Hedenvind-Eriksson, Gustav: Befrielse

En poetisk, och något mystisk roman av Gustav Hedenvind-Eriksson från 1958. Bokens yttre handling är huvudpersonens (författarens?) turistresa genom Europa, från Sverige över Nordsjön till Storbritannien och vidare till Frankrike. Under resans gång reflekterar han över människor han möter, samhället i allmänhet samt sitt tidigare liv. Ofta återkommer han till sitt arbetslag i kolmila-trakterna - Avdelning 39 - som drömde och verkade för den nya fria världen. Runt dem pratar han om revolutionen, om Hinke Bergegren, Kata Dahlström, August Palm, Peter Kropotkin och besvikelsen som rörelsen mynnade ut i.

Citat från boken

Om torpedfaran som sjöman under ett av krigen:

"Men nästan värre än oron för vad som sålunda vilket ögonblick som helst kunde hända, var besvikelsen. den grusade drömmen om en bättre värld. Denna ljusa dröm, som gjorde varje möda lätt, och som delades inte bara av fader Roland Ax och de relistiska drömmarna på Avdelning 39, utan av många, många landet över."

Om dämningen av de stora älvarna

"Och säkert ges ingenstädes i världen en så lysande bild av blind menlöshet, som när den folkvalda kommunalmannen i norr stod med mössan i hand och tackade vattenrövarna för deras fina gåva - den vackra dansbanan . istället för 'den där fula forsen'. Om han ditintills under vägen från ledamot av brandsyn upp till kommunal förtroendeman uteslutande talat i eget intresse, kunde han inte ha gjort det denna gång, då man med skäl kan antaga att han vuxit från sina mest danslystna år. Han måste sålunda ha talat i den danslystna ungdomens namn - därtill oombedd, eftersom denna redan letade sig till städernas bättre danshak.

Om den gemensamma drömmen om en bättre värld

"Tänka de kanske stundom - de liksom jag och troligen många - att ingenting blivit som man drömt och hoppats? Men utan att drömma, verka och hoppas det bästa av den morgon, som bidar bortom natten, skulle denna tillvaro vara obeskrivligt trist och tom"

Om August Palms besök i köpingen där huvudpersonen knogar med Avdelning 39

"Köpingens "samhällsbevarare", som termen löd på den tiden, hade klättrat upp på en höhässja och satt sig där att lyssna, stöta varandra i sidan och skämta om hans (Palms) drastiska utfall mot deras klass.

Men just som han med till sista gängan uppskruvat patos - det gav intryck av lågande social vrede - hotfullt knöt handen mot ett åskmoln över de blå bergen i söder, störtade hässjan med brak mot marken. "Samhällsbevararna" blevo liggande i höet att krävla sig upp på benen igen.

Då var hans vrede med ens som bortblåst, och hans skägg klövs till en bred öppning från det ena örat till det andra, tycktes det. Hans ögon plirade liksom fyllda av gammal skälm och skalk. Han tycktes ta händelsen såsom en fin omväxlande uppvisning och vara hjärtans nöjd med den.

-Och deras fall vart stort, tog han åter till orda. Ja. Så skola mina ord bliva besannade...

Vi trodde på hans förutsägelse, men hjälpte "samhällsbevararna" att resa höhässjan. Hans profetia gick dock långt från bokstavligen i uppfyllelse - åtminstone inte här i landet. Däremot kunde hähässjans fall och vår beredvillighet att hjälpa de störtade att resa den mycket väl ha tolkats såsom en meningsfylld vink för framtidens regi

Och bokens slutord

"Drömmare. I skeendets grumliga djup förverkligades dina drömmar i sin motsats. Så ha drömmar alltid förverkligats, så skola de evigt bli realiserade. Men hör slutligen sökande Träl. Allenast i oförtruten id, i råd och dåd för ett ouppnåeligt mål, i besvikelsen, i förnyad ansträgning, i tidlös drömomstrålande visshet skall du endast dag för dag vinna befrielse - den enda Skaparen lade i skålane du själv fick i uppdrag att snida"