Skillnad mellan versioner av "Paramilitär (Colombia)"

Versionen från 27 december 2008 kl. 16.48

Paracos som de kallas i folkmun är beväpnade grupper upprättade av arme, bolag, markägare, knarkmaffia eller andra mäktiga för att skydda sina intressen. Sitt kapital. Samma som det som kallas vita garden. Fast lite modernare... Freikorps

Bekämpar främst gerillan men även allt o alla som strider mot deras herrar. Dvs böner, arbetare och ursprungsbefolkning. De senaste 30 åren har kampen stått främst mot FARC.

Det finns en mängd olika paramilitära grupper i landet från en mängd olika bakgrunder.

Historia

• 1965 dryftade staten om man skulle göra det lagligt för myndigheter att upprätta paramilitära grupper (medborgarmiliser) för att bekämpa gerillan och hjälpa snutar o soldater att upprätthålla lag o ordnung. Något man redan sysslade med, men det skulle ju vara softare om man slapp smussla med det. Även i andra länder i regionen som Peru, Guatemala och El-salvador gick man samma väg. Där beväpnade och utbildade staten civila för att bekämpa (för det mesta slakta sina grannar o släktingar) vänstergerillorna. Allt med stort finansiellt och militärt stöd från USA (under 1980-talets Guatemala beväpnades en miljon civila som brände och mördade sig fram genom landet; 100,000 mördades ). 1968 klubbades lagen igenom.

• General Fernando Landazábal var gerillans och kommunisternas störste fiende. Analyserade och skrev hyllmetrar om sina hatade motståndare. Han var armens försvarare no 1. Idolen var nazisten Romel, öken räven. 1982 vart han försvarsminister och lyckades under sin tid dra igenom en lag där vissa bönder tvingades avvara sin helg för att hjälpa armen. (s.41-43 i Dudley, Steven: Walking ghosts) Eftersom han inte fick tillräckligt med stöd från presidenten och övriga statsmakten (de ville snacka fred med rebellerna) i sitt krig mot gerillan så inledde han ett eget experiment.

Han valde en av landets ekonomiskt viktigaste regioner, "Middle Magdalena Valley",som anses vara landets hjärta. Den är centret för landets oljeindustri och har landets största raffinaderi. Oljekällor bublar upp lite här och var på landsbygden och regionern genomkorsas av pipelines. Det finns stora guld och nickel fyndigheter. Enorma boskapsrancher sträcker sig genom den lummiga dalen. Även de illegala näringarna är stora här. Kokan odlas lite varstans och det finns en stor illegal handel med bensin (som bygger på att lokalinvånarna tar hål på pipelinsen och snor). Gerillan hittade hit på 70-talet och kunde dra in stora summor på att beskatta den illegala verksamheten. Men även kidnappningar drog stora pengar. Man kidnappade jävulusiska mängder folk. Inte bara rika utan även medelklassen fick börja betala lösensummor för sina nära o kära.

Generalen välkomnades med öppna armar av de besuttna i regionen. 1981 skickade han flera av sina officerare till regionen för att snacka sig samman med företagsledare, butiksägare, ranchägare och välbeställda bönder. Eliten i området kom tillsammans med militären överens om att skapa "autodefensas" (självförsvars grupper, samma namn kommunisterna hadde på 50-talet) för att bekämpa rebellerna. Ett år senare hölls ett officielt möte i byn Puerto Boyacá mellan militärens officerare, de rikaste ranchägarna, mäktigaste politikerna och största affärsmännen (Texacos dotterbolag Texas Petroleum var tex där). Några högtidstal hölls, pengar samlades in och de nya autodefensas kunde bildas.

De delade upp sig i små grupper med namn som "Död åt kidnapparna", "Embryo" och "Svarta ansikten". De började genast att terrorisera dalen och dess invånare. Det gällde att utrota själva tanken på uppror. Inte bara folket som var involverade i gerillan. De kallade det hela för en "cleanup" (städning, utresning, rengöring) och huvudmålet var kommunistpartiets medlemmar och misstänkta FARC-sympatisörer. Folk började dyka upp döda i diken eller flytande i floderna med skyltar runt halserna. "Död eftersom han var kommunist" eller "död för att hon var informant åt kommunisterna" är två exempel.

1983 rapporterar amnesty 800 mord utförda av paras i dalen. Lärare blir ofta mördade eftersom de anses vara mer kommunistiska än andra yrkesgrupper. Grupperna breddar sin verksamhet från kommunistpartiet o gerillan till att innefatta fredliga vänsterorganisationer MOIR (maoister parti), förbrytare, homosexualla och andra avvikare. Alla de inte tycker om. Fascism vibes...

Armen samarbetade öppet med de här grupperna och lanserar en ny armebrigad (XIV) i regionen som genast blir ökänd för att vara samordningsnoden för all paramilitär verksamhet i regionen. Man upprättar även två tillhörande battalioner i de norra gruvdistrikten och en i de södra ranching områdena.

Valde landets rikaste region där han samlade alla mäktiga och rika. Tillsammans med dem så bildades en paramilitär styrka som skulle hjälpa armen att utrota gerillans närvaro i regionen. Lyckades och modellen spreds till övriga landet.