1934 - Teamsters strejk i Minneapolis

Från Polkagriswiki
Hoppa till: navigering, sök
1934 - teamsters strejk i Minneapolis.jpg
Tidigt under 1934 strejkade transportarbetare vid kolgruvorna i Minneapolis framgångsrikt. Segern bidrog till att arbetare flockades till lokala Teamsters (local 574).

Arbetsköparna vägrade skriva avtal med fackföreningen och vid ett massmöte den 12 Maj beslöt man att gå ut i strejk. De flesta arbetsköpare drabbade. Mjölk, is och kol undantogs men annars tilläts inte en lastbil röra sig i Minneapolis. De strejkande använde flygande-strejkvakt som fungerade så att patruller rörde sig i staden och begärde förstärkning från strejkcentralen när de upptäckte arbete som utfördes. Strejken skapade sitt eget maskineri, 500 personer ständigt närvarande i strejkcentret, 120 matlagare och egen sjukvård. Strejken fick stort stöd i staden, 35 000 byggarbetare och taxichaufförer gick ut i sympatistrejker.

Arbetsköparna bildade sina egna väpnade styrkor, varav många deputerades till sheriffer, för att försöka få igång transporterna i Minneapolis. Strejkande angreps men man slog tillbaka. Privatarmén skingrades och polisen omringades av 600 strejkande, en lastbil kördes in mitt i polishopen och polisen spöades upp. Ytterliggare 500 poliser deputerades. Dagen efter samlades 20-30 000 arbetare i centrum, många lämnade helt enkelt jobbet för att delta i strejkvaktandet vid marknaden. En köpman började packa tomater och strejkvakten angrep honom och hans butik. Tomaterna kastades ut genom det sönderslagna fönstret och polisen försökte skingra arbetarna. Striderna böljade genom staden och när kvällen kom fanns inte en polis kvar i Minneapolis.

Federala medlare, tillsammans med guvernören, framtvingade en kompromiss som bara var en väntan på en ny strejk. Arbetsköparna rustade. Polisen upprättade träningsläger, utökade styrkan med 400 man och beställde in maskingevär, gevär, bajonetter, hjälmar och motorcyklar. Teamsters centrala höjdare tog avstånd från ”den kommunist styrda rörelsen” och tidningarna förde en massiv anti-facklig kampanj.

I juli var strejken igång igen. De första dagarna gick lugnt till väga. De strejkande allierade sig med småbönderna genom att tillåta transporter av deras grödor till en särskild marknadsplats. Men polisen försökte krossa strejken med terror. Strejkvakten angreps med handeldvapen, på tio minuter skadades 60-talet personer och två mördades. Polisen och arbetsköparstyrkorna hoppades att terrorn skulle försvaga strejken. Men begravningen av de mördade visade på motsatsen. 50-100 000 marscherade i processionen. Guvernören (som gått till val på som radikal och till en början stött strejken) förklarade undantagstillstånd och all strejkvakt förbjuden. Ett massmöte beslöt att fortsätta strejkvakten, mötet stormades, ledarna greps och lokalen togs i beslag. Men strejken fortsatte och hade redan fött nya ledare. Istället för ett centralt högkvarter skapades 20-talet små runt om i staden. Transporter uteblev, Guvernören tvingads backa och efter en månad vek sig arbetsköparna.


Läs mer: