Gardell, Jonas: Jenny
Så kom en bil och körde över den ena tomaten.
Då sa den andra tomaten: Kom Ketchup,så går vi!"
Innan man öppnar boken vet man vad som kommer hände. Och man kan inget göra. Bara stå vid sidan av och se katastrofen närma sig. Allt eftersom händelseförloppen rullas upp så uppsöker den vuxne Juha (som fått ett brev av Jenny) sina forna klasskamrater. Förövarna. Plågoandarna.
Gardell skriver så vakert om vad som är, vad som har varit, Vad som skulle kunna vara (kapitel 18 prickar in just detta sjukt snyggt). Hur vi kan handla och inte kan handla, hur vi är skyldiga och offer. Allt på samma gång. Han talar om förlåtelse men framförallt om uppror.
Berättelsen föregås av En komikers uppväxt och Ett ufo gör entré. Läs dem alla! Nu!
De har inget annat val. Det är lika bestämt och fixerat som var man sitter i klassrummet, matsalen eller bussen.
Fast det är inte sant. Man har alltid ett val.
Så när Sofi Bodén och Jenny sätter sig på sina bestämda platser gör de visserligen bara vad de är ålagda att göra, de handlar bara efter sin bestämmelse - likafullt är de skyldiga eftersom upproret alltid är en möjlighet.
Visserligen är lejonet bestämt till att vara ett lejon och gasellen en gasell, men då har vi inte räknat med upproret som möjlighet.
Man måste inte göra det givna eller det enklaste. Man måste inte lyda.
Avvikare viker av. Upproret är en mutering, muteringen är en förvandling, förvandlingen är en skimrande himmelsblå fjäril. Förändringen är möjlig, men den kräver ett uppror.
Det måste inte vara som det är. Var och en är skyldig till de val han eller hon gör. Även om lejonet är bestämt till att vara ett lejon och gasellen en gasell är bägge skyldiga. Det gives ingen oskyldig.
