Skillnad mellan versioner av "Linna, Väinö: Söner av ett folk"

Versionen från 13 januari 2009 kl. 21.57 (visa wikitext) DN (Diskussion | bidrag) ← Äldre redigering		Versionen från 15 februari 2009 kl. 20.15 (visa wikitext) Kurtake (Diskussion | bidrag) Nyare redigering →
Rad 14:		Rad 14:
	[[Kategori:Finland]]		[[Kategori:Finland]]
	[[Kategori:Finska revolutionen 1918]]		[[Kategori:Finska revolutionen 1918]]
−	[[Kategori:Kollektivroman]]	+	[[Kategori:Kollektivromaner]]
	[[Kategori:Arbetarlitteratur]]		[[Kategori:Arbetarlitteratur]]
	[[Kategori:Lantarbetare]]		[[Kategori:Lantarbetare]]

---

Versionen från 15 februari 2009 kl. 20.15

Tredje och sista boken av tre i Väinö Linnas historiska epos med torparfamiljen Koskela i centrum. Arbetarupproret är krossat, familjemedlemmar och vänner mördade. Arbetarsaken dränkt i blod, men också i kompromiss. Den vita regeringen tvingas fördela jord, Koskelas får sin egen mark. Axeli, som med en hårsmån undvikte avrättning, försöker som så många andra bruka jorden i kvävd tysthet. Socialdemokraterna accepteras sakteliga, kommunisterna förföljs blodigt. Nationalismen växer sig stark. Finska fascismen, Lapporörelsen, härjar i byn. Kommunister misshandlas och förföljs, efter ett tag drabbas också sossarna. Sen kommer Vinterkriget, Koskelas barn kallas till fronten. De tvingas dö för staten som mördade deras farbröder. Krigets misär framstår i all tydlighet. Boken slutar med kriget.

Också i denna bok tecknar författaren människoporträtt både bland herrskap och torpare. Personliga relationer, människors tankar, diskussioner och handlingar. Precis som de två andra böckerna i serien är detta främst en bok om människor. Människor som gör historien. Inte kungar, utan du och jag, och de som hunsar oss.

Tidigare böcker i trilogin:

Högt bland Saarijärvis moar. Herrskap och torpare i Finland under 1900-talets första år.

Upp trälar. Finska arbetarupproret.