Skillnad mellan versioner av "Nilsson, Ulf: Flytande järn"
Kurtake (Diskussion | bidrag) m (Ny sida: '''Flytande järn''' är en roman från järnindustrin på 70-talet av Ulf Nilsson. Ulf hade skrivit en hel del i metallarbetaren och tänkte att det nu var dax att testa på järnbruks...) |
Kurtake (Diskussion | bidrag) m |
||
| (4 mellanliggande versioner av 2 användare visas inte) | |||
| Rad 1: | Rad 1: | ||
| − | '''Flytande järn''' är en roman från järnindustrin på 70-talet av [[Ulf Nilsson]]. Ulf hade skrivit en hel del i metallarbetaren och tänkte att det nu var dax att testa på järnbruksknegandet. Han arbetade som renblåsare o sorterare på Kockums gjuteri i Kallinge. Var inte tänkt att bli någon bok om det hela. Blev hela två. ''Flytande järn'' och ''[[Nilsson, Ulf: Man får ingenting gratis]]''. | + | [[Bild:Nilsson_ulf-flytande_jarn.gif|frame|right]]'''Flytande järn''' är en roman från järnindustrin på 70-talet av [[Ulf Nilsson]]. Ulf hade skrivit en hel del i metallarbetaren och tänkte att det nu var dax att testa på järnbruksknegandet. Han arbetade som renblåsare o sorterare på Kockums gjuteri i Kallinge. Var inte tänkt att bli någon bok om det hela. Blev hela två. ''Flytande järn'' och ''[[Nilsson, Ulf: Man får ingenting gratis|Man får ingenting gratis]]''. |
Berättelsen rör sig mellan en handfull av arbetarna på bruket. Gamla rävar och färskingar, Finnar, greker och svennar, alkoholister, sossar och någon partikommunist (jämte teknikens värld, aftonbladet och lektyr ligger några nummer av [[gnistan]] och någon pamflett från [[Sveriges kommunistiska parti]]). Det hårda och farliga arbetet blir fonden mot vilken arbetarnas liv utspelas. Problem på jobbet gifts samman med vardagslivet. Silikos, brännskador och brutna ryggar. Men även yrkesstolthet och gemenskapen i det tunga kroppsarbetet. Bruket utgör stommen och binder samman arbetarnas liv. I bakgrunden husslar bolagsledningen med att strukturera om produktionen. Kostnader och utgifter bollas runt mellan olika avdelningar för att ge snygga kvartalsrapporter. Improduktiva avdelningar framstår som produktiva och vice versa. Som vanligt hotas det med nedläggning och utflyttning. Ny bolag köper och säljer bruket. En finanshaj dyker upp och alla inser att hans plan är att tömma bruket på sitt kapital och sedan slakta av det. Parallellt med detta så kämpar man för bättre löner och arbetsmiljö. | Berättelsen rör sig mellan en handfull av arbetarna på bruket. Gamla rävar och färskingar, Finnar, greker och svennar, alkoholister, sossar och någon partikommunist (jämte teknikens värld, aftonbladet och lektyr ligger några nummer av [[gnistan]] och någon pamflett från [[Sveriges kommunistiska parti]]). Det hårda och farliga arbetet blir fonden mot vilken arbetarnas liv utspelas. Problem på jobbet gifts samman med vardagslivet. Silikos, brännskador och brutna ryggar. Men även yrkesstolthet och gemenskapen i det tunga kroppsarbetet. Bruket utgör stommen och binder samman arbetarnas liv. I bakgrunden husslar bolagsledningen med att strukturera om produktionen. Kostnader och utgifter bollas runt mellan olika avdelningar för att ge snygga kvartalsrapporter. Improduktiva avdelningar framstår som produktiva och vice versa. Som vanligt hotas det med nedläggning och utflyttning. Ny bolag köper och säljer bruket. En finanshaj dyker upp och alla inser att hans plan är att tömma bruket på sitt kapital och sedan slakta av det. Parallellt med detta så kämpar man för bättre löner och arbetsmiljö. | ||
| − | En rolig passage i boken är när den gamle gjutarräven Hildingsson hälsar på den yngre arbetskamraten Christer som hamnat på sjukan efter att ha knäckt ryggen. Han har med sig böcker om järnproduktion. Han tror att Christer | + | En rolig passage i boken är när den gamle gjutarräven Hildingsson hälsar på den yngre arbetskamraten Christer som hamnat på sjukan efter att ha knäckt ryggen. Han har med sig böcker om järnproduktion. Han tror att Christer kommer kunna fina arbetsdagarna intressantare om han förstår arbetsprocesserna. Dessutom har han med sig [[Ture Blom]]s självbiografiska ''[[Blom, Ture: I ett järnbruk|I ett järnbruk]]''. |
| + | |||
| + | == Se även == | ||
| + | *''[[Blom, Ture: I ett järnbruk]]'' | ||
| + | *''[[Hermanson, Jean och Isaksson, Folke: Nere på verkstadsgolvet: en bok om metallarbetare]]'' | ||
| + | *''[[Salomonson, Kurt & Åby, Lars: Sista skiftet]]'' | ||
| − | |||
[[Kategori:Arbetarlitteratur]] | [[Kategori:Arbetarlitteratur]] | ||
| Rad 12: | Rad 16: | ||
[[Kategori:Kockums]] | [[Kategori:Kockums]] | ||
[[Kategori:Metallarbetare]] | [[Kategori:Metallarbetare]] | ||
| + | [[Kategori:Böcker]] | ||
Nuvarande version från 7 maj 2011 kl. 16.13
Berättelsen rör sig mellan en handfull av arbetarna på bruket. Gamla rävar och färskingar, Finnar, greker och svennar, alkoholister, sossar och någon partikommunist (jämte teknikens värld, aftonbladet och lektyr ligger några nummer av gnistan och någon pamflett från Sveriges kommunistiska parti). Det hårda och farliga arbetet blir fonden mot vilken arbetarnas liv utspelas. Problem på jobbet gifts samman med vardagslivet. Silikos, brännskador och brutna ryggar. Men även yrkesstolthet och gemenskapen i det tunga kroppsarbetet. Bruket utgör stommen och binder samman arbetarnas liv. I bakgrunden husslar bolagsledningen med att strukturera om produktionen. Kostnader och utgifter bollas runt mellan olika avdelningar för att ge snygga kvartalsrapporter. Improduktiva avdelningar framstår som produktiva och vice versa. Som vanligt hotas det med nedläggning och utflyttning. Ny bolag köper och säljer bruket. En finanshaj dyker upp och alla inser att hans plan är att tömma bruket på sitt kapital och sedan slakta av det. Parallellt med detta så kämpar man för bättre löner och arbetsmiljö.
En rolig passage i boken är när den gamle gjutarräven Hildingsson hälsar på den yngre arbetskamraten Christer som hamnat på sjukan efter att ha knäckt ryggen. Han har med sig böcker om järnproduktion. Han tror att Christer kommer kunna fina arbetsdagarna intressantare om han förstår arbetsprocesserna. Dessutom har han med sig Ture Bloms självbiografiska I ett järnbruk.
