Harman, Chris: The lost revolution, Germany 1918 to 1923

Det lär oss historien?

Chris Harman har gjort en rejäl genomgång av den tyska revolutionen. Han ger en kort redogörelse för bakgrunden till första världskriget och hugger sedan in på revolutionen. Första halvan av boken är lättast att läsa. Sedan blir det allt mer dumma och tråkiga spekulationer om vad kommunisterna gjorde "fel", vad de kunde gjort bättre eller istället och slutligen får han förstås in redogörelsr om vad Trotsky tyckte vid den här tiden och vad som hänt om alla klantiga kommunister gjort som trotsky. Är man trotskist mååååste man ju dessutom slänga in lite dissar av Stalin hur orelvanta de än är för själva ämnet. Fast det kanske inte är orelevant? Inte för politruker som är intresserade av vad andra politruker sysslat med förr och vill lära sig något av historien.

Men vad är de vill lära sig då? Jo hur man gör revolution genom att styra massornas resning eller se till att de reser sig på ett sätt som för politrukerna till makten. Det gåller alltså att förstå vad det är folk revolterar imot, hur de gör det och på vilket sätt man kan dressera upproret efter sina egna intressen. Dvs uprätta en socialistisk stat där politrukerna blir den nya härskarklassen.

Som många andra böcker av kommunister så kan Chris det här med att plocka ner och analysera socialdemokratins handlande och roll i tyska revolutionen. Man får sig en rejäl dos av sossehat med sig även från den här boken. För min del var det en av de största behållningarna med boken. Men även den "kritiska" granskningen av hur turerna gick inom den tyska kommunistiska rörelsen är väldigt intressanta. iaf fram tills han börjar spekulera och försöker dra lärdomar för framtida partibyggande.

Men iaf. Vi får följa hur tysklands kommunistiska parti, (KPD), bildas genom en utbrytning ur USPD av bla spartakisterna. Att partiet till en början inte var så homogent eller centraliserat som man kan tro när det handlar om ett kommunistparti. Efter ett tag hårdnar de inre motstättningar och alla som motsätte sig centralism och behård partidisciplin bryter sig ur och bildar KAPD. Dessa tycker inte trotten till författare om så han stämplar dem som Ultra-vänster och avfärdar dem med nån strof från lenin. Det här stämplandet är något av en specialitet för honom verkar det som. Boken är nämligen full av mer eller mindre utförliga stämplingar av fenomen som kontrarevolutionära, ultra-vänster, småborgerligt osv.

Det fortsätter på den här banan. Organiationer splittras och går samman hit och dit men ändå inte utan sammanhang. Han beskriver varje tur i partiet med att ge dess bakgrund i det verkliga skedet i revolutionen. Eller så kan man ju säga att han belyser revolutionen genom att titta på partiet. Mer eller mindre revolutionära massor gör en massa prylar. De är mer revolutionära när de låter sig styras av KPD och mindre när de handlar på egenhand.

Men som en översiktlig introduktion är ju vissa delar av boken bra. Fast det borde nog finnas nåt bättre där ute för den trugne.

Just det! Vad var det han kom fram till då, i sin utvärdering?

1. Att de tyska kommunisterna inte hunnit bilda en ordentlig partiapparat i tid. Så att massornas revolutionära kraft kunde infångats, styrts och samordnats i partiets tjänst.

2. Att partiets ledning inte hadde en teoretisk och analytisk klarhet så att rätt beslut kunde tas vi rätt tidpunkt. De skulle bla lyssnat mer på Trotsky.

3. Förlusten av den tyska revolutionen ledde till att sovjet degenererade. Dvs Stalin tog makten och ökade byråkratin samtidigt som han mobbade ut Trotsky. Nu fick inte Trotsky långre vara med och plåga rysslands arbetande massor. Buhuuhu...

Innehåll

1. Before the storm
2. 4 agust 1914
3. The november revolution
4. Days of workers power
5. The spartacus days
6. The months of civil war
7. The Bavarian siviet republic
8. Balance of the first year
9. The kapp putch 1920
10. The march madness 1921
11. Year of crisis 1923
12. The hot summer
13. The German oktober
14. Legacy of defeat