Kropotkin, Peter: Anarkism och modern vetenskap

Peter Kropotkin, en av de största anarkisterna och tillika geolog, skriver om anarkismen som resultatet av den vetenskapliga metoden applicerad på det mänskliga samhällets utvecklingen.

Han binder samman ideerna om människans frigörelse med naturvetenskapens landvinningar. I mitten av 1800-talet i samband med revolutionerna 1848, blomstrar naturvetenskapen (Darwins upptäckter mm mfl) samtidigt som teorier och praktiker för den sociala revolutionen utvecklar sig allt häftigare.

Naturvetenskapen undersöker världen och skapar generaliseringar (hypoteser och senare lagar - i naturvetenskaplig mening, exv. tyngdlagen) genom att sammanföra enskilda observationer. Generaliseringarna kan sedan användas för att förutse ännu icke observerade företeelser - fysikens lagar förutser att man faller nedåt o inte flyger när man kliver ut för en klippa). Detta kallas den induktiva-deduktiva vetenskapliga metoden (och är enligt Kropotkin den enda vetenskapliga metoden) och genom att luta sig mot den ser han hur staten (och före den auktoriteten) alltid används för de priviligerades (egendomsägare, präster, militära befäl osv)utsugning av de arbetande. Han studerar de olika franska revolutionerna (här rör det sig om 1789-94 och 1848 och Pariskommunen 1871]] och tycker sig se att endast kommunism (gemensamt ägande) och slutet på lönearbetet kan vinna revolutionen åt folket.

Han sätter upp ett varnande finger (eller en näve) och förklarar att historien har visat (!) att s.k socialiseringar genom staten (nationaliseringar) och en kommunism under statlig ägande bara leder till fortsatt löneslavari och i slutändan en än värre diktatur. Detta i polemik med socialdemokraterna. Han vänder sig också mot det han kallar metafysik och ovetenskap hos nationalekonomer och marxister. Den naturvetenskapliga metoden (induktion-deduktion)har, enligt Kropotkin, klivit fram som ett bålverk mot dialektikens ersättande av undersökningen med mystiska oprövade begrepp.

Boken innehåller också en hel del surr om anarkismen bakgrund. Både kort som en praktik av kämpande utsugna i alla tider men främst olika idé-strömningar. Från Zenon, via nedslag i reformationens revolutionära rörelser till upplysningfilosoferna och sedan 1800-talets radda av anarkister. Han diskuterar kort bland annat William Godwin, Saint-Simon, Proudhon och Max Stirner. Han motsätter sig pengars ersättande med arbetspoletter och menar att det bara bevarar lönearbetet och indivualiseringen. Han ser i individual anarkismen ett stöd i kampen mot staten men också som något som kan springa till staten för att få skydd mot andra.

Utdrag ur boken

Han tog ej heller sin tillfykt till