Grün, Max von der: Halt väglag
Maiwalv får en massa skit från ledningen men även från arbetskamraterna då de blir lockoutade av ledningen. Ingen får arbeta förns pappren lämnas åter. Maiwald får dessutom kicken. Arbetskamraterna går ut i strejk...
Boken är iaf ett angrepp på facket, bolagets svinerier och alla ryggradslösa knegare. Boken går i en indignerad ton som påminner om Kurt Salomonson´s. Allt är hopplöst och grått. Onda ryggar o ett fattigt liv där öldrickande och krogbesök är det enda som piffar upp tillvaron. Alla verkar vara främlingar för varandra. Rasismen frodas i staden mot italienska och turkiska gästarbetare. Den går som en tunn röd tråd genom hela boken. Kommunisterna som då och då dyker upp är hatade av alla o vill bara utnyttja arbetarna. Dottern verkar vara en av de få vettiga karaktärerna i boken. Hon säger klarsynt åt sin far att arbetarna och han är fega små får. Att de borde stå på sig.
Insnöad idioti, rädsla, isolation och allt annat skit som frodas överallt i denna värld är bokens essens. Huvudpersonen söker trevande något annat. Inte högre lön eller nåt materiellt. Han vill på något naivt sätt ha rättvisa. Som om det skull lösa något att svinen erkänner att de är svin. Den är ganska tråkigt skriven o man får mest en obehagskänsla underläsningen. Rekomenderas inte. Läs Kurts grottorna istället om du nödvändigtvis måste plåga dig själv med desillusionerad bitterhet och hjälplöshet.