan är på inget sätt fullständig.