Skillnad mellan versioner av "Jakob Arenas"
Kurtake (Diskussion | bidrag) m (Ny sida: '''Jakob Areans''' (1917 - 1918?) (från början Luis Morantes) ledde tillsammans med Manuel "sureshot" Marulanda den Colombianska gerillarörelsen FARC från dess grundande 196...) |
Kurtake (Diskussion | bidrag) m |
||
| Rad 4: | Rad 4: | ||
Morantes och hans polare förlorade striden mot de intellektuella men höll sig dock lojala under 50- och början av 60-talet. | Morantes och hans polare förlorade striden mot de intellektuella men höll sig dock lojala under 50- och början av 60-talet. | ||
| + | |||
| + | [[Kategori:Colombianska kommunister]] | ||
Versionen från 31 december 2008 kl. 17.26
Jakob Areans (1917 - 1918?) (från början Luis Morantes) ledde tillsammans med Manuel "sureshot" Marulanda den Colombianska gerillarörelsen FARC från dess grundande 1964 till 1990 då han dog i en hjärtattack. Han var det politiska snillet bakom gerillans långsiktiga strategi och handlande. Hjärnan bakom det politiska partiet Unión Patriótica skapat under fredsförhandlingarna under det tidiga 1980-talet. Partiet som skulle bli FARC´s representant och legala plattform i sin kamp för att ta över makten. Partiet utrotades dock av paramilitären och dess gynnare. På bara några år mördades 4000 partimedlemmar.
Luis Morantes, som han från början var döpt till, var en ung fackmilitant som engagerade sig först i det liberala partiets vänsterflygel för att bara lite senare (början av 1940-talet) gå med i kommunistpartiet. Han hade tydligen talang som talare och organisatör. Kom dock ganska omgående i luven på ledarskapet i partiet. Det handlade om vem som skulle styra organisationen. Morantes ville ha arbetar och bondekontroll medan ledningen ville ha "professionella" ledare. Dvs intellektuella och organisationspampar. Proffsen skulle dirigera "revolutionen" från städernas kontor medan bönder och arbetare skulle stå för själva stridandet på gator och landsbygd. Ungefär som alla andra Colombianska partier gjort dittills.
Morantes och hans polare förlorade striden mot de intellektuella men höll sig dock lojala under 50- och början av 60-talet.