Salomonson, Kurt & Åby, Lars: Sista skiftet
I texter och bilder så målas brukets historia och vardag upp. Ett kargt och dött litet samhälle. En konsumbutik och en åldrad arbetarstam. Finns bara en ung kille bland de gamla gubbarna. Gubbar som är tärda av arbetet. Läderartad hud med djupa rynkor. Satta och lite krumma. På huden svarta prickar intatuerade av järnloppornas ständiga dans. Loskor färgade svarta av koldammet. Men de har ändå någon form av yrkesskicklighet. Bruket är inte särskilt mekaniserat och stora delar av arbetet avgörs av gubbarnas erfarenhet och känsla. De båda författarna vurmar dock en smula över detta "innehållsrika" arbetet. Innehållsrikt bara i jämförelse med alla andra hjärnbefriade jobb. Trots att man svär över det satans skitjobbet hemma i stugan på kvällen så vill man inte ha något annat.
Antagligen är det yrkesskickligheten som skickat bruket i konkurs. Att det är beroende av arbetarnas kunnande. Svårt att rationalisera om de inte har full kontroll och kan sätta in nya fina maskiner. Järnet som gubbarna förlöser med bara sina händers kraft har tydligen en högre kvalitet än järnet från de moderna komplexen. Där kvaliteten fått ge vika för kvantiteten. De berättar för författarna om sin relation till arbetet.
Arbetarna är oroliga för framtiden. Många pratar om sveket från de höga herrarna. Precis som författarna. Blir mest en massa lip. Om att när kapitalet tvingas flytta på sig är det "diktatur och förmynderi", men när det är arbetet som tvingas röra på sig så är det istället tal om "frihet och "friaval". Det blir dock inte mer än ett dovt morrande. Ett eko av ett gammalt klasshat. Även lite fräna ord mot sossepamparna slipper ur gubbarna framför utbölingarna. Men byråkraterna och arbetsförmedlingen skall väl fixa nya jobb. Man har ju bil. Går att att bo kvar och pendla.
Författarna kommer tillbaks några år senare och kollar vad som hänt med folket. Byn har nu nästan helt dött. Bruket är nedmonterat, några tvingas jobba med röjning eller vid vägen. Några får arbeta i en möbelverkstad som upprättats i det som är kvar av hyttan. De trivs inte.
Bilderna är snygga, sorgliga och annorlunda. Allt är i svartvitt. Gillar man starka karlar svarta av sot slitandes med hett järn så är boken the shit.
