Hacienda
Det nya systemet var ett sätt för kronan att ge sig på encomenderosklassens makt och återta kontrollen i kolonierna. Encomiendas och Haciendas stod alltså i konflikt till varandra. Encomiendans förmåga att monopolisera indianernas arbetskraft hindrade utvecklingen av de stora privata jordegendomarna och annan storskalig utsugning. Det blev Repartimiento som fick rollen som bräckjärn mot detta monopol. Den föreskrev nämligen även encomiendans indianer att göra ett vist antal arbetsdagar på haciendorna, statliga byggen, i gruvorna och fabriker. De båda system existerade parallellt men det nya tog ständigt mark från det gamla. Framförallt i Vicekungadömet Nya Spaninen, dagens Mexico, så kom repartimiento snabbt att dominera. Men i Anderna levde det gamla systemet kvar ända in på 1700-talet eftersom de mäktiga encomenderos där gjorde hårt motstånd.
När man inte fick tillräckligt med arbetskraft till Haciendorna via repartimiento så använde man skuldfällan för att binda fattiglappar (proletariserade indianer som lämnat sina hem, forasteros eller Yanaconas) till sig i en monetär livegenskap. Ägarna tvingade lantarbetare att handla sina förnödenheter av haciendan till galna priser så att en skuld kunde byggas upp. Man fick en jordlott mot att man arbetade på herrens jordegendom (peonaje, concertaje). Ett effektivare sätt att tvinga kvar arbetskraften än skattetvånget eftersom skulder ärvdes från far till son. Livegenskap och arbetskraft som inte behövde försörjas. Gött mos. Drogs nånting runt skulderna till domstol så dömdes alltid till jordägarnas fördel.
I och med Haciendorna så växte en allt mäktigare jordjägarklass fram och en allt större skara fattiga lantarbetare.
