Kopácsi, Sándor: Den ungerska tragedin
Den ungerska tragedin är Sándor Kopácsis självbiografi. Den handlar främst om den ungerska rådsrevolutionen 1956 och gubbens roll i denna. Han skrev samman den på sin fritid efter att han lyckats fly landet (till Kanada) 1975. Han jobbade samtidigt som servitör och fabriksarbetare. Manuskriptet var hela 1000 sidor långt och han fick hjälp av den franske journalisten Tibor Tardos att redigera ner materialet och ge ut det 1979. Redan samma år översattes boken av Britta Gröndahl och gavs ut i Sverige.
Vi får följa Sándor från åren innan revolutionen till själva utbrottet, genom de häftiga gatustriderna och tillslut i den påföljande fängelsevistelsen under KGB. Under hela berättelsen spränger han in lite små anekdoter och återblickar från sitt eget liv som lättar upp och kastar mer ljus på hans handlande. Barndomen och ungdomen i metallarbetar distriktet Miskolc går i kampens tecken. Arbetarna är mycket stridbara och slåss ständigt med fascister, fabriksägare och myndigheter*. Den unge Sándor vars båda föräldrar stridit mot de vita trupperna med vapen i hand dras in i gatuslagsmål och facklig kamp. Blir skottskadad under flygbladsutdleningar mot fascister. Alla är socialdemokrater eller kommunister.
När kriget kommer och tyskarna slutligen ockuperar landet så går han in i partisanförbanden som slåss på Sovjets sida. Detta leder honom in kommunistpartiet och kan efter krigets slut göra karriär i den nya kommuniststaten. Blir utbildad till snut, får ansvar för arbets-/koncentrationslägrena (som han missköter genom att vara mänsklig nog att benåpda folk som sitter pga av små skitföreteelser), skolas om och kan slutligen inkassera ett stycke tjänst som polischef i Budapest. Dessutom sitter han i parlamentet. En riktigt höjdare med andra ord. Han tycker dock inte att ruljans sköts som den borde. Han ansluter sig till reformkommunisterna. De byråkrater som vill ha ett lite mer dynamiskt samhälle utan tokförtryck. Framförallt möjlighet att ha avvikande åsikter som byråkrat utan att bli utrensad. Vilket man blir i Mátyás Rákosis ungern vid den här tiden. En underdånig lydstat till Sovjet där KGB och ryska kommunistpartiet har mer att säga till om än någon annan.
Vid den här tiden har ju Stalin gått och dött. En ny klick byråkrater har tagit rodret i kreml och lättat lite på trycket. Delvis för att reformera ekonomin, delvis för att rensa ut de stalintrogna byråkraterna och delvis för att stävja den upprorsstämning som stalinismens produktionskåta terror piskat upp både på hemmaplan och i sateliterna. När ryssarna lättar på trycket på hemmaplan så beordras alltså även lydstaterna att göra samma sak.
Det är i detta sammanhang Sándor sluter upp bakom Imre Nagy, lossar säkerhetstjänstens grepp om polisstyrkorna och börjar öppet kritisera regimen. Lovar att inte beskjuta massorna vid ett eventuellt uppror efter arbetarnas uppror i Poznan. För det jäser i landet. Kopácsi mfl oroar sig främst över hur det kommer gå om den hårdföra partiledningen och säkerhetstjänsten tar i med hårdhandskarna mot den uppriska befolkningen. De vill alltså rädda det rådande systemet fast göra det lite snällare. Sätta sig själva i dess styre.
Revolten brakar så klart loss efter att säkerhetstjänsten massakrerat fredligt demonstrerande människor. Soldater och snutar ger folk vapen när de kräver dem för att försvara sig mot säkerhetstjänsten. Ryska tanks går över på folkmassans sida och beskjuter säkerhetstjänsten.
Sándor flänger nu runt i staden och förhandlar med de olika grupperna av frihetskämpar som slåss med ryssar och säkerhetstjänsten. Samtidigt är han med i de innersta reformkommunistkretsarna och förbereder den ungerska statens återuppståndelse. Sándors snutar håller sig ganska neutrala. Arresterar bara några få frihetskämpar och skjuter inte på folkmassorna. Gömmer dock livrädda säkerhetsagenter i sina byggnader för att förhindra lynchningar.
Det är sjukt intressant att följa en sådan här ögonvittnesskildring. Vist den är från en pamp men ger ändå liv åt historien. Speciellt säkerhetstjänsten och sovjets grymheter beskrivs med extra detaljer. När upprorets slås ner fångas Sándor mfl in av KGB. Utanför på gården rusar ryssarna lastbilsmotorer medan de massavrättar frihetskämpar och reformkommunister. Sándor slängs i fängelse där man försöker mörda honom men lyckas med sina fängelsekamraters hjälp klara livhanken.
Så småningom förs han till ett av KGB´s upprättade straffanstalter i landet där han isoleras i ett år. Han förhörs ständigt, pumpas i droger och förbereds för en skenrättegång tillsammans med de andra höga hönsen. I de flesta fall brukar ju folk erkänna sig skyldiga till alla anklagelser men gubbarna kämpar emot. Vår snutchef får dock reda på att han kommer frikännas bara han erkänner. Hans roll blir de vilseledde arbetaren (hans arbetarbakgrund passar som handen i handsken). Han får livstidsfängelse. Men benådas redan 1963. Han återgår till arbetet som svarvare och försöker så småningom utbilda sig till jurist. Går bra men han får inget jobb eftersom regim bojkottar honom. Lyckas så småningom ta sig till Kanada med sin fru och dotter.
(*) På den tiden använda man glödlampor fyllda av tjära som molotovs mot överheten.
