Rosberg, Algot: Amalthea
Boken Amalthea är Algot Rosbergs redogörelse för tiden innan och efter Amalthea-attentatet. I juli 1908 utförde ungsocialisten Algot Rosberg tillsammans med Anton Nilsson och Alfred Stern det så kallade Amalthea-attentatet. En hamnarbetarstrejk pågick i Malmö, profesionella strejkbrytare hade skeppeats dit från England, de bodde på båten Amalthea och den lilla gruppen, för att skrämma och avskräcka (ej döda), placerade en sprängladdning vid båten och pang, det small. En strejkbrytare dog, flera skadades och borgarpressen (inklusive den socialdemokratiska) gick i taket. Det slutatde i dödsstraff, som omvandlades till livstids fängelse, för Nilsson och Rosberg.
Rosberg börjar boken med att zooma ut och ge en bakgrund om klasskampen och och organisationsstrider, kamp mot centralismen inom arbetarrörelsen (där pamparna naturligt identifierar sina intressen som borgarsamhällets) och slaget om paragraf 23 (arbetsköparnas rätten att leda och fördela) i hamnarna. Sen berättar han familjärt och medryckande om dådet, sveper över ungsocialismen i Malmö, berättar om raka ryggar och blickar mot framtiden. Efter dådet följer gripande, föräderi (Sturm, en vän till Stern, går till snuten och Stern luras att erkänna), farsartad rättegång och ett långt och plågsamt fängelsestraff. Ut ur fängelset kommer amaltheamännen först efter en massiv opinionskampanj och under tryck av revolutionshotet (som Rosberg själv tolkade borgareftergiften: "Det är bäst att vara försiktig - samhället, det gamla, på orätt, våld och tyranni byggda, är i gugning").
Det är ett verk fyllt av stolthet och glöd. Algot Rosberg ångrar inte dådet men "beklagar att en strejkbrytare dog". Han hånar domstolen med sin oböjlighet och hånfulla leenden. En stor del av boken behandlar erfarenheter från fängelset där han tvingas ta emot oerhört mycket skit (direktören för Långholmen antyder sig vilja förverkliga den ursprungliga dödsdomen) med isolering, iskalla celler, misshandel och svältkost (en plusmeny av vad fängelset hade att erbjuda). Han berättar också om fritagningsplaner och flyktförsök, men också om hur man hjälper varandra i fängelset, kommunicerar, smugglar, fördelar förbjudet gods, matar duvor och så vidare. En ljuspunkt under fångtiden är när en grupp ungsocialister med en båt närmar sig Långholmen, sjunger Internationalen och utropar ett leve för Amalthea-männen.
En mycket frisk bok av en stor man. Boken är skriven 1917 efter Algot Rosberg frigivning, mitt i kampen för social revolution och fängelsets avskaffande.
Citat
I skrivelse till domstolen
"Den mänskliga historien, så långt vår kunskap omfattar densamma, omtalar för oss, att en kamp mellan olika klasser och folk nästan alltid försiggått. Kamp mellan herren och slaven, kamp mellan den besutne och obesutne, mellan de härskande och förtryckta. Denna kamp kommer aldrig att upphöra så länge det finns olika klasser och intressemotsatser mellan dessa."
Om dådet och den socialdemokratiska hetsjakten
"Ett avkyvärt rånmord, ett nesligt våldtäktsdåd eller lustmord - bah! - var det också något att fästa sig vid! Men här var det arbetare som handlade proletäriskt med rättvisan i en handen och bomben i den andra. Här i landet har ledarna tagit monopol på att "handla" (gud nåde oss!) för arbetarna och därför blir det också i deras ögon ett himmelsskriande brott om arbetarna själva våga både tänka och handla så som situationen kräver."
Om rättegången
"Så började då den komedi som fru Justitia, de maktäganes och kapitalets sköka, spelar upp så snart någon från den "undre" klassen tar överklassens heliga våldsprincip i sin tjänst. Varje gång jag råkar tänka på denna rent farsartade rättegång, kan jag inte låta bli att skratta högt."
Om solidaritet och kommunikation i fängelset
"En ungsocialist har kamrater överallt. Det hemliga band som knyter oss samman brytes ej av vare sig stads- eller riksgränser, långt mindre av fängelsemurar."
