2006-2007 - Mahalla - Versionshistorik

Kurtake: /* Källor */

2009-01-13T22:46:29Z

‎Källor

Kurtake den 8 januari 2009 kl. 16.50

2009-01-08T16:50:16Z

Kurtake: /* Den stora kompromissen */

2008-02-06T11:47:16Z

‎Den stora kompromissen

Kurtake: /* Källor */

2008-02-05T12:31:22Z

‎Källor

Kurtake: /* Nog med svineri och pampvälde */

2007-10-24T09:46:50Z

‎Nog med svineri och pampvälde

Kurtake: /* Nog med svineri och pampvälde */

2007-10-24T09:35:51Z

‎Nog med svineri och pampvälde

Kurtake: /* I den arabiska socialismens rykande ruiner */

2007-10-24T09:03:57Z

‎I den arabiska socialismens rykande ruiner

Kurtake: /* I den arabiska socialismens rykande ruiner */

2007-10-21T00:50:21Z

‎I den arabiska socialismens rykande ruiner

Kurtake: /* De arresterade friges */

2007-10-20T23:44:59Z

‎De arresterade friges

Kurtake: /* De arresterade friges */

2007-10-20T23:41:02Z

‎De arresterade friges

← Äldre version		Versionen från 13 januari 2009 kl. 22.46
Rad 229:		Rad 229:
	[[Kategori:Arbetare i rörelse - Egypten]]		[[Kategori:Arbetare i rörelse - Egypten]]
	[[Kategori:Egypten]]		[[Kategori:Egypten]]
		+	[[Kategori:Textilindustri]]

← Äldre version		Versionen från 8 januari 2009 kl. 16.50
Rad 227:		Rad 227:
	Reportaget bör snarare läsas som en introduktion än en djupdykning i händelserna under året. En liten aptitretare		Reportaget bör snarare läsas som en introduktion än en djupdykning i händelserna under året. En liten aptitretare
	<references/>		<references/>
		+	[[Kategori:Arbetare i rörelse - Egypten]]
		+	[[Kategori:Egypten]]

@@ Rad 23: / Rad 23: @@
 [[Bild:1977_-_Bröd_Intifadan.gif|right]]Den första femårsplanen går åt helvetet och den Egyptiska ekonomin (kapitalackumulationen) står sig dåligt i den internationella konkurrensen. Staten har lånat på sig en massa pengar och inte uppnått förväntad avkastning. Enda lösningen är att ge sig på arbetarnas välfärd och förmåner. Resurserna som går till arbetarna måste frigöras till industrin. Bli till kapital som kan förmeras. Sagt och gjort. I slutet av 60–talet börjar lönerna halka efter de ökade levnadskostnaderna. Regimen försöker avleda missnöjet genom att agera aggressivt mot Israel. Detta leder till Suez kriget 1967 som gräver stora hål i statsbudgeten och där Egypten dessutom åker på stryk. Det blir inte bättre när President [[Anwar al-Sadat]] efterträder Nasser. Egypten börjar i allt högre takt avveckla välfärd och förmåner samtidigt som privata kapitalister och utländskt finanskapital gynnas. Landet lämnar den sovjetiska fållan och tyr sig nu till USA. Dessutom går landet in i ännu ett krig med Israel.
-Det börjar åter jäsa ordentligt bland arbetarna och under hela 70-talet ger sig arbetare ut i vilda strejker och andra aktioner mot försämringarna. Efter att de flesta subventioner på basvaror (ris, the, bröd, bensin mm) tagits bort 1977 (dels som krav från IMF för nya lån) utbryter [[1977 - Bröd intifadan|Bröd Intifadan]]. Hela landet stannar när en massiv generalstrejk stänger ner alla arbetsplatser och flera årtiondens frustration bryter fram. Arbetarna ockuperar fabrikerna och kravaller böljar fram i städerna. Efter två dagar dras försämringarna tillbaks av en panikslagen regim. Armen går in och krossar all tillstymmelse av motstånd som finns kvar med våld.
+Det börjar åter jäsa ordentligt bland arbetarna och under hela 70-talet ger sig arbetare ut i vilda strejker och andra aktioner mot försämringarna. Efter att de flesta subventioner på basvaror (ris, the, bröd, bensin mm) tagits bort 1977 (dels som krav från IMF för nya lån) utbryter [[1977 - Bröd Intifadan|Bröd Intifadan]]. Hela landet stannar när en massiv generalstrejk stänger ner alla arbetsplatser och flera årtiondens frustration bryter fram. Arbetarna ockuperar fabrikerna och kravaller böljar fram i städerna. Efter två dagar dras försämringarna tillbaks av en panikslagen regim. Armen går in och krossar all tillstymmelse av motstånd som finns kvar med våld.
 ===Slutet på en epok===

@@ Rad 223: / Rad 223: @@
 ==Källor==
-Det här reportagets första historiska genomgång bygger till stor del på uppsatsen [[Beinin, Joel :Egyptian Textile Workers: From Craft Artisans Facing European Competition to Proletarians Contending with the State|Egyptian Textile Workers: From Craft Artisans Facing European Competition to Proletarians Contending with the State]] av [[Beinin, Joel|Joel Beinin]] och artikeln [http://www.merip.org/mero/mero032507.html Egyptian Textile Workers Confront the New Economic Order] i tidningen  [http://www.merip.org/index.html Middle East Report]. Den utgörs delvis av en intervju med två gammla kämpar vid Misr Spinning and Weaving Company i Mahalla. I övrigt så har det mesta angånde själva strejkförloppet hämtats från den engelska arbetarrapportering som [[Trotskister|trotten]] Hossam el-Hamalawy producerar på sin blog [http://arabist.net/arabawy/category/labor/ 3arabawy]. Han i sin tur använder sig av material från egyptisk media, egyptiska bloggare, personliga kontakter och är dessutom på plats och pratar med folk. För att få en liten överblick så    rekomenderas sammanställningen [[2007 - Egypten - Arbetare i "kända" rörelser]].
+Det här reportagets första historiska genomgång bygger till stor del på uppsatsen [[Beinin, Joel :Egyptian Textile Workers: From Craft Artisans Facing European Competition to Proletarians Contending with the State|Egyptian Textile Workers: From Craft Artisans Facing European Competition to Proletarians Contending with the State]] av [[Joel Beinin|Beinin, Joel]] och artikeln [http://www.merip.org/mero/mero032507.html Egyptian Textile Workers Confront the New Economic Order] i tidningen  [http://www.merip.org/index.html Middle East Report]. Den utgörs delvis av en intervju med två gammla kämpar vid Misr Spinning and Weaving Company i Mahalla. I övrigt så har det mesta angånde själva strejkförloppet hämtats från den engelska arbetarrapportering som [[Trotskister|trotten]] Hossam el-Hamalawy producerar på sin blog [http://arabist.net/arabawy/category/labor/ 3arabawy]. Han i sin tur använder sig av material från egyptisk media, egyptiska bloggare, personliga kontakter och är dessutom på plats och pratar med folk. För att få en liten överblick så    rekomenderas sammanställningen [[2007 - Egypten - Arbetare i "kända" rörelser]].
 Reportaget bör snarare läsas som en introduktion än en djupdykning i händelserna under året. En liten aptitretare
 <references/>

@@ Rad 53: / Rad 53: @@
 Men många arbetare nöjer sig inte med detta. Efter att de stått upp och vunnit mot ledningen har självförtroendet ökat. De börjar nu kämpa för att få de lokala fackpamparna avsatta. Samma pampar som aktivt motarbetat strejken och har nära band med säkerhetsstyrkorna och ledningen. Vissa, som tror på fackföreningarna som kamporgan, vill ha kontroll över facket och samtidigt försöka rycka ett farligt verktyg ur händerna på ledning och myndigheterna. Andra vill bara ge sig på en svuren fiende.
-Facket  i Egypten är kontrollerat av staten och det statsbärande partiet. Och så har det varit sedan det sögs upp i staten på 50-talet. Det har alltid fungerat som statens förlängda arm inom arbetarklassen och har använts till alltifrån att piska upp stämningarna inför krigen med Israel till att slå ner [[bröd upproret 1977]] till att bussa runt fattiga medlemmar till olika vallokaler under de förra parlamentsvalen för att fuska till [[NDP]] ytterligare röster. Utöver att det fungerar som alla andra byråkratiska fack världen över (bevara den rådande ordningen och förhindra allt självständigt handlande och tänkande) så är det dessutom extremt korrumperat. Valen till lokala kommittéer (el-Legan el-Masna3eya), förbund (general unions, el-Niqabbat el-3amma) och till landsorganisationen ([[General Federation of Egyptian Trade Unions]], al-Itihad el-3am li-Niqabat 3ommal Masr) är riggade och förfuskade. Ofta nekas kandidater som inte är medlemmar i eller stödjer [[NDP]] (det statsbärande partiet) att överhuvudtaget få ställa upp i valen. Som grädde på moset så är dessutom själva valprocessen väldigt komplicerad och det är egentligen bara till de lokala kommittéerna som vanliga arbetare kan bli direkt valda. Pampväldet är totalt.
+Facket  i Egypten är kontrollerat av staten och det statsbärande partiet. Och så har det varit sedan det sögs upp i staten på 50-talet. Det har alltid fungerat som statens förlängda arm inom arbetarklassen och har använts till alltifrån att piska upp stämningarna inför krigen med Israel till att slå ner [[bröd upproret 1977]] till att bussa runt fattiga medlemmar till olika vallokaler under de förra parlamentsvalen för att fuska till [[NDP]] (det statsbärande partiet) ytterligare röster. Utöver att det fungerar som alla andra byråkratiska fack världen över (bevara den rådande ordningen och förhindra allt självständigt handlande och tänkande) så är det dessutom extremt korrumperat. Valen till lokala kommittéer (el-Legan el-Masna3eya), förbund (general unions, el-Niqabbat el-3amma) och till landsorganisationen ([[General Federation of Egyptian Trade Unions]], al-Itihad el-3am li-Niqabat 3ommal Masr) är riggade och förfuskade. Ofta nekas kandidater som inte är medlemmar i eller stödjer [[NDP]] att överhuvudtaget få ställa upp i valen. Som grädde på moset så är dessutom själva valprocessen väldigt komplicerad och det är egentligen bara till de lokala kommittéerna som vanliga arbetare kan bli direkt valda. Pampväldet är totalt.
 Det är en mäktig fiende arbetarna står inför. Att de flesta pamparna har nära kontakter med landets säkerhetsstyrkor hindrar inte de 19,000 arbetare som skriver under en petition till textilarbetarfackets centralstyrelse med krav på att de lokala pamparna i Mahalla ska bort. Om de inte gjort sig av med pamparna tills den 15 februari så hotar arbetarna med att gå ur facket.

@@ Rad 9: / Rad 9: @@
 Fabrikskomplexet var en av hörnstenarna i Egyptens industrialisering, där generation efter generation av småbyarnas bönder drillats till moderna lönearbetare. Förts in under samma tak och samman i arbetet. Tvingats dela den gemensamma erfarenheten att arbeta i en fabrik för någon annan, för en lön. Tvingats kämpa tillsammans för sina intressen, som arbetare och som människor. Textilindustrin har alltid varit en av landets huvudbranscher. Det är här Egyptens främsta jordbruksprodukt bomullen förvandlats till tyg och kläder för export. Under början av 1900-talet fanns 1/3 av den Egyptiska arbetarklassen i textilindustrin. Både då och nu har det textilarbetarna tagit för sig fått stor betydelse för landet i helhet.
-Branschen har alltid varit ett näste för stridbara arbetarkollektiv. Gång på gång reser sig arbetarna mot de höga herrarna och varje tvingar dessa uppror det egyptiska samhället att förändras. Det [[nationella upproret]] som tvingade Storbritannien att förklara sin forna lydstat formellt självständig 1922 red på ryggen av kämpande arbetare. De tilltvingade sig bättre förhållanden och bildade nya fackföreningar i en massiv strejkvåg åren 1919-1922. När den ”nya” Egyptiska regimen kommit till rätta gjorde den sin plikt och slog ner bångstyriga arbetare med militär och lagstiftning. Samtidigt som fabriksägarna försöker rulla tillbaks de förbättringar de var tvungna att släppa till under upproret. Business as usual alltså. Ordning och reda. Med enda skillnad att Egyptiska kapitalister fått lite mer att säga till om i statsapparaten.
+Branschen har alltid varit ett näste för stridbara arbetarkollektiv. Gång på gång reser sig arbetarna mot de höga herrarna och varje gång tvingas egyptiska samhället att förändras. Det [[nationella upproret]] som tvingade Storbritannien att förklara sin forna lydstat formellt självständig 1922 red på ryggen av kämpande arbetare. De tilltvingade sig bättre förhållanden och bildade nya fackföreningar i en massiv strejkvåg åren 1919-1922. När den ”nya” Egyptiska regimen kommit till rätta gjorde den sin plikt och slog ner bångstyriga arbetare med militär och lagstiftning. Samtidigt som fabriksägarna med alla medel försökte rulla tillbaks de förbättringar de var tvungna att släppa till under upproret. Business as usual alltså. Ordning och reda. Med enda skillnad att Egyptiska kapitalister fått lite mer att säga till om i statsapparaten.
-Under och efter andra världskriget flammar elden upp igen. Strejk, ockupationer och andra aktioner följer tätt på varandra. Landet stängs ner av flera storstrejker, fackföreningar skapas och arbetare organiserar sig i socialistiska förbund. Det jäser i hela landet och revolutionen finns närvarande i människors tankar. Så även i Mahalla. Man kämpar tex för 8 timmars arbetsdag, bättre ackord, självständig fackförening och mot uppsägningar, svineri från basar och fabriksdisciplinen i allmänhet. Efter den rejält oroliga hösten 1947, då bla alla de då 26.000 anställda vid misr Spinning and Weaving är ute i strejk, försöker myndigheterna lugna stämningarna med att lagstifta om minimilön, 8 timmars arbetsdag och sex dagars arbetsvecka. Arbetarna låter sig inte nöja med detta utan fortsätter sina strejker och aktioner.
+Under och efter andra världskriget flammar elden upp igen. Strejk, ockupationer och andra aktioner följer tätt på varandra. Landet stängs ner av flera storstrejker, fackföreningar skapas och arbetare organiserar sig i socialistiska förbund. Det jäser i hela landet och revolutionen finns i människors sinnen. Så även i Mahalla. Man kämpar tex för 8 timmars arbetsdag, bättre ackord, självständig fackförening och mot uppsägningar, svineri från basar och fabriksdisciplinen i allmänhet. Efter den rejält oroliga hösten 1947, då bla alla de då 26.000 anställda vid misr Spinning and Weaving är ute i strejk, försöker myndigheterna lugna stämningarna med att lagstifta om minimilön, 8 timmars arbetsdag och sex dagars arbetsvecka. Arbetarna låter sig inte nöja med detta utan fortsätter sina strejker och aktioner.
 === Den stora kompromissen ===
@@ Rad 17: / Rad 17: @@
 Striderna fortsätter och ökar i styrka fram till det ödesdigra året 1952. Det är då Gamal Abdel Nasser och de ”fria officerarna” genomför sin kupp. De tar kontroll över staten och lägger grunden till den [[klasskompromiss]] som i efterhand kallats ”[[arabisk socialism]]”. Den nya regimen har en folkligt nationalistisk inriktning. De ska ena arbetare, bönder och borgare under den Egyptiska flaggan. Försöka dämpa konflikterna med lite eftergifter och kanalisera allt missnöje mot den yttre fienden Storbritanien.
-Direkt efter sitt makttillträde genomförs en landreform till böndernas stora glädje. Arbetarna dränks dock i blod. Flera skjuts ihjäl och två döms till döden när militären griper in i en arbetskonflikt i [[Kafr al-Dawwar]]s textilindustri. Samtidigt genomför regimen en mängd stora förbättringar för arbetarklassen. Semestern förlängs, kollektivtrafiken görs gratis för de som behöver resa långt till sina jobb, gratis sjukvård på de stora arbetsplatserna, skadestånd till arbetare som får kicken (blir ofta lönsammare att behålla folk vilket ger mer trygghet), medbestämmande processer ska finnas på alla arbetsplatser och det blir förbjudet att kicka folk för att de engagerar sig fackligt. Men samtidigt blev det förbjudet att strejka och anställningstryggheten försämras rejält. Piska och morot, blod och bröd.
+Direkt efter sitt makttillträde genomförs en landreform till böndernas stora glädje. Arbetarna dränks dock i blod. Flera skjuts ihjäl och två döms till döden när militären griper in i en arbetskonflikt i [[Kafr al-Dawwar]]s textilindustri. Samtidigt genomför regimen en mängd stora förbättringar för arbetarklassen. Semestern förlängs, kollektivtrafiken görs gratis för de som behöver resa långt till sina jobb, gratis sjukvård på de stora arbetsplatserna, skadestånd till arbetare som får kicken (blir ofta lönsammare att behålla folk vilket ger mer trygghet), medbestämmande processer ska finnas på alla arbetsplatser och det blir förbjudet att kicka folk för att de engagerar sig fackligt. Men samtidigt blir det förbjudet att strejka och anställningstryggheten försämras rejält. Piska och morot, blod och bröd.
-Den nya regimen kör ut alla brittiska trupper och lägger beslag på alla utlandsägda tillgångar och företag. Först försöker man sälja av dessa till Egyptiska kapitalister men när detta misslyckas så tar regimen och driver i egen regi. Samtidigt förstatligar man även större delen av textilindustrin. Alla firmor med fler än 200 anställda blir statliga. För arbetarna innebar detta att lönerna höjdes och att garanterad livstidsanställning, pensioner som följde kostnadsökningar, bespisning med billig subventionerad mat, socialförsäkringar liksom en mängd andra förmåner infördes. Industrin fick samtidigt stabilitet och relativt låga löner jämfört med övriga världen. Egypten allierar sig med Sovjet och får stöd därifrån. Alla fackföreningar går dessutom upp i staten och blir i princip organ för social kontroll jämte den allt större säkerhetsapparaten som byggs upp.
+Den nya regimen kör ut alla brittiska trupper och lägger beslag på alla utlandsägda tillgångar och företag. Först försöker man sälja av dessa till Egyptiska kapitalister men när detta misslyckas så tar regimen och driver dem i egen regi. Samtidigt förstatligar man även större delen av textilindustrin. Alla firmor med fler än 200 anställda blir statliga. För arbetarna innebar detta att lönerna höjdes och att garanterad livstidsanställning, pensioner som följer kostnadsökningar, bespisning med billig subventionerad mat, socialförsäkringar liksom en mängd andra förmåner infördes. Industrin fick samtidigt stabilitet och relativt låga löner jämfört med övriga världen. Egypten allierar sig med Sovjet och får stöd därifrån. Alla fackföreningar går dessutom upp i staten och blir i princip organ för social kontroll jämte den allt större säkerhetsapparaten som byggs upp.
-[[Bild:1977_-_Bröd_Intifadan.gif|right]]Den första femårsplanen går åt helvetet och den Egyptiska ekonomin (kapitalackumulationen) står sig dåligt i den internationella konkurrensen. Staten har lånat på sig en massa pengar och inte uppnått förväntad avkastning. Enda lösningen är att ge sig på arbetarnas välfärd och förmåner. Resurserna som går till arbetarna måste frigöras till industrin. Bli till kapital som kan förmeras. Sagt och gjort. I slutet av 60–talet börjar lönerna halka efter de ökade levnadskostnaderna. Regimen försöker avleda missnöjet genom att agera aggressivt mot Israel. Detta leder till Suez kriget 1967 som gräver stora hål i statsbudgeten och där Egypten dessutom åker på stryk. Det blir inte bättre när President [[Anwar al-Sadat]] efterträder Nasser. Egypten börjar i allt högre takt avveckla välfärd och förmåner samtidigt som privata kapitalister och utländskt finanskapital gynnas. Dessutom går landet in i ännu ett krig med Israel.
+[[Bild:1977_-_Bröd_Intifadan.gif|right]]Den första femårsplanen går åt helvetet och den Egyptiska ekonomin (kapitalackumulationen) står sig dåligt i den internationella konkurrensen. Staten har lånat på sig en massa pengar och inte uppnått förväntad avkastning. Enda lösningen är att ge sig på arbetarnas välfärd och förmåner. Resurserna som går till arbetarna måste frigöras till industrin. Bli till kapital som kan förmeras. Sagt och gjort. I slutet av 60–talet börjar lönerna halka efter de ökade levnadskostnaderna. Regimen försöker avleda missnöjet genom att agera aggressivt mot Israel. Detta leder till Suez kriget 1967 som gräver stora hål i statsbudgeten och där Egypten dessutom åker på stryk. Det blir inte bättre när President [[Anwar al-Sadat]] efterträder Nasser. Egypten börjar i allt högre takt avveckla välfärd och förmåner samtidigt som privata kapitalister och utländskt finanskapital gynnas. Landet lämnar den sovjetiska fållan och tyr sig nu till USA. Dessutom går landet in i ännu ett krig med Israel.
 Det börjar åter jäsa ordentligt bland arbetarna och under hela 70-talet ger sig arbetare ut i vilda strejker och andra aktioner mot försämringarna. Efter att de flesta subventioner på basvaror (ris, the, bröd, bensin mm) tagits bort 1977 (dels som krav från IMF för nya lån) utbryter [[1977 - Bröd intifadan|Bröd Intifadan]]. Hela landet stannar när en massiv generalstrejk stänger ner alla arbetsplatser och flera årtiondens frustration bryter fram. Arbetarna ockuperar fabrikerna och kravaller böljar fram i städerna. Efter två dagar dras försämringarna tillbaks av en panikslagen regim. Armen går in och krossar all tillstymmelse av motstånd som finns kvar med våld.
@@ Rad 27: / Rad 27: @@
 ===Slutet på en epok===
-Under 80-talet kommer [[Mubarak]]s regim till makten och trappar upp den tidigare påbörjade nedmontering av välfärden och den centraliserade styrningen av ekonomin. Rörelsen bland arbetarna fortsätter och kulminerar med en strejkvåg på 80-talets slut. Det leder bland annat till en betald helgdag i veckan och dubbel lön på fredagar. Ofta har upproren sitt centrum i textilindustrin. I [[Mahalla al-Kubra]]s och [[Shubra al-Khayma]]s textilindustrier dyker flera tidningar och organisationer upp som agerar utanför stat och fack. Textilindustrin går under den här tiden in i en kris och försöker behålla sina vinster genom att försöka sänka löner och ytterligare dra ner på arbetsstyrkan.
+Under 80-talet kommer [[Mubarak]]s regim till makten och trappar upp den tidigare påbörjade nedmontering av välfärden och den centraliserade styrningen av ekonomin. Rörelsen bland arbetarna fortsätter och kulminerar med en strejkvåg på 80-talets slut. Det leder bland annat till en betald helgdag i veckan och dubbel lön på fredagar. Ofta har upproren sitt centrum i textilindustrin. I [[Mahalla al-Kubra]]s och [[Shubra al-Khayma]]s textilindustrier dyker flera tidningar och organisationer upp som agerar utanför stat och fack. Textilindustrin går under den här tiden in i en kris och försöker behålla sina vinster genom att sänka löner och ytterligare dra ner på arbetsstyrkan.
 Efter Gulfkriget 1991 så förhandlar landet fram ett nytt ”strukturanpassningsprogram” med IMF och Världsbanken. Detta betyder att landet ytterligare öppnar upp sin statligt ägda industri för privatiseringar och det internationella finanskapitalet. Alla handelshinder och subventioner skall tas bort. Under perioden 1990 till 2000 ökar den privatägda andelen av bomullsspinneriindustrin från 8% till 58%. Under försäljningshetsen som följer på avregleringen så avskedar en del fabriker stora delar av arbetsstyrkan för att göra fabrikerna attraktivare för investerarna. Egypten har idag en arbetslöshet på 10-20%.
-Privatiseringarna har lett till rejält försämrade förhållanden för arbetarna. Lönerna har visserligen stigit i vissa privatägda företag men övriga förmåner som finns i den statligt ägda industrin saknas i den privata ägda sektorn. Arbetarna där jobbar ofta 12 timmarsskift medan de statligt anställda för det mesta bara jobbar 8 timmarsskift. Hetsen och pressen är också något högre under privatkapitalisternas regim. I övrigt så har de egyptiska knegarna några av de lägsta lönerna i världen. 85% av de pakistanska och 60% av de indiska arbetarnas löner. Dessutom har prisstegringar (bränslepriser gick upp med 30% under förra året, mat priserna har ökat med 50% bara under 2007 och inflationen ligger på 12%) sakta ätit upp allt mer av
+Privatiseringarna har lett till rejält försämrade förhållanden för arbetarna. Lönerna har visserligen stigit i vissa privatägda företag men övriga förmåner som finns i den statligt ägda industrin saknas i den privata ägda sektorn. Arbetarna där jobbar ofta 12 timmarsskift medan de statligt anställda för det mesta bara jobbar 8 timmarsskift. Hetsen och pressen är också något högre under privatkapitalisternas regim. I övrigt så har de egyptiska knegarna några av de lägsta lönerna i världen. 85% av de pakistanska och 60% av de indiska arbetarnas löner. Dessutom har prisstegringar (bränslepriser gick upp med 30% under förra året, mat priserna har ökat med 50% bara under 2007 och inflationen ligger på 12%) sakta ätit upp allt mer av lönerna, vilket i realiteten har inneburit kraftiga lönesänkning under de senaste åren.
-lönerna så vilket i realiteten har inneburit kraftiga lönesänkning under de senaste åren.
-Produktiviteten är dessutom lägre än under 80-talet, nästan inga nya investeringar i maskinpark och rationaliseringar har gjorts. Egyptens textilindustri har i dagsläget lägre produktivitet än flertalet av grannländerna. Trots ”strukturanpassningar” och den nya flexibiliteten i industrin så är den inte konkurrenskraftig på världsmarknaden. Värdet på den totala produktionen ligger i dag på den lägsta nivån sen staten började föra statistik 1996.
+Produktiviteten är dessutom lägre än under 80-talet, nästan inga nya investeringar i maskinpark och rationaliseringar har gjorts. Egyptens textilindustri har i dagsläget lägre produktivitet än flertalet av grannländerna. Trots ”strukturanpassningar” och den nya flexibiliteten i industrin så är stora delar av den inte konkurrenskraftig på världsmarknaden. Värdet på den totala produktionen ligger i dag på den lägsta nivån sen staten började föra statistik 1996.
 Knegarna reagerar på hotet om ytterligare försämringar och arbetslöshet med strejker och andra aktioner. Det hettar till rejält vid [[Misr Fine Spinning and Weaving]] i Kafr al-Dawwar (militär går in och mejar ner arbetare och deras familjer med automateld) 1994 och vid Misr Helwan Spinning and Weaving under 1998. Sedan dess har det pyrt under ytan med ständigt nya utbrott. Det är under slutet 2004 som dagens massiva strejkvåg börjar byggas upp för att nu explodera i och med Mahalla.

@@ Rad 166: / Rad 166: @@
 I samma veva trappar säkerhetsstyrkorna upp sin närvaro runt fabriken. Gatuförsäljare och stadsbor körs bort och trakasseras. Pansarfordon, olika högre befäl och tungt utrustad kravallpolis syns på gatorna runt fabriken igen. Snuten försöker stänga huvudporten till fabriksområdet men arbetarna stormar och tvingar upp den med våld.[http://www.youtube.com/watch?v=o_OxePhwe-c Film] [http://egyworkers.blogspot.com/2007/09/blog-post_4287.html Bilder]
-[[Bild:2007_-_Mahalla7.gif|right]][[Bild:2007_-_Mahalla8.gif|right]]Ledningen kommer under torsdagen med en lam kompromiss som avfärdas av arbetarna. En av staten sponsrad organisation, National Council for Human Rights, skickas även in för att "utreda eventuella missförhållanden".<ref>http://arabist.net/arabawy/2007/09/27/mahalla-updates-4/</ref>
+[[Bild:2007_-_Mahalla7.gif|right]][[Bild:2007_-_Mahalla8.gif|right]][[Bild:2007_-_Mahalla9.gif|right]]Ledningen kommer under torsdagen med en lam kompromiss som avfärdas av arbetarna. En av staten sponsrad organisation, National Council for Human Rights, skickas även in för att "utreda eventuella missförhållanden".<ref>http://arabist.net/arabawy/2007/09/27/mahalla-updates-4/</ref>
 En förhandlingsdelegation sätts samman av Mubaraks statsbärande parti([[NDP]]) och pamparna i [[General Federation of Trade Unions]] vilken anländer under torsdagen (27:e) för att få ett slut på upproret.<ref>http://arabist.net/arabawy/2007/09/27/mahalla-updates-mubaraks-envoy-to-negotiate-with-the-strikers/