Michail Bakunin
Åren 1861-1868 var Balcunin sysselsatt med författarskap och med att försöka skapa en internationell revolutionär organisation. 1868 anslöt han sig till Internationella arbetarorganisationen (Första internationalen). Han blev uttolkare av de uppfattningar om självständig organisering på federalistisk grund, som dominerade inom vissa sektioner av Internationalen, framför allt de sydeuropeiska. De därmed sammanhängande meningsskiljaktigheterna mellan dessa och de marxdominerade sektionerna beträffande revolutionär taktik och Internationalens inre uppbyggnad - en konflikt som också hade inslag av personlig antagonism mellan Bakunin och Marx - ledde till Inernationalens sprängning 1872. Bakunin drog sig efteråt tillbaka på grund av dålig hälsa. Han dog 1876.
Bakunins författarskap har en journalistisk karaktär. De mer omfattande verk han skrivit är oavslutade. Mest omtryckta är skrifterna "Gud och staten" och "Statlighet och anarki". Bakunins dramatiska liv och fängslande personlighet har lockat flera författare till att bli hans levnadsskildrare. Bland biografier kan nämnas: E H Carr, "Michael Bakunin" (eng 1937, omtryckt 1967), Ricarda Huch, "Michael Bakunin und die Anarchie" (1923, omtryckt 1973), H E Kaminski, "Michel Bakaunine" (franska 1938, omtryckt 1971) samt Max Nettlaus stora 3-bandsverk om Bakunin, som är otryckt och föreligger i ett fåtal hektograferade ex på tyska, varav ett finns på Kungl Biblioteket i Stockholm.
