Yazbek, Samar: A woman in the crossfire
A woman in the crossfire - diaries of the syrian revolution är den syriska journalisten Samar Yazbeks dagboksanteckningar från den syriska revolutionen 2011. Den första dagboksanteckningen är från mars efter att den syriska staten på allvar gett sig på proteströrelsen. Författaren själv är delaktig i proteströrelsen. Som känd Alawit, folkgrupp tätt knuten till landets elit/makthavare, och journalist som ställer sig mot regimen sätts hon under massiv press av släkt och säkerhetsapparaten. Hon förföljs och fryses ut. Men hon är i sammanhanget jävligt privilegierad, hade hon varit en vanlig gatudemonstrant utan en position i samhället hade lätt dödats eller torterats till oigenkännlighet på direkten. Nu blir det förföljelse, hot och lättare misshandel. Hon försöker iaf göra sitt för upprorsrörelsen. Hon springer på demonstrationer och rapporterar om regimens svinerier och försöker gräva fram en massa fakta om vad som faktiskt händer. Jämte dagboksanteckningar fylls boken av korta intervjuer.
Hon har ständig ångest och måste knapra sömnpillar för att överhuvudtaget kunna fungera. Förhållandet med dottern är krisartat då hon ständigt flänger runt och dessutom blir hotad. Hon är någon typ av välmenande feminist/liberal som vill ha västerländsk demokrati via en fredlig revolution. Genom hennes dagbok får vi dock små glimtar av hur upproret växer (intressant med hur folk inspireras av upproren i tunisen och egypten) fram även fast fokuset mest blir på hur staten försöker krossa det. Hur säkerhetsstyrkorna finns överallt och hur de använder sig av shabbiha för att slå ned demonstrationer. Regimen litar inte på att armen rakt av kan skjuta ner obeväpnade demonstranter. Men regimen försöker även piska upp motsättningar mellan olika folkgrupper (främst folkmajoriteten sunniter och alawiterna) för att ta udden av upproret. Sunnitiska statsdelar kan beskjutas med artilleri samtidigt som säkerhetstjänsten erbjuder Alawitiska områden vapen för att skydda sig mot "sunnitiska gäng". Det sprids falska rykten och uppviglas men det verkar som att regimen inte lyckas i sitt uppsåt under 2011. De militanta islamisterna har inget inflytande i detta skede.
I slutet av boken (sista inläggen är i juli) börjar det komma fram att delar av armen deserterat eftersom de inte vill slakta sitt eget folk. Samtidigt intensifieras protesterna men även det öppna våldet från staten. Samar flyr landet med sin dotter när säkerhetstjänsten klargör att nu får det vara nog. Försvinn eller dö. Hon dissar alla fega intellektuella som inte vågar säga emot regimen.
