Martinson, Moa: Livets fest

Från Polkagriswiki
Hoppa till: navigering, sök
Livetsfest.jpg
En historisk kollektivroman av Moa Martinson. Boken utspelar sig på landet och i staden under slutet av 1800-talet.

Människoöden och personligheter flödar förbi, händelserna kretsar vagt kring livet runt ett vikingahus byggt år 1800 och en nyinflyttad skånsk familj som får svårt att passa in. Där är Skröan, den kloka tiggarkärringen; Korsberg, den fattige herrebonden som väcker fantasin hos stadens kvinnor; flickan Lisa, som pinas av barn och vuxna både före och efter hennes mor pressas till självmord; Blanka, den skolade överklasstjejen som söker Zolas äventyr i Norrköping; den ensamma men urstarka Italienska stenarbetaren som sjunger sånger från södern; och många andra.

Boken handlar om livet i sekelskiftets Sverige, om människorna, deras känslor, liv och ekonomiska och sociala bekymmer. Där finns fattigdom vid sidan av överflöd men överallt människor som älskar, strävar, lider och plågar. Det är en bok om kärlek och hopp, och kanske om att sträcka ut en hand och våga gå mot strömmen.

Boken ingår i Moa Martinsons Östegöta-epos som även omfattar Drottning Grågyllen, Vägen under stjärnorna och Brandliljor. Flera personer och händelser från främst de två sistnämnda böckerna förekommer också i Livets fest.

Citat ur boken

Det är sökandet efter gemenskap och vänskap och lusten att hjälpa andra för att själv bli hjälpt, som kommer dolda krafter och dold talang att blomma. Skröan hade uppdagat detta fundamentala i mänsklig livsföring, som inte direkt hade med brödet att göra utan låg på det plan människor hade svårt att orientera sig på.

---

Om när pigan Augusta somnade under arbetet

-Till på köpet låg jag i min fästmans säng,, breder Augusta på, och de andra sängarna stod obäddade och golvet oskurat klockan fem på midsommarafton, och vi hade mjölkningen kvar och skulle till Malmslätt.

Kvinnorna nästan hukade sig och ryste

-Hur klarade du opp det? viskade Belladonna hest.

Bussiga kamrater, di skällde, men de hjälpte mej och di teg. Ingen fick vetat, och Skröan skurade drängstugan medans vi var borta och dansade.