Skillnad mellan versioner av "Michail Bakunin"
Frasse (Diskussion | bidrag) m |
Frasse (Diskussion | bidrag) (la till anti-semitism) |
||
| Rad 1: | Rad 1: | ||
| − | [[Bild:Bakunin-mikael.jpg|right|frame|A boss in Heaven is the best excuse for a boss on earth, therefore If God did exist, he would have to be abolished]]'''Mikael Bakunin''', rysk revolutionär och världskänt anarkist[[skägg]]. Född 1814 i guvernementet Tver. Fadern godsägare. Utbildades till officer, studerade sedan i Moskva, emigrerade, förde ett kringflackande liv och lärde därvid personligen känna sin tids socialistiska teoretiker och propagandister, [[Marx]], [[Weitling]] och [[Proudhon]]. Det var framför allt den sistnämnde som påverkade honom med sin [[federalistiskt]] grundade [[socialism]]. Bakunin blev invecklad i 1848-1849 års revolutionära rörelser i Frankrike, Böhmen och Tyskland. Fängslades efter ett uppror i Dresden, dömdes till döden, benådades och utlämnades, först till Österrike, sedan till Ryssland. Bakunin tillbringade allt som allt åtta år i fängelse, förvisades sedan till Sibirien, flydde därifrån och kom via Amerika tillbaka till Västeuropa år 1861. | + | [[Bild:Bakunin-mikael.jpg|right|frame|A boss in Heaven is the best excuse for a boss on earth, therefore If God did exist, he would have to be abolished]]'''Mikael Bakunin''', rysk revolutionär och världskänt anarkist[[skägg]]. Född 1814 i guvernementet Tver. Fadern godsägare. Utbildades till officer, studerade sedan i Moskva, emigrerade, förde ett kringflackande liv och lärde därvid personligen känna sin tids socialistiska teoretiker och propagandister, [[Marx]], [[Weitling]] och [[Proudhon]]. Det var framför allt den sistnämnde som påverkade honom med sin [[federalistiskt]] grundade [[socialism]]. Bakunin blev invecklad i 1848-1849 års revolutionära rörelser i Frankrike, Böhmen och Tyskland. Fängslades efter ett uppror i Dresden, dömdes till döden, benådades och utlämnades, först till Österrike, sedan till Ryssland. Bakunin tillbringade allt som allt åtta år i fängelse, förvisades sedan till Sibirien, flydde därifrån och kom via Amerika tillbaka till Västeuropa år 1861. |
| − | Åren 1861-1868 var Bakunin sysselsatt med författarskap och med att försöka skapa en internationell revolutionär organisation. 1868 anslöt han sig till [[Internationella arbetarorganisationen]] (Första internationalen). Han blev uttolkare av de uppfattningar om självständig organisering på federalistisk grund, som dominerade inom vissa sektioner av Internationalen, framför allt de sydeuropeiska. De därmed sammanhängande meningsskiljaktigheterna mellan dessa och de marxdominerade sektionerna beträffande revolutionär taktik och Internationalens inre uppbyggnad - en konflikt som också hade inslag av personlig antagonism mellan Bakunin och Marx - ledde till Internationalens sprängning 1872. Bakunin drog sig efteråt tillbaka på grund av dålig hälsa. Han dog 1876. | + | Åren 1861-1868 var Bakunin sysselsatt med författarskap och med att försöka skapa en internationell revolutionär organisation. 1868 anslöt han sig till [[Internationella arbetarorganisationen]] (Första internationalen). Han blev uttolkare av de uppfattningar om självständig organisering på federalistisk grund, som dominerade inom vissa sektioner av Internationalen, framför allt de sydeuropeiska. De därmed sammanhängande meningsskiljaktigheterna mellan dessa och de marxdominerade sektionerna beträffande revolutionär taktik och Internationalens inre uppbyggnad - en konflikt som också hade inslag av personlig antagonism och anti-semitism (från Bakunins sida) mellan Bakunin och Marx - ledde till Internationalens sprängning 1872. Bakunin drog sig efteråt tillbaka på grund av dålig hälsa. Han dog 1876. |
Bakunins författarskap har en journalistisk karaktär. De mer omfattande verk han skrivit är oavslutade. Mest omtryckta är skrifterna "Gud och staten" och "Statlighet och anarki". Bakunins dramatiska liv och fängslande personlighet har lockat flera författare till att bli hans levnadsskildrare. Bland biografier kan nämnas: E H Carr, "Michael Bakunin" (eng 1937, omtryckt 1967), Ricarda Huch, "Michael Bakunin und die Anarchie" (1923, omtryckt 1973), H E Kaminski, "Michel Bakaunine" (franska 1938, omtryckt 1971) samt Max Nettlaus stora 3-bandsverk om Bakunin, som är otryckt och föreligger i ett fåtal hektograferade ex på tyska, varav ett finns på Kungliga Biblioteket i Stockholm. | Bakunins författarskap har en journalistisk karaktär. De mer omfattande verk han skrivit är oavslutade. Mest omtryckta är skrifterna "Gud och staten" och "Statlighet och anarki". Bakunins dramatiska liv och fängslande personlighet har lockat flera författare till att bli hans levnadsskildrare. Bland biografier kan nämnas: E H Carr, "Michael Bakunin" (eng 1937, omtryckt 1967), Ricarda Huch, "Michael Bakunin und die Anarchie" (1923, omtryckt 1973), H E Kaminski, "Michel Bakaunine" (franska 1938, omtryckt 1971) samt Max Nettlaus stora 3-bandsverk om Bakunin, som är otryckt och föreligger i ett fåtal hektograferade ex på tyska, varav ett finns på Kungliga Biblioteket i Stockholm. | ||
Versionen från 7 april 2010 kl. 12.31
Åren 1861-1868 var Bakunin sysselsatt med författarskap och med att försöka skapa en internationell revolutionär organisation. 1868 anslöt han sig till Internationella arbetarorganisationen (Första internationalen). Han blev uttolkare av de uppfattningar om självständig organisering på federalistisk grund, som dominerade inom vissa sektioner av Internationalen, framför allt de sydeuropeiska. De därmed sammanhängande meningsskiljaktigheterna mellan dessa och de marxdominerade sektionerna beträffande revolutionär taktik och Internationalens inre uppbyggnad - en konflikt som också hade inslag av personlig antagonism och anti-semitism (från Bakunins sida) mellan Bakunin och Marx - ledde till Internationalens sprängning 1872. Bakunin drog sig efteråt tillbaka på grund av dålig hälsa. Han dog 1876.
Bakunins författarskap har en journalistisk karaktär. De mer omfattande verk han skrivit är oavslutade. Mest omtryckta är skrifterna "Gud och staten" och "Statlighet och anarki". Bakunins dramatiska liv och fängslande personlighet har lockat flera författare till att bli hans levnadsskildrare. Bland biografier kan nämnas: E H Carr, "Michael Bakunin" (eng 1937, omtryckt 1967), Ricarda Huch, "Michael Bakunin und die Anarchie" (1923, omtryckt 1973), H E Kaminski, "Michel Bakaunine" (franska 1938, omtryckt 1971) samt Max Nettlaus stora 3-bandsverk om Bakunin, som är otryckt och föreligger i ett fåtal hektograferade ex på tyska, varav ett finns på Kungliga Biblioteket i Stockholm.
