Skillnad mellan versioner av "Sara Lidman"
Från Polkagriswiki
Linnea (Diskussion | bidrag) |
Koltrast (Diskussion | bidrag) |
||
| (3 mellanliggande versioner av 2 användare visas inte) | |||
| Rad 1: | Rad 1: | ||
| − | [[Bild:Lidman-sara.gif|frame|right]]Sara Lidman | + | [[Bild:Lidman-sara.gif|frame|right]]'''Sara Lidman''', född 30 december 1923 i Missenträsk, Västerbotten, död 17 juni 2004 i [[Umeå]], inledde sin författarbana med ett antal uppmärksammade norrlandsskildringar på dialekt när hon, som så många andra intellektuella på 1960-talet, fick upp ögonen för den stora världen. Upprörda reseintryck från apartheidsystemets Sydafrika förmedlades i romanerna [[Lidman, Sara: Jag och min son|Jag och min son]] och [[Lidman, Sara: Med fem diamanter|Med fem diamanter]]. Engagemanget för Vietnam mot USA präglade boken [[Lidman, Sara: Samtal i Hanoi|Samtal i Hanoi]]. |
Efter ett tag vände Lidman blickarna mot uppväxtens Norrland igen, men den här gången blev det inte i romanens form. Reportageboken Gruva skrev hon 1968; studentupprorens år valde Lidman att göra sig till tolk för gruvarbetarna i Kiruna. Boken väckte genast debatt. De arbetare som Lidman intervjuade vantrivdes i gruvan. De upplevde inte att de hade något inflytande, och deras arbetsglädje var minimal: | Efter ett tag vände Lidman blickarna mot uppväxtens Norrland igen, men den här gången blev det inte i romanens form. Reportageboken Gruva skrev hon 1968; studentupprorens år valde Lidman att göra sig till tolk för gruvarbetarna i Kiruna. Boken väckte genast debatt. De arbetare som Lidman intervjuade vantrivdes i gruvan. De upplevde inte att de hade något inflytande, och deras arbetsglädje var minimal: | ||
Om man trivs med ett jobb tänker man aldrig på tiden. Man blir harmsen när passet är slut och man hunnit för litet – man längtar till nästa dag. Här tänker man bara: aldrig blir det lördag | Om man trivs med ett jobb tänker man aldrig på tiden. Man blir harmsen när passet är slut och man hunnit för litet – man längtar till nästa dag. Här tänker man bara: aldrig blir det lördag | ||
| − | [[Lidman, Sara: Gruva|Gruva]] anses av en del ha bidragit till den vilda strejk som utbröt december 1969 i Kiruna, Svappavaara och Malmberget, en händelse som många inom vänstern ("långhåriga vänsterelement", enligt finansminister Sträng) hoppades skulle leda Sverige in i revolution. Så blev det ju inte, även om strejken skakade om den svenska socialdemokratin och fackföreningsrörelsen ordentligt. Strejken bidrog också till att 1970-talets hetaste politiska frågor blev arbetsmiljö, anställningstrygghet och företagsdemokrati. Med sitt engagemang mot apartheid, USA-imperialismen och svenska "staten och kapitalet" blev Sara Lidman en symbolfigur för 68-rörelsen. Efter en rad reportage- och debattböcker återvände hon till skönlitteraturen i slutet av 1970-talet. Dokumentarismen låg då inte längre i tiden. | + | [[Lidman, Sara: Gruva|Gruva]] anses av en del ha bidragit till [[Vilda strejken vid LKAB|den vilda strejk]] som utbröt december 1969 i Kiruna, Svappavaara och Malmberget, en händelse som många inom vänstern ("långhåriga vänsterelement", enligt finansminister Sträng) hoppades skulle leda Sverige in i revolution. Så blev det ju inte, även om strejken skakade om den svenska socialdemokratin och fackföreningsrörelsen ordentligt. Strejken bidrog också till att 1970-talets hetaste politiska frågor blev arbetsmiljö, anställningstrygghet och företagsdemokrati. Med sitt engagemang mot apartheid, USA-imperialismen och svenska "staten och kapitalet" blev Sara Lidman en symbolfigur för 68-rörelsen. Efter en rad reportage- och debattböcker återvände hon till skönlitteraturen i slutet av 1970-talet. Dokumentarismen låg då inte längre i tiden. |
| + | |||
| + | |||
| + | == Böcker == | ||
| + | |||
| + | *Tjärdalen (1953), roman | ||
| + | *Hjortronlandet (1955), roman | ||
| + | *Regnspiran (1958), roman | ||
| + | *Bära mistel (1960), roman | ||
| + | *Jag och min son (1961), roman | ||
| + | *Jag och min son (1963), roman, bearbetad version | ||
| + | *Med fem diamanter (1964), roman | ||
| + | *Samtal i Hanoi (1966), reportage | ||
| + | *[[Lidman, Sara: Gruva|Gruva]] Bild [[Odd Uhrbom]] (1968-69) | ||
| + | *Vänner och u-vänner (1969), artikelurval | ||
| + | *Marta Marta (1970), pjäs | ||
| + | *Fåglarna i Nam Dinh (1972), artiklar om Vietnam | ||
| + | *Din tjänare hör (1977), roman | ||
| + | *Vredens barn (1979), roman | ||
| + | *Varje löv är ett öga (1980), artikelurval | ||
| + | *Nabots sten (1981), roman | ||
| + | *Den underbare mannen (1983), roman | ||
| + | *Järnkronan (1985), roman | ||
| + | *...och trädet svarade (1988), artikelurval | ||
| + | *Lifsens rot (1996), roman | ||
| + | *Oskuldens minut (1999), roman | ||
| + | *Kropp och skäl (2003), diverse artiklar | ||
| Rad 14: | Rad 40: | ||
[[Kategori:Arbetarskildrare]] | [[Kategori:Arbetarskildrare]] | ||
| − | [[Kategori:Författare]] | + | [[Kategori:Författare|Lidman, Sara]] |
| + | [[Kategori:Västerbotten]] | ||
[[Kategori:68:or]] | [[Kategori:68:or]] | ||
Nuvarande version från 22 oktober 2015 kl. 10.16
Sara Lidman, född 30 december 1923 i Missenträsk, Västerbotten, död 17 juni 2004 i Umeå, inledde sin författarbana med ett antal uppmärksammade norrlandsskildringar på dialekt när hon, som så många andra intellektuella på 1960-talet, fick upp ögonen för den stora världen. Upprörda reseintryck från apartheidsystemets Sydafrika förmedlades i romanerna Jag och min son och Med fem diamanter. Engagemanget för Vietnam mot USA präglade boken Samtal i Hanoi.Efter ett tag vände Lidman blickarna mot uppväxtens Norrland igen, men den här gången blev det inte i romanens form. Reportageboken Gruva skrev hon 1968; studentupprorens år valde Lidman att göra sig till tolk för gruvarbetarna i Kiruna. Boken väckte genast debatt. De arbetare som Lidman intervjuade vantrivdes i gruvan. De upplevde inte att de hade något inflytande, och deras arbetsglädje var minimal: Om man trivs med ett jobb tänker man aldrig på tiden. Man blir harmsen när passet är slut och man hunnit för litet – man längtar till nästa dag. Här tänker man bara: aldrig blir det lördag
Gruva anses av en del ha bidragit till den vilda strejk som utbröt december 1969 i Kiruna, Svappavaara och Malmberget, en händelse som många inom vänstern ("långhåriga vänsterelement", enligt finansminister Sträng) hoppades skulle leda Sverige in i revolution. Så blev det ju inte, även om strejken skakade om den svenska socialdemokratin och fackföreningsrörelsen ordentligt. Strejken bidrog också till att 1970-talets hetaste politiska frågor blev arbetsmiljö, anställningstrygghet och företagsdemokrati. Med sitt engagemang mot apartheid, USA-imperialismen och svenska "staten och kapitalet" blev Sara Lidman en symbolfigur för 68-rörelsen. Efter en rad reportage- och debattböcker återvände hon till skönlitteraturen i slutet av 1970-talet. Dokumentarismen låg då inte längre i tiden.
Böcker
- Tjärdalen (1953), roman
- Hjortronlandet (1955), roman
- Regnspiran (1958), roman
- Bära mistel (1960), roman
- Jag och min son (1961), roman
- Jag och min son (1963), roman, bearbetad version
- Med fem diamanter (1964), roman
- Samtal i Hanoi (1966), reportage
- Gruva Bild Odd Uhrbom (1968-69)
- Vänner och u-vänner (1969), artikelurval
- Marta Marta (1970), pjäs
- Fåglarna i Nam Dinh (1972), artiklar om Vietnam
- Din tjänare hör (1977), roman
- Vredens barn (1979), roman
- Varje löv är ett öga (1980), artikelurval
- Nabots sten (1981), roman
- Den underbare mannen (1983), roman
- Järnkronan (1985), roman
- ...och trädet svarade (1988), artikelurval
- Lifsens rot (1996), roman
- Oskuldens minut (1999), roman
- Kropp och skäl (2003), diverse artiklar
Externa länkar
http://www.gleerups.se/texterochtankar/online1900/dokumentarer.htm
