Sjöberg, Kjell: Hungerupproret
Roman av Kjell Sjöberg om arbetarupproret i Jönköping 1855, skriven med utgångspunkt i arkivmaterial. Boken följer händelseutvecklingen från planläggandet av gemensamm protestuttalanden till gatustrider mellan arbetare och borgargarden och soldater. En av huvudpersonerna är författarens egen farfars-farfar, timmerarbetaren Anders Sjöström.
Säd- och potatispriserna skjuter i höjden, spekulanter köper upp stora mängder och inhystar stora profiter på export till krigets Tyskland. För arbetarna blir det svårare och svårare att få mat för dagen. De börjar snacka ihop sig vad som kan göras. På flera arbetsplatser kommer man överens om en gemensam protest, man ska tillsammans söka upp spekulanterna och tvinga dem att sluta köpa och istället sälja billigt. Från ord till handling, arbetarna känner sin gemensamma makt och herrarna sin individuella svaghet. En efter en stammar uppköparna upp löften om att inte köpa mer och sälja det de har. Polisen varken kan eller vill ingripa. Herrarna är desperata, ropar på militär och hafsar samtidigt samman ett borgargarde. När kvällen kommer har proteststormen växt till en orkan. I stor mängd strömmar lärlingar, gesäller och fabriksarbetare från både stad och omgivning (bland annat smeder från Huskvarna) ut på gatorna. Många är maskerade, målade med aska. Man ger sig på ett brännvinsbränneri (där säd blir sprit och sedan profiter istället för mat till de hungrande) man jagar herreklassen, hatet väller fram och förstörelselusten får utlopp. Kravallerna böljar fram i staden, arbetsklädda maskerade gesäller slåss med borgargarden, soldater och polis. Rotesoldater (alltså soldattorpare) från trakten har kallats in men bara en handfull av de inkallade infinner sig och uttrycker genast tvekan till att skjuta på sina grannar. Minst en polis får efter upproret sparken för sin sympatiska inställning till upproret.
Först när hundratalet väl beväpnade soldater marscherar in i staden återgår livet till ett förtryckande lugn. Och efter att upproret är krossat ska borgarna också krossa upprorsandan. Långa straffarbetsdommar haglar över de gripna arbetarna, några döms till år av fängelse för att endast ha skrikit ut sin vrede. En av de mer moderata arbetarledarna (Daniel Andersson) dör i häktet.
Bokens moral, liksom huvudpersonens, följer en tänkt medelväg där protesten och ilskan är legitim men våldet och förstörelsen fel och farlig. En sorts modern socialdemokrati tillskriven 1850-talets jönköpingsknegare. I författarens värld startar respekterade familjefäder protesten medan våldsverkande samhällsomstörtare och vilda gesäller och lärlingar tar över.
En intressant detalj i boken är hur fabrikörerna, och speciellt tändstickskapitalisten, till en början verkar halvt om halvt sympatiskt inställd till de sansade men gapiga protesterna och själva uttrycker sin irritation över att spekulanterna provocerar fram oroligheter genom att tvinga upp priserna på mat.
