Colombia - Versionshistorik

Kurtake den 2 november 2010 kl. 18.36

2010-11-02T18:36:21Z

Kurtake: /* Litteratur */

2010-08-17T14:23:19Z

‎Litteratur

Kurtake den 17 augusti 2010 kl. 14.20

2010-08-17T14:20:08Z

Visa ändringar

Kurtake: /* Jorden och makten */

2010-08-17T14:17:15Z

‎Jorden och makten

Kurtake: /* Historien börjar med kolonialismen */

2010-08-17T14:15:31Z

‎Historien börjar med kolonialismen

Kurtake: /* Härskarklassernas frigörelse */

2010-08-17T14:10:00Z

‎Härskarklassernas frigörelse

Kurtake: /* En modern Latinamerikansk stat */

2010-08-17T13:59:44Z

‎En modern Latinamerikansk stat

Kurtake: /* Kommunistgerillor, paramilitär och knark */

2010-08-17T13:37:00Z

‎Kommunistgerillor, paramilitär och knark

Kurtake: /* En modern Latinamerikansk stat */

2010-08-17T13:22:48Z

‎En modern Latinamerikansk stat

Kurtake den 17 augusti 2010 kl. 13.01

2010-08-17T13:01:02Z

@@ Rad 1: / Rad 1: @@
-[[Bild:Colombia.gif|frame|right]]'''Colombia''' har en historia fylld av våld, blod och en jävla massa elände. Idag mest känt sin knarkmaffia, gerillor, parmilitärer och statliga terror. Det har filmats och skrivits en massa populärkultur på temat. Colombia har länge varit en del av [[Latinamerika|USA´s bakgård]] och just Colombia har fått en massa militärt stöd genom åren i sin kamp mot arbetare, bönder, gerillor och knarkmaffian (när den hotat investeringarna och stabiliteten).
+[[Bild:Colombia.gif|frame|right]]'''Colombia''' har en historia fylld av våld, blod och en jävla massa elände. Idag mest känt för sin knarkmaffia, gerillor, parmilitär och statliga terror. Det har filmats och skrivits en massa populärkultur på temat. Colombia har länge varit en del av [[Latinamerika|USA´s bakgård]] och just Colombia har fått en massa militärt stöd genom åren i sin kamp mot arbetare, bönder, gerillor och knarkmaffian (när den hotat investeringarna och stabiliteten).
-Finns en förhållandevis stor, socialistisk och stridbar del av fackföreningsrörelsen idag. Inte så konstigt att landet ända sedan 90-talet legat i topp vad det gäller avrättade fackliga aktivister. Ursprungsfoken är även de ofta härjiga och ger sig ut och stänger motvägar/ockuperar för att försvara sina intressen. Genom ridåerna av blod, våld och terror som sluter in det colombianska samhället och dess historia skymtar dock en massa solidaritet och kamp fram.
+Finns en förhållandevis stor, socialistisk och stridbar del av fackföreningsrörelsen idag. Inte så konstigt att landet ända sedan 90-talet legat i topp vad det gäller avrättade fackliga aktivister. Ursprungsfolken är även de ofta härjiga och ger sig ut och stänger motvägar/ockuperar för att försvara sina intressen. Genom ridåerna av blod, våld och terror som sluter in det colombianska samhället och dess historia skymtar dock en massa solidaritet och kamp fram.
 == Historien börjar med kolonialismen ==

@@ Rad 108: / Rad 108: @@
 *[[Rudqvist, Anders: Peasant struggle and action research in colombia]]
 *[[Simons, Geoff: Colombia, a brutal history]]
 == Noter ==

@@ Rad 25: / Rad 25: @@
 I realiteten så förvandlar ''encomenderos'' systemet till en orgie i slaveri och självberikande. De gjorde sig själva till mäktiga jordägare på indianernas bekostnad och sög märgen ur indianerna. Deras ökade makt hotade kronans inflytande och kontroll. I Colombia blev det här fenomenet extra påtagbart iom regionens svårtillgänglighet och isolering (mest isolerade i hela imperiet). Kronan försöker bryta den nya ''encomenderosklassens'' makt genom att instifta lagar som förbjöd missbruk av indianernas arbetskraft, att indianerna användes i gruvnäringen, att nya ''encomiendas'' bildades och att barn eller fruar fick ärva ''encomiendan'' mm.<ref>Ibid.</ref>
-''Encomenderos'' svarar med protester och vägrar där de kan att följa de nya lagarna. Ofta hade de ämbeten i den koloniala administrationen och kunde göra lite hur de ville trots nya förordningar och lagar. Även kronans motdrag blir mindre effektiva i Colombia pga av dess isolering.
+[[Bild:Repartimiento.gif|frame|right|Indianer på tvångsarbete vid en ''[[hacienda]]''.]]''Encomenderos'' svarar med protester och vägrar där de kan att följa de nya lagarna. Ofta hade de ämbeten i den koloniala administrationen och kunde göra lite hur de ville trots nya förordningar och lagar. Även kronans motdrag blir mindre effektiva i Colombia pga av dess isolering.
 Det som skulle få ''encomiendasystemet'' på fall var bildandet av ''[[Haciendas]]''. Från slutet av 1500-talet så börjar kronan sälja jorden till privatpersoner (ofta till rika ''encomenderos'' som inofficiellt redan lagt beslag på jorden). Dealen innebar att de kunde använda jorden som de ville och fick rätt till att använda indianarbetskraft genom ''[[mita]]/[[Repartimiento]]'' -systemet. ''Repartimiento'' var helt enkelt ett av kronan administrerat system för tvångsarbete. Varje indianby var tvungen att ställa upp med en viss arbetsinsats varje år. Allt eftersom jorden köptes upp så bildade kronan reservat där indianerna samlades upp. Med detta system så kunde jorden och arbetskraften frigöras till ett mer vinstinriktat storskaligt storbruk. Och framförallt så hamnade indianernas arbetskraft under kronans kontroll.<ref>Chasteen, John Charles: Latinamerikas historia, 2001</ref>
 De två systemen stod i konflikt till varandra. ''Encomiendans'' förmåga att monopolisera indianernas arbetskraft hindrade utvecklingen av de stora privata jordegendomarna och annan storskalig utsugning. Det blev ''repartimiento'' som fick rollen som bräckjärn mot detta monopol. Den föreskrev nämligen även ''encomiendans'' indianer att göra ett vist antal arbetsdagar på ''haciendorna'', statliga byggen, i gruvorna och fabriker. I Colombia så trängdes ''encomiendasystemet'' sakta undan för att helt försvinna under 1700-talet.<ref>Rudqvist, Anders: Peasant struggle and action research in colombia, 1986.</ref>
 === De exploaterade ===

@@ Rad 10: / Rad 10: @@
 Men ryktena om landets rikedomar spreds och växte till myter om guldförgyllda berg och jordar beströdda av diamanter. Dessa myter<ref>Tex myten om “eldorado” http://en.wikipedia.org/wiki/El_Dorado</ref> lockade otaliga plundringsexpeditioner att segla till området under årens lopp. Bl a [[Francisco Pizarro]]s flotta som senare blev "känd" för sina härjningar bland [[Incaindianerna]].<ref>Eakin, Marshall C.: The History of Latin America: Collision of Cultures. 2007</ref>
-Spanjorerna nöjde sig inte med simpel plundring. Det spanska imperiet byggde till stor del på erövring och kontroll av jorden. För det mesta så erövrade de helt enkelt den befintliga statsapparaten, bytte ut de gamla härskarna och gjorde lite smärre justeringar i upplägget på utsugningen. Även i Colombia så var det alltså de ”avancerade” indiansamhällena som las under det spanska oket. Ett tyngre ok. Området invaderas av kolonialister som upprättade plantager, gruvor, handelsstationer, myndigheter mm. Kolonialisterna kom i tre olika former. ''[[Conquistadorer]]'', administratörer och det [[romersk-katolska prästerskapet]]. De första herrarna var driftiga entreprenörer som finansierade sin expeditioner med egna medel och tog stora risker för att snabbt kunna göra sig stora rikedomar. Det spanska imperiet´s administratörer var tillsatta av och skulle representera konungamakten. Deras uppgift var att stärka det spanska kolonialväldet och se till att kolonierna (o ''conquistadorernas'' äventyr) höll sig lönsamma för kronan. Kyrkans uppgift var att sprida en sund slavmoral bland de egna undersåtarna och indianerna. Men strävade självklart även efter att roffa åt sig mark och rikedomar åt den heliga kyrkan. Detta är väl iof en sanning med modifikation: Spanjorerna som var mäktigaste nationen i Europa vid den här tiden fick i egenskap av beskyddare av påvestolen full kontroll över kyrkan inom sina egna territorier.<ref>Ibid.</ref> De kyrkliga institutionerna var i princip bara en förlängning av statsadministrationen. Conquistadorerna var de första storborgarna med ackumulationen av rikedomar som enda rättesnöre. Handelskapitalister och jordägare som inte såg sig skyldiga den gamla dammiga konungamakten någonting. Detta gjorde att de allt som oftast kom i konflikt med kyrka och krona.
+[[Bild:Spanska_imperiet_lat.gif|frame|left|''[[Conquistadorer]]'', administratörer och det [[romersk-katolska prästerskapet]] står och laddar inför kommnade plundringar.]]Spanjorerna nöjde sig inte med simpel plundring. Det spanska imperiet byggde till stor del på erövring och kontroll av jorden. För det mesta så erövrade de helt enkelt den befintliga statsapparaten, bytte ut de gamla härskarna och gjorde lite smärre justeringar i upplägget på utsugningen. Även i Colombia så var det alltså de ”avancerade” indiansamhällena som las under det spanska oket. Ett tyngre ok. Området invaderas av kolonialister som upprättade plantager, gruvor, handelsstationer, myndigheter mm. Kolonialisterna kom i tre olika former. ''[[Conquistadorer]]'', administratörer och det [[romersk-katolska prästerskapet]]. De första herrarna var driftiga entreprenörer som finansierade sin expeditioner med egna medel och tog stora risker för att snabbt kunna göra sig stora rikedomar. Det spanska imperiet´s administratörer var tillsatta av och skulle representera konungamakten. Deras uppgift var att stärka det spanska kolonialväldet och se till att kolonierna (o ''conquistadorernas'' äventyr) höll sig lönsamma för kronan. Kyrkans uppgift var att sprida en sund slavmoral bland de egna undersåtarna och indianerna. Men strävade självklart även efter att roffa åt sig mark och rikedomar åt den heliga kyrkan. Detta är väl iof en sanning med modifikation: Spanjorerna som var mäktigaste nationen i Europa vid den här tiden fick i egenskap av beskyddare av påvestolen full kontroll över kyrkan inom sina egna territorier.<ref>Ibid.</ref> De kyrkliga institutionerna var i princip bara en förlängning av statsadministrationen. Conquistadorerna var de första storborgarna med ackumulationen av rikedomar som enda rättesnöre. Handelskapitalister och jordägare som inte såg sig skyldiga den gamla dammiga konungamakten någonting. Detta gjorde att de allt som oftast kom i konflikt med kyrka och krona.
 Men trots motsättningarna så utgjorde dessa motstridiga intressen drivkraften i det [[iberiska imperiet]] och var tätt sammanlänkade. Utan varandra och de inbördes konflikterna, inget spanskt kolonialimperium.
 De första stora kolonierna bildades under 1520-30-talen utmed kusterna. De här städerna fungerade som trygga oaser för kolonisatörerna i ett otryggt och fientligt land. Härifrån erövrades så sakteliga ett området som sträckte sig över det som idag är Colombia, [[Ecuador]], [[Panama]], [[Peru]] och [[Venezuela]].
-−
 == Den koloniala ekonomin ==
 Kolonialekonomin byggde på "[[merkantilt]]" system där kolonin fungerade som råvarukälla och dessutom som avstjälpningsplats för färdiga produkter från hemlandet. Detta system gynnade gravt industri, ekonomi och herrskap i Spanien för att samtidigt hindra all lokal utvecklingen i kolonin. Dessutom styrdes allt från Spanien. Inga verksamheter fick inledas som inte konungamakten godkände och ingen handel fick bedrivas med andra länder eller kolonier. Skulle varor föras från en koloni till en annan vart de tvungna att skeppa varorna via Spanien. Eftersom spanjorerna kom till [[Sydamerika]] i jakt på snabba vinster så blev gruvnäringen med inriktning på utvinningen av ädla metaller och juveler ekonomins bas. En näring som helt baserades på omänskligt slit. Och det var [[indianerna]] som tvingades ner i schakten. Vilkas arbete och tidiga död skulle göda det Spanska imperiet rikt och mäktigt.

@@ Rad 41: / Rad 41: @@
 Allt eftersom tiden gick så utvecklades lokala härskarklasser som stod i konflikt med den spanska kronan. Den sågs som en oskälig parasit som la hinder i vägen för utvecklingen. Framförallt i industrialistkretsar och bland de jordägare som producerade exportvaror var missnöjet utbrett. Dessa var för det mesta så kallade ''[[creoler]]''. Vita som fötts i kolonierna och stod under de spanskfödda härskarna.<ref>Marshall C.: The History of Latin America: Collision of Cultures. 2007</ref> De ville ha fri tillgång till världsmarknaden, en stat som satte deras intressen främst och jämlikhet härskare emellan. Men många inom härskarklassen var ganska nöjda med det gamla. Deras makt byggde mycket på kolonialväldets fortlevande. Flera upprorsförsök kom tillstånd i samband med att [[Frankrike]] invaderade iberiska halvön men misslyckades eftersom många godsägare och byråkrater rusade till imperiets försvar.<ref>Ibid.</ref> Dessutom såg inte många inom de arbetande klasserna eller bland slavarna någon nytta i upproren och deltog motstridigt i de höga herrarnas arméer. Vad var det för skillnad på de nya och gamla härskarna? De vägrade tom slåss i vissa lägen och när de spanska styrkorna anlände bjöds inget större motstånd. Till saken hör att det spanska imperiet lovade slaveriets avskaffande och att jorden skulle ges tillbaks till indianer/bönder. Detta infriades så klart inte och de gamla härskarna upprättade en ny hårdare terrorregim. Detta gjorde att underklasserna drevs över till självständighetsivrarna som snabbt lovade en massa reformer om de fick makten.<ref>Simons, Geoff: Colombia, a brutal history, 2004</ref>
-'''1819''' kunde så [[Simón Bolívar]] befria stora delar av de spanska kolonierna i Sydamerika efter flera misslyckanden och utropa en republik. '''1821''' hade man hjälpt alla andra spanska kolonier i området att göra sig fria.
+[[Bild:Slaget_carabobo.gif|frame|right|I slaget vid Carabobo slår Bolivars arme sönder det sista av royalisternas trupper.]]'''1819''' kunde så [[Simón Bolívar]] befria stora delar av de spanska kolonierna i Sydamerika efter flera misslyckanden och utropa en republik. '''1821''' hade man hjälpt alla andra spanska kolonier i området att göra sig fria.
 I de befriade områdena upprättas genast handelsförbindelser med övriga världen, skyddstullar för jordbruk och industri, frihet till slavarnas barn, avskaffande av indianernas tvångsarbete och lite annat liberalt tjafs. Lite åt alla fast mest till de härskande klasserna. Britterna blir den främsta handelspartner och kapitalinvesteraren.
@@ Rad 59: / Rad 59: @@
 Mot slutet av 1800-talet så lyckas de konservativa ta makten igen efter att de liberala projektet kollapsat i samband med några större kriser. De stärker de centrala myndigheternas roll och styr ekonomin bort från export i viss mån. Lugnet råder inte särskilt länge och '''1899''' drar "[[tusendagarskriget]]" igång. En mycket blodig tillställning som de konservativa vinner '''1902'''.
 Landet är så försvagat efter striderna att USA inte har några problem att '''1903''' medels det lokala borgerskapet längtan efter självbestämmande genomföra en statskupp i Panama. Detta för att säkra byggandet av [[Panamakanalen]] och USA´s kontroll över denna (o därmed hela Latinamerika). Detta är den sista större territoriella incidenten för Colombias del och nationens gränser har princip sett lika dana ut sedan dess.<ref>Simons: Colombia, a brutal history, 2004.</ref>
 == En modern Latinamerikansk stat ==

@@ Rad 62: / Rad 62: @@
 == En modern Latinamerikansk stat ==
-[[Bild:Strejkledare united fruits .gif|frame|right|Några strejkledare i bananplantagearbetarnas strejk 1928. fr.v: Pedro M. del Río, Bernardino Guerrero, Raúl Eduardo Mahecha, Nicanor Serrano och Erasmo Coronel. Guerrero och Coronel mördades av Colombianska militären.]]Under det tidiga 1900-talet så råder relativt lugn mellan de härskande klasserna olika skikt. De statliga institutionerna, infrastrukturen och kredit/finansväsendet byggs upp. USA blir den närmsta samarbetspartnern och allt större mängder amerikanskt kapital letar sig in i landet. Colombianska ackumulationen fortsätter på samma bana som tidigare med en stor produktion av basvaror för export. Olje-, banan- och textilindustri växer snabbt. Med växande bolag och den kapitalistiska produktionens allt vidare spridning blir de inneboende motsättningarna allt skarpare. Under slutet av 1910-talet växer sig en stridbar arbetarrörelse med [[anarko-syndikalistiska]] förtecken fram. [[Direkt aktion]] och [[sabotage]] var centrala delar av kampen. Många av de drivande arbetarradikalerna var emigranter från Sydeuropa och flera strejkvågor drar fram över landet. Ofta leder strejkerna till våldsamma konfrontationer med bolagslakejer, snutsvin och militär. Arbetarkämpar förföljs, kastas i fängelse, torteras och mördas. Stridigheterna fortsätter under hela 20-talet och kulminerar iom [[bananarbetarstrejken vid United Fruits  plantager 1928]]. Arbetarna kräver högre löner men bolaget vägrar gå med på förhandlingar. Kravaller mellan de strejkande och snuten bryter ut. Vid ett strejkmöte en kort tid senare så dyker militären upp och massakrerar en massa arbetare. Ett regelrätt krig mellan bananarbetare och statens väpnade hantlangare bryter nu ut. Flera av [[United Fruit]]s byggnader och plantager bränns ner. 60 arbetare dödas i striderna. Revolten krossas och i militärens upprensningsaktioner slaktas ytterligare 1,500 arbetare. Efter massakern vid United Fruits så lyckas bolagsherrarna med statens hjälpande hand så småningom stampa ner den vilda stridbara arbetarrörelsen.<ref>Sundyberg LS: Colombia, himmel och helvete, 1996.</ref>
+[[Bild:Strejkledare united fruits .gif|frame|right|Några strejkledare i bananplantagearbetarnas strejk 1928. fr.v: Pedro M. del Río, Bernardino Guerrero, Raúl Eduardo Mahecha, Nicanor Serrano och Erasmo Coronel. Guerrero och Coronel mördades av Colombianska militären.]]Under det tidiga 1900-talet så råder relativt lugn mellan de härskande klasserna olika skikt. De statliga institutionerna, infrastrukturen och kredit/finansväsendet byggs upp. USA blir den närmsta samarbetspartnern och allt större mängder amerikanskt kapital letar sig in i landet. Colombianska ackumulationen fortsätter på samma bana som tidigare med en stor produktion av basvaror för export. Olje-, banan- och textilindustri växer snabbt. Med växande bolag och den kapitalistiska produktionens allt vidare spridning blir de inneboende motsättningarna allt skarpare. Under slutet av 1910-talet växer sig en stridbar arbetarrörelse med [[anarko-syndikalistiska]] förtecken fram. [[Direkt aktion]] och [[sabotage]] var centrala delar av kampen. Många av de drivande arbetarradikalerna var emigranter från Sydeuropa och flera strejkvågor drar fram över landet. Ofta leder strejkerna till våldsamma konfrontationer med bolagslakejer, snutsvin och militär. Arbetarkämpar förföljs, kastas i fängelse, torteras och mördas.
-Under denna period så skärptes även motsättningarna inom jordbruket då ”storbönderna” rationaliserade och industrialiserade sin produktion. Det var främst de stora ägarna i centrala Colombias ”kaffebälte” som kämpade för att kunna vara med och konkurrera på den framväxande världsmarknaden för kaffe. De dominerade helt landets ekonomi och tillhörde de mäktigaste skikten i härskarklassen. För att kunna trissa upp produktiviteten behövde de mer mark och billig billig arbetskraft. Det var så klart på småböndernas bekostnad industrialisering och ökade vinster skulle skapas. De stora markägarna intensifierade sin kamp för att roffa åt sig böndernas jord och göra dem till landlösa jordbruksarbetare. De självförsörjande småbönderna satte sig så klart på tvären.<ref>Rudqvist: Peasant struggle and action research in colombia, 1986.</ref>
+Stridigheterna fortsätter under hela 20-talet och kulminerar iom [[bananarbetarstrejken vid United Fruits  plantager 1928]]. Arbetarna kräver högre löner men bolaget vägrar gå med på förhandlingar. Kravaller mellan de strejkande och snuten bryter ut. Vid ett strejkmöte en kort tid senare så dyker militären upp och massakrerar en massa arbetare. Ett regelrätt krig mellan bananarbetare och statens väpnade hantlangare bryter nu ut. Flera av [[United Fruit]]s byggnader och plantager bränns ner. 60 arbetare dödas i striderna. Revolten krossas och i militärens upprensningsaktioner slaktas ytterligare 1,500 arbetare. Efter massakern vid United Fruits så lyckas bolagsherrarna med statens hjälpande hand så småningom stampa ner den vilda stridbara arbetarrörelsen.<ref>Sundyberg LS: Colombia, himmel och helvete, 1996.</ref>
 Markägarna tillhörde både de konservativa och liberalernas parti men det var inget som hindrade dem i sin gemensamma strävan att suga musten ur bondebefolkningen och sno deras jord. Med myndigheter, snutar och armens hjälp slås allt motstånd ner. Bönderna bet tillbaks så gott det gick och hittade en allierad i den liberale avfällingen [[Jorge Eliécer Gaitán]]. Han var en välutbildad och karismatisk karl från det liberala partiets elit. Han tillhörde partiets radikala falang (typ som sossarn under tidigt 1900-tal) och gjorde de arbetande klassernas kamp till sin. Till sin kamp för att nå makten rättare sagt. Han hjälpte bönderna upprätta ett förbund med syfte att kämpa mot de stora landägarna. Många små butiksägare och fackligt aktiva knegarna slöt dessutom upp bakom honom efter arbetarrörelsens motgångar.<ref>Ibid.</ref>
-Med tiden blev han och hans falang ett allvarligt hot mot många av de rika och besuttna samtidigt som klassmotsättningarna skärptes ytterligare (och kanaliserades in i partiapparaten). De började smutskasta och motarbeta honom på alla sätt. De beskyllde honom för att vara kommunist mm. När han tagit makten i det liberala partiet och dessutom var på god väg att vinna presidentposten så fick man nog. '''1948''' sköts han ner på öppen gata i [[Bogotá]]. Mördaren lynchades av en folkmassa direkt på platsen. Alla ”viste” att det var de höga herrarnas verk. Vem som låg bakom är inte känt men mordet på Gaitán blev den tändande gnistan för en urladdning som byggts upp under de föregående 30 åren. Staden fylls av brinnande barrikader och stora folkmassor ger sig på de besuttna och plundrar allt de kan. Upproret skrivs in i historien som ”[[Bogotazo]]”. Snuten sveps bort redan första dagen och de arméförband som sätts in får dra sig tillbax efter kraftiga eldstrider som lämnar hundratals döda på gatorna.<ref>Ibid.</ref>
+[[Bild:Bogotazo.gif|frame|right|Bogotas gator fyllda av upproriska fattiga under ”[[Bogotazo]]”]]Med tiden blev han och hans falang ett allvarligt hot mot många av de rika och besuttna samtidigt som klassmotsättningarna skärptes ytterligare (och kanaliserades in i partiapparaten). De började smutskasta och motarbeta honom på alla sätt. De beskyllde honom för att vara kommunist mm. När han tagit makten i det liberala partiet och dessutom var på god väg att vinna presidentposten så fick man nog. '''1948''' sköts han ner på öppen gata i [[Bogotá]]. Mördaren lynchades av en folkmassa direkt på platsen. Alla ”viste” att det var de höga herrarnas verk. Vem som låg bakom är inte känt men mordet på Gaitán blev den tändande gnistan för en urladdning som byggts upp under de föregående 30 åren. Staden fylls av brinnande barrikader och stora folkmassor ger sig på de besuttna och plundrar allt de kan. Upproret skrivs in i historien som ”[[Bogotazo]]”. Snuten sveps bort redan första dagen och de arméförband som sätts in får dra sig tillbax efter kraftiga eldstrider som lämnar hundratals döda på gatorna.<ref>Ibid.</ref>
 === La violencia ===

@@ Rad 87: / Rad 87: @@
 FARC uppgång hänger intimt samman med 1970-talets förnyade klasstrider. Först small det inom jordbruket. Den extremt skeva jordkoncentrationen gav ständigt upphov till nya konflikter och staten försökte lösa problemet genom att dra igång en modest jordreform. Dess syfte var att mildra motsättningarna och kanalisera dem in i rationalisering och modernisering av jordbruket. De jordlösa skulle få jord att bruka för att producerar exportgrödor med moderna redskap och de storägarna skulle tvingas bruka oanvänd jord under hot om att den annars skulle fördelas till småbönder och jordlösa. För att organisera detta bildades bla [[ANUC]]. En bondeorganisation styrd av staten med syfte att organisera bönderna för jordreformen. Staten tappar dock snabbt kontrollen över den och bönderna börjar handla själva efter sina egna mål. Det talas om en riktig jordfördelning och att strukturera om Colombia från grunden. Den blir utgångspunkt för en våg av jordockupationer över hela landet. Efter interna stridigheter mellan byråkrater, vänsterister och gräsrötter + militärens och jordägarnas samlade insats så rasar organisationen och det stora bondeupproret samman.
-Under mitten av sjuttitalet så ökade dessutom striderna inom industrin och städerna. Strejker, demonstrationer och kravaller blev allt vanligare i det av oljekris, inflation och arbetslöshet drabbade landet. Trycket byggs upp till en våldsam generalstrejk '''1977'''. Åtminstone 20 pers dödas på dess första dag i Bogotá.
+[[Bild:Generalstrejkcolombia.gif|frame|right|Alla de stora landsorganisationerna deltar i generalstrejken.]]Under mitten av sjuttitalet så ökade dessutom striderna inom industrin och städerna. Strejker, demonstrationer och kravaller blev allt vanligare i det av oljekris, inflation och arbetslöshet drabbade landet. Fackföreningsrörelsen växer sig allt större. Jämte de stora sossiga landsorganisationerna dyker flera högljudda och stridbara fristånde fack upp. Trycket byggs upp till en våldsam generalstrejk '''1977'''. Man kräver 50% i löneökningar, prisstop, anställningstrygghet och fackliga och demokratiska rättigheter. Regeringen ser så klart det som ett hot mot sig själv och sina kapitalister. Militär och polis bussas på de strejkande. Ett hundratal döda, massor av sårade, tusentals arresterade och avskedade. En ny lag som ger militären i princip fria händer att bekämpa facken införs.
 Strejkens våldsamma krossande gjorde att FARC kunde dubbla sina styrkor mellan '''1978-1982'''. De bryter med kommunistpartiet och ger sig in i knark- och kidnappningsbranschen. Mer folk och mer pengar gör att de kan kontrollera flera områden i landet där de upprättar egna myndigheter.<ref>Ibid.</ref>
@@ Rad 95: / Rad 95: @@
 Som om inte detta vore nog så hamnar gerillorna och kartellerna i luven på varandra. Även här handlar det om kontrollen över knarkekonomin men även om ekonomin i stort. Knarkbossarna äger även bolag och land som de vill hålla gerillan borta ifrån.<ref>Simons: Colombia, a brutal history, 2004.</ref>
-Det är en jäkla soppa helt enkelt. Samtidigt som staten bekämpar kartellerna så samarbetar militären och olika myndighetspersoner med dessa i sin kamp mot gerillan. De paramilitära styrkorna som dyker upp på 80-talet springer ofta ur samarbeten mellan lokala politiker, bolagsägare, jordägare, militärer och knarkmaffian. Paramilitären skyddar dels de enskilda finansiärernas ekonomiska intressen och bekämpar samtidigt den gemensamme fienden; gerillan. Många av de mindre gerillorna knäcks av striderna och låter sig avmobilisera. FARC fortsätter dock växa. De bildar dessutom ett nytt vänsterparti; [[Unión Patriótica]]. Det får stor anslutning och framstår som ett jätte hot mot många i de härskande klasserna. De inleder omgående ett brutalt utrotningskrig mot partiet. På några få år slaktas 4500 medlemmar. Detta stärker bara gerillan som nu kontrollerar en stor del av landsbygden. Vissa tror att den är så stark de kan ta makten på bara några år. Gerilla så farlig att USA mångdubblar sitt militära stöd för att beskydda sina kapitalisters investeringar vid 90-talets inbrott.
+Det är en jäkla soppa helt enkelt. Samtidigt som staten bekämpar kartellerna så samarbetar militären och olika myndighetspersoner med dessa i sin kamp mot gerillan. De paramilitära styrkorna som dyker upp på 80-talet springer ofta ur samarbeten mellan lokala politiker, bolagsägare, jordägare, militärer och knarkmaffian. Paramilitären skyddar dels de enskilda finansiärernas ekonomiska intressen och bekämpar samtidigt den gemensamme fienden; gerillan. Många av de mindre gerillorna knäcks av striderna och låter sig avmobilisera. FARC fortsätter dock växa. De bildar dessutom ett nytt vänsterparti; [[Unión Patriótica]]. Det får stor anslutning och framstår som ett jätte hot mot många i de härskande klasserna. De inleder omgående ett brutalt utrotningskrig mot partiet. På några få år slaktas 4500 medlemmar. Detta stärker bara gerillan som nu kontrollerar en stor del av landsbygden. Vissa tror att den är så stark de kan ta makten på bara några år. Gerilla så farlig att USA mångdubblar sitt militära stöd för att beskydda sina kapitalisters investeringar vid nittiotalets inbrott.
 Mellan alla dessa blodtörstiga och till tänderna beväpnade byråkratier mals vanligt folks liv och motstånd sönder

@@ Rad 95: / Rad 95: @@
 Som om inte detta vore nog så hamnar gerillorna och kartellerna i luven på varandra. Även här handlar det om kontrollen över knarkekonomin men även om ekonomin i stort. Knarkbossarna äger även bolag och land som de vill hålla gerillan borta ifrån.<ref>Simons: Colombia, a brutal history, 2004.</ref>
-Det är en jäkla soppa helt enkelt. Samtidigt som staten bekämpar kartellerna så samarbetar militären och olika myndighetspersoner med dessa i sin kamp mot gerillan. De paramilitära styrkorna som dyker upp på 80-talet springer ofta ur samarbeten mellan lokala politiker, bolagsägare, jordägare, militärer och knarkmaffian. Paramilitären skyddar dels de enskilda finansiärernas ekonomiska intressen och bekämpar samtidigt den gemensamme fienden; gerillan. En gerilla så farlig att USA mångdubblar sitt militära stöd för att beskydda sina kapitalisters investeringar vid 90-talets inbrott.
+Det är en jäkla soppa helt enkelt. Samtidigt som staten bekämpar kartellerna så samarbetar militären och olika myndighetspersoner med dessa i sin kamp mot gerillan. De paramilitära styrkorna som dyker upp på 80-talet springer ofta ur samarbeten mellan lokala politiker, bolagsägare, jordägare, militärer och knarkmaffian. Paramilitären skyddar dels de enskilda finansiärernas ekonomiska intressen och bekämpar samtidigt den gemensamme fienden; gerillan. Många av de mindre gerillorna knäcks av striderna och låter sig avmobilisera. FARC fortsätter dock växa. De bildar dessutom ett nytt vänsterparti; [[Unión Patriótica]]. Det får stor anslutning och framstår som ett jätte hot mot många i de härskande klasserna. De inleder omgående ett brutalt utrotningskrig mot partiet. På några få år slaktas 4500 medlemmar. Detta stärker bara gerillan som nu kontrollerar en stor del av landsbygden. Vissa tror att den är så stark de kan ta makten på bara några år. Gerilla så farlig att USA mångdubblar sitt militära stöd för att beskydda sina kapitalisters investeringar vid 90-talets inbrott.
-Mellan alla dessa blodtörstiga och till tänderna beväpnade byråkratier mals vanligt folks liv och motstånd sönder…
+Mellan alla dessa blodtörstiga och till tänderna beväpnade byråkratier mals vanligt folks liv och motstånd sönder
 == Litteratur ==
@@ Rad 104: / Rad 104: @@
 *[[Jansson, Fredrik: Colombia, Möten med landet, folket och konflikten]]
 *[[Molano, Alfred: The dispossessed]]
 *[[Simons, Geoff: Colombia, a brutal history]]